Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Dystopisk pop

Fever Ray — Fever Ray

Fever Ray — Fever Ray.Den första mörka platta och det första mästerverket som kommit ut i år, en skiva så dystopisk och samtidigt perfekt att se och lyssna på djupet till. En skiva där sångerskan Karin Dreijer Andersson tillfälligt lämnad sin och broderns mörka halvhemliga grupp, The Knife för ett eget soloprojekt. Se tidigare recension — The Knife — Silent Shout

Karin Dreijer Andersson skriver texter och spelar in akustiska och elektroniska instrument tillsammans med Andreas Nilsson – en duo som gör visuell magisk musik. Men i grunden är det enbart Karin Dreijer Andersson som står ensam kvar som härskarinna för allting som utspelar sig i musiken. Jag kan knappast tänka mig större bidrag till den svenska musikhistorien än vad som presenteras på den här skivan. Därför att här finns det låtmaterial som har en förmåga att såga sönder och samman allting som verkar vara fult, utan här förmedlas djupsinne i musiken på ett sätt som ingen kan undgå att få svaren på gåtorna att framträda tydligare. Fever Ray är snarare än skiva man kan trava litterära preferenser och transformera det intellektuella sammanhangen till märkliga samtal om livets villkor.

Med dessa ord sluter jag ögonen och lyssnar vidare på en central skiva som man lätt kan ta till sig trots att den kan anses vara en intellektuell hybrid av känslor och kultur. Fever Ray är årets tyngsta platta.

Fever Ray