Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Debatt

Solidaritet med förhinder

Tänk dig följande och försök att föreställa dig hur du skulle reagera och känna.

Mitt i natten då du ligger och sover, väcks du av att flera män stormar in i ditt sovrum, innan du ens hinner reagera har du blivit nerbrottad på golvet , försedd med handfängsel och huva över huvudet. Snart ligger du i en bil och vet inte ens vart du är på väg. Bilen stannar, du släpas ur och du känner hur dina fötter släpar över asfalt och snart hör du ljud från motorer. Släpandet fortsätter upp för en trappa där du märker att nya människor väntar och du lämnas över till en ny grupp som släpar in dig i vad som senare ska visa sig vara ett flygplan. Snart startar motorerna och du känner hur planet lyfter, nu börjar paniken ta ut sin rätt och du börjar också hämta dig från den inledande chocken. Därför börjar du nu vifta, en sak du aldrig skulle gjort för genast brottas du ner, dina byxor dras ner till anklarna inklusive underbyxor. Du känner hur något förs upp i anus och snart börjar kroppen domna och till sist somnar du.

Långt senare vaknar du upp men sceneriet har förändrats, du är inte längre ombord på ett flygplan utan på ett lastbilsflak och du är inte ensam för du kan känna männskor på båda sidorna av dig trots din ögonbindel. När du försöker prata med din granne, hörs någon som uppenbarligen är vakt som ber dig hålla käften. Språket han använder är ett alltför bekant språk, det är nämligen språket från den regionen du en gång flydde från och du förstår att du nu är i händerna på dina forna plågoandar som troligen kommer att ta dig till ett fängelse eller tortyrcenter. Någon timme senare bekräftas dina värsta farhågor då du anländer till någon typ av anläggning där bilen stannar för att genomgå den säkerhetsapparat bara fängelser eller anläggningar en regim vill hålla hemlig har. Snart har du förts till en cell med ett okänt öde, där ingen vet att du finns och troligen planeras redan nu tortyren av dig.

Du kanske tror att detta är en påhittad historia, eller att den här typen av händelser bara händer någon annanstans men inte här. Du intalar dig kanske också att ingen demokratisk regim i världen skulle medverka till att något liknande det beskrivna ens kommer på fråga, än mindre blir verklighet. Du kanske till och med tror att detta var ett avsnitt ur George Orwells 1984 och allt det beskrivan därför var fiktion.

Ingen av de tankarna kan bli mer fel, då det som beskrevs ovan faktiskt hände och det skedde i Sverige. Det hände dessutom inte en person, utan två personer och det var inte på order av fascistoida borgarjävlar utan ett beslut taget av det mest solidariska av det solidariska – socialdemokratin. Bakgrunden var att i kölvattnet på den 11 september 2001 jagade CIA och amerikanarna terrorister runt hela världen. Resultatet blev ibland tyvärr inbillade sådana och ibland tveksamma fall som ändå ledde till att fångar låstes in på Guantanamo. Andra försvann helt enkelt i fångläger ingen någonsin hört talas om i länder som gjorde allt för att tillgodose amerikanernas minsta vink. Den svenska regeringen med Göran Persson i spetsen, hävdar att den blev pressad till att utlämna fångarna under hot om sanktioner mot hela EU om man sa nej.

Det lite olustiga eller lustiga, beroende på hur du ser det, är att än i denna dag kommer historien tillbaka för att spöka till det. Inte undra på då det är en av de största rättsskandalerna i modern tid. Den här gången har det dykt upp nya uppgifter i en bok skriven av Anna Lindhs pressekreterare och vän som tycker att Anna Lindh i allt för hög grad har fått klä skott för det inträffade. I efterhansd har nämligen både Göran Persson och Thomas Bodström suttit i riksdagens konstitutionsutskott och hävdat att det var Anna Lindh som tog beslutet. Ett påstående som nu kanske visar sig vara lögn, förbannnad dikt och rent påhitt om hon har rätt i sin bok.

Att ljuga är dåligt men att ljuga inför konstitutionsutskottet är riktigt illa. Konstitutionsutskottet är den institution som har till uppgift att granska svenska politiker och avgöra om dessa har följt de regler som finns i till exempel grundlagar som regeringsformen som styr hur regeringen får och inte får göra. Att socialdemokratin har uppvisat en historia av att ta rätt lätt på sanningen, så är dessvärre deras uppträdande inför detta riksdagens organ likadant. Vem kan glömma Ebbe Carlsson-affären och hur Carl Lidbom satt och kallade en del av vad Anders Björk sa för “kvalificerat trams”, det är sådant som gör att man inte kan se socialdemokratin som något annat än maktens arrogans. Nu har det hänt igen, samma lögner som förut. Andra som inte längre är i livet var skyldiga, själva var de helt ovetande och så vidare. Detta trots att ett polisingripande där landets säkerhetspolis har varit inblandad i beslutet om utvisning, aldrig har skett och aldrig kommer att ske utan att landets justitieminister är informerad. Men han, Thomas Bodström, minns ingenting och var än mindre inblandad – kvalificerat struntprat var det det hette ja.

Landets statsminister var lika ovetande han – påstår han. Att landets högsta ansvarige ledare skulle vara oinformerad och ovetande om en så här stor sak, det är lika sannolikt som om påven skulle vara omedveten om Jesus existens. Men båda blånekar alltså och istället valt att skylla allt på Anna Lindh istället.

Båda har dessutom förhörts i konstitutionsutskottet där de alltså eventuellt har suttit och ljugit inför dess ledamöter. Det är faktiskt så att man börjar undra om det finns någon röd tråd i det hela, där en kultur av lögner har uppdagats och om denna är intern inom socialdemokratin.

Låt oss sammanfatta, att skylla ifrån sig på en död människa är i bästa fall tarvligt och lågt. Men tydligen funkar den moralen för både Thomas Bodström och Göran Persson. Att denna människa inte kan höras i konstitutionsutskottet för att reda upp begreppen och få en ny syn på det som inträffade den där kvällen är olyckligt, för nu står vi med versionerna från två personer som eventuellt ljuger och därmed får stå oemotsagda. Detta är naturligtvis också lågt men inget att göra något åt hur frustrerande det än är.

Vad man däremot kan göra är att se till att den lögnkultur inom sossarna upphör. Ställ dem inför riksrätt för att markera hur oacceptabelt det är att omge sig med en kultur bygd på att hela tiden fara med osanningar. Se dessutom till att ställa Bodström och Persson inför riksrätt personligen för de lögner de eventuellt har serverat konstitutionsutskottet. De två har blivit anmälda till konstitutionsutskottet och det är väl bra, men en sådan åtgärd kan bara ses som början om det skulle visa sig att de har ljugit förra gången de stod till svars.

Se vidare till att varken Bodström eller Persson någonsin får inneha ens en uppburen roll i samhället vare sig det rör sig om politiken eller näringslivet ska de här två inte ha några som helst förtroenderoller.

Dr. Da Capo