Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Romaner

Björn Runeborg — Dag

Bonniers 2008

Hanne Ørstavik — Kallet — Romanen

Kabusa Böcker 2007

Björn Runeborg kan skriva träffsäkra romaner där själva essensens av berättelsen skär rakt igenom ben och märg. Men hans senaste roman ”Dag” är en roman som både känns bisarr i upplägget och irriterar mig åt det gruvligaste, på samma gång. Det finns en fascinerande botten historia om hur människor som beundrar, lever sina liv genom en annan människa får märkliga relationer till varandra under flera år. Till och med en form av ett pikant triangeldrama som utspelas under flera decennier tar form. Vad det handlar om är hur Dag Hammarskjöld blir föremål för beundran på avstånd av tre olika människor vars öden sammanflätas till bisarra komplexa irrfärder i kärlekens namn. Där finns både avståndskärlek som blir omöjlig och nära kärlek som aldrig blir utvecklad.

Det handlar om den unga flicka Miranda Dunkel som har en fader som är kyrkovaktmästare i Uppsala/Stockholm och hennes problematiska moder. 1923 får Miranda syn på Dag Hammarskjöld och hans moder i Uppsala. De samtalar med varandra vilket beskådas av Miranda. Hennes livslånga kärlek på avstånd börjar brinna passionerad. Hon i sin tur får en uppvaktare i en Dag Hammarskjöldbeundrare, Henrik. Båda två har ett enda intresse gemensamt – nämligen Dag Hammarskjölds karriär och utveckling.

Henrik skall under flera år älska Miranda, men hon avvisar hans uppvaktning med iskall markering. Men ändå så blir de två delar av varandra under flera år. En gång besöker Miranda Dag Hammskjölds moder och möter Dag personligen. Detta möte blir en avgörande punkt som leder till komplicerade relationer mellan Henrik och Miranda. Senare in i romanen så blir Dag Hammarskjölds före detta husfru inblandad i deras komplicerade relationer.

Tyra, numera är hon en etablerad socialdemokratisk riksdagskvinna. En märklig roman om märkliga personligheter.

Men det är en av Björn Runeborgs bästa på länge.

Norges främsta författarinna Hanne Ørstavik skriver en sorts metaroman, som handlar om en kvinna som är översättare, hon överger sitt äktenskap, familj och gamla liv för att hon känner sig personligt manad att skriva om sin farmor som på 20-talet blev missionär i Kina under några hektiska år på 20-talet. När farmodern återvänder från Kina hem till Norge, så förändras livet för både farfar och farmor. Deras samlevnad kommer in i en andra andning – livet ter sig lite annorlunda. Just denna förändring och hur en ung kvinna tar för sig för att åka till Kina under 20-talet måste berättas anser huvudpersonen i romanen. Det är lättsam men djup roman vars essens ligger i de känslor som författaren förankrar i romanens texter – texter man kan avkoda som två sorters berättelser, den ena handlar om en kvinnans resa till Kina för att ge befolkningen Guds ord, så som många före henne har rest dit i samma syfte sedan århundraden. Men hennes resa dit är hennes sätt att ge en vision om Guds uppenbarelse – då spelar det ingen roll hur många som predikat förut. Det är farmoderns sublima Gudstro det handlar om – det är den ena berättelsen. Den andra är en meta berättelse om hur barnbarnet kämpar med att skriva om sin farmoders resa. Då handlar det om ett behov som pockar på mera än vad hon vill göra. Att lockas av de främmande i tanken och besitta en kraft att beskriva det som var, den berättelsen kan förvandla författarens liv till att utvecklas på något sätt.

En fin roman, lågmäld och psykologisk poetisk i en och samma mening när jag läser den. Den bör varje läsande, reflekterande människa läsa, för att förstå sig själv lite bättre. Du blir bättre människa a att upptäcka stor, större litteratur. Prova redan idag.