Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Till Stefan Whilde, öppen personlig recension

0) öppnat fil på din nya bok

1) kul att se Flickan från hällregnet bland titlar, det är en titel det, titelmakarlyx där minsann

2) förordet är personligt och starkt, just så bra att hade fått vara längre nog

3) inledande citatet av A. Christie bra, jag gillar förkunnelser av henne

4) romanen börjar på sämsta tänkbara sätt ungefär, på något sätt hatar jag texter sådana som och av princip inte läser dessa vilka börjar med ett uppräknande persongalleri, för kräver att man minns, eller säger att nu måste man hålla reda på saker här, eller så för mycket av pjäs i roman, uppklippt. Den lata hjärnan blir livrädd. Minns damen som jag en tid var inackorderad hos för länge sedan, hon läste en hel höst någon mammutroman om mordgåtor på något förmedeltida kloster, var så invecklad i sin handling med allesammans där att det krävdes klargörande persongalleri och ändå räckte det inte till så hon fick ha långa listor över personer. Men jag grinar glatt ändå, eftersom din. Du är ambitiös och har säkert hundar begravda för det, ändå är du spontan och rättfram trots ansatsen. Förstår att den ändå är ganska nödvändig här, om den nu är, kommer dessutom på något sätt på nytt i slutet av boken. Du har verkligen många och mycket i denna bok, imponerar, och imponerande att du administrerar allt i skrivandet. Tänker här på mig själv också, att man vill göra något med det man har av tankar och människor, skriva ner sig, skriva bort, skriva av med, gör du det möjligen, skriver dig kvitt. De tre sistnämnda personernas i den inledande listan börjar jag rätt bra flina till, om sin självklarhet liksom kungen där innan, men det är lyxfint för det. Listan bak i boka är &:så kul, allt förmår presenteras, inget är dumt nog, självskrivet lika nyktert som det är upptaget, encyclopediskt nästan. Man kan möjligen vara lekfull med encyclopedierandet, men trovärdigheten kan nalkas då.

5) bra när det finns träben på första eg. sidan redan. Jag har skrivit en roman om träbensspecialisten von Stefan, vill nästan ta din mening där med t-benet, men just nu för lat för det

6) språket är mycket flytande, ledigt, självbrännande, och romanen flyger iväg vad gäller handlingen, det är friskt, och det är detaljer. Du kan skriva, du är författarjävel, och jag kan läsa detta, men så synd att till skärm. Skärmläsning är skit i sig. Förresten av fin jag-föring i texten.

7) om du föddes 1875, var du ock ganska gammal när FBI stämplade dig i Ämnerika, grundades först mot slutet av 1920-svaret nämligen, och var det ens abbreviationen densamma helt genast på byrån i början, å andra sidan är du lite evigtlevd i romanen så håller väl ihop djävulskt nog, men hur passar Mussolini in, nå går väl ihop på något år förnär, visst, fastän ganska gammal då

8) måste ha varit mycket roligt, njutbart för dig att skriva denna roman, det inser jag, så påfundig i allt

9) 1947 snart, årtalen stämmer ändå rätt bra, aj du dog då, synd

10) följande del i romanen är jobbigare, men ymnig till all tur, nästan mer t.o.med vilket motverkar det "jobbiga". Humorn ligger också för, det gör både gott och lite illa för ämnet i sig, humorn kan förgöra det seriöst menade, men tror du klarat av att ha den. Du är verkligen en författarjävel, utom tvivel

11) fint att du har en pissmyra i texten, det gör förstås gott för den

12) breven i boken känns mindre som roman, ev. för lite för romanens, och känns kanské för mig lite mindre engagerande, men ger dem kanske inte en fullgod chans i min läsning. lite lästrött här, så pausar. Men nog är det alltid med humor när ena ringer upp t.ex. Hitchkock, för det är ändå inte som klyscha alls blivit. Nog hade det varit kul att läsa din bok till pappers, sablar att måste slita mig med att läsa till fil

13) detektiv Jupiter Jones skriver sämre brev än författaren Stefan Whilde, kritikern Hammarén vet inte om det alltid är så bra om en författarens personer skall få skriva sämre än deras författare. Tror dock Whilde, du njutit av dessa brev

14) sedan följer repliker, anvisningar och scener. Romanen blir med en dram. Vet inte vad jag tycker om det. Du har stor bildning men skriver även greppligt om fitta, men det är väl rejält för det, saligt vetande om tillstånd, gott. Allt om, med texter av ett mycket speciellt livsbejakande, må &:så understrykas. Whilde har, som det känns av de mest spännande författarhjärnorna.

15) varpå ges åter dagbok. Och vild tidsmaskin hos Whilde, går het till

16) står om dr Crowleys grundade tempel 1915-1919 och att de stängdes av FBI. Får oppfattningen av texten att de stängdes rätt omgående, men då fanns inte FBI vad jag kan förstå. Måste kolla, nå ja, 1908 grundades tydligen föregångaren, så Whilde, du må ha rätt. Du har alltid rätt tror jag. Bra boka, och ännu bättre skriven. Ett problem kan möjligen vara, du gillar textkött, svulstighet, samtidigt slänger det mycket snabbt iväg i denna bok, vilket jag själv också sysslar med ofta av romaner. Det är berättargrepp jag uppskattar, men renodlande kan ibland vara en tacksam grej. Jag kan inte direkt anföra något fel med romanen. Intressant och fint när du har så många olika vitt skilda avdelningar, roman, dagbok, repliker, dramer, duetter, brev, essäer, debatt, statsfördrag, ballader ändå håller ihop. Det är lite fanstygh också över det hela. Sedan säger jag inget alls om djävulen i romanen, nästan lite missade den rentav, hur det nu kan komma sig grymt nog