Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Artikel

Manipulation ger rot- och historielöshet!

Världen är förljugen, snedvriden och illusionell likt uppochnervända tavlor. Det är ingenting mer som stämmer. Julgranar monteras upp och ner i våra storköpsaffärer, sylt och marmelad tillverkade av serbiska bär samt ryska och bulgariska yoghurtrecept får svenskt sigill, montenegrinska jumbokräftor blir kinesiska och israeliska Jaffa-apelsiner spanska. Och kan man trixa med livsmedel är man också i stånd till vad som helst! Jag tänker bland annat på Bofors. Samtidigt som Sverige ger bistånd till Sydafrika för att bekämpa fattigdomen försöker man pressa dem att köpa Jas Gripen-plan för pengarna.

Sveriges mediafolk och politiker är mästare på att konstra och manipulera med vardagen. Deras manipulation blir till ett enda hopkok. De är riktiga illusionister, det är synd att de inte är anställda vid ett nöjesfält eller tivoli. De tilldelas doktorshattar, heders- och ordensmedaljer på löpande band, på vilka grunder kan man undra. Och de som verkligen skulle må bra av en utmärkelse blir utan. Ett bra exempel är Astrid Lindgren, som inte fick Nobelpriset i litteratur. Vilken skam!

Men svenska folket verkar gilla läget. Ett ordspråk som klingar väl här är: ”En del människor tror på vad som helst – bara man viskar det till dem.” (Louis B. Nizer, 1902-1994)

Men det är mycket som man inte har vetat som kommer upp nu. Sanningen ska fram, förr eller senare. Lägger man ihop pusselbitarna, två och två, ja då börjar man förstå bättre historien. På jiddisch heter det: ”Sanningen kommer fram som olja på vattnet.” Men där är ingenting som är lätt, man måste kämpa! Araberna säger: ”Innan sanningen hunnit få på sig sandalerna har lögnen flugit hela vägen från Bagdad till Alexandria.”

Ett synnerligen pedagogiskt framlagt exempel på hur svenska media konspirerar, trixar, mixtrar och felciterar är när de bevakade kriget i Georgien. Sveriges Television citerade endast Människorättsorganisationen Human Rights Watch kritik mot den sydossetiska milisen: ”Människorättsorganisationen Human Rights Watch riktar skarp kritik mot den sydossetiska milisen. De begick brott mot mänskliga rättigheter under kriget i Georgien, hävdar HRW. De sydossetiska styrkorna angrep ”avsiktligt och systematiskt” civila georgier, utan att de ryska styrkorna gjorde något för att stoppa dem. Detta kan ge anledning till åtal för brott mot mänskligheten, skriver HRW och uppmanar Georgiens och Rysslands regeringar att ställa de skyldiga till svars, om inte bör det internationella samfundet agera.” (SVT Text, ”Utred krigsbrott i Georgien”, Fredag 23 januari 2009)

Tänk om svenska media kunde ha varit lika nyanserade i sin rapportering som Danmarks Radio: ”Alle deltagere i sommerens korte krig om den georgiske udbryderprovins Sydossetien begik grusomheder og krænkede menneskerettighederne. Human Rights Watch siger i en rapport, at både russiske, georgiske og sydossetiske styrker gjorde sig skyldige i tilfældig og overdreven brug af magt. Det hedder, at alle overtrådte folkeretten, der blandt andet sætter regler for krigsførelse. Rapporten siger, at georgiske styrker beskød civile beboelsesejendomme med kampvogne og brugte klyngebomber i civile områder. Og russiske styrker bombarderede civile mål, herunder et hospital.” (DR/Udland, ”Alle begik grusomheder i Sydossetien”, Fredag 23 januari 2009)

Ett resultat av allt manipulerande blir att vi inte vet så mycket om vårt och våra förfäders ursprung. Vi har utraderat alla spår efter dem. Dick Harrison, docent vid Historiska institutionen vid Lunds universitet, ställer rättmätiga frågor i sin bok Jarlens sekel (s. 249): ”Varför kan vi inte spåra släkterna längre tillbaka? Är det en slump att vår information plötsligt sinar på 1280-talet?” Det handlar snarare om ett medvetet undanröjande av historiska fakta.

Det har blivit en modefluga att bryta med våra förfäders gamla anor och seder. Men hur länge till ska detta kulturnedbrytande vansinne fortskrida?

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,

medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA