Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Country

Alan Jackson — Good Time

Patty Loveless — Sleepless Nights

Alan Jackson — Good Time.Alan Jacksons country lunkar sävligt på utan att anstränga sig specifikt mycket, utan hans musik är säker Nashvillecountry eller storsäljande traditionell kommersiell mainstreamcountry som föga överraskar mig som lyssnare. Det finns tyvärr alldeles för många sådana här album som gör att countryn tappar känslan. Man vet exakt varför den här musiken görs, för att lugna en traditionell konservativpublik att det fortfarande spelas in sådana här plattor i Nashville. Jag inser snart efter att ha lyssnat på Alan Jackson att sådan här country inte är min kopp av te, helt enkelt. Därför att musiken är trivsam, ofarlig och hälsosam men saknar själ och liv. Det är förfärlig country som är mera av det slaget att den lätt kommer hamna som hissmusik istället för att det blir något du tar med dig in i själva upplevelserna som livet kan få oss att inspireras eller bara få njuta av helt enkelt. Men den blir stereotyp manlig bredbent country som du för länge sedan tappar känslan inför och tröttnar på med omedelbar verkan. Alan Jackson känns därför bara som en artist i mängden av alla andra könlösa artister vi tyvärr begåvads med i världen.

Patty Loveless — Sleepless Nights.Tack vet jag drottningen Patty Loveless senaste skiva som producerats av hennes make Emory Gordy Jr är en prestation i sig själv. Här tolkar Patty Loveless en rad med andra artisters låtar – från artister som Dolly Parton, & Porter Wagoner, George Jones, Hal Blair, Hank Williams med flera artister som Patty Loveless träffar rätt i sin smak. Hon har även uppbackning av Vince Gill och countrymusiken bästa nuvarande pianist Hargus ”Pig” Robinson. Det är supertraditionella musikinstrument och perfekt klassisk komp som verkligen låter country. Så där lagom sentimentalt som countrymusiken bara kan vara – eller finstilt kvinnlig sång som bara ger oss temat från världen kärlekshistorier som måste berättas utifrån barstolen. Spruckna förhållanden som begråtes på ett uppenbart gråtmilt sätt – sårade hjärtan som läkas. Medicinen blir en skara tappra covers eller ljuvliga tolkningar från en kvinna som vet hur slipstenen skall spelas. Hon speglar sångernas ursprungliga intentioner så att våra hjärtan blöder av sorg eller skrattar uppsluppet om det erfordras av oss som medlem i människosläktet. En ypperlig underbar spegel att vända oss till för att se vad våra hjärtesorger får oss att lära oss av livets kärleksrelationer. Tack för det Patty Loveless, min countrygudinna.