Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Korta musikrecensioner XLVI

Masshysteri — Vår del av stan

Masshysteri.Ett Umeåband som tillhörde punk/indiescenen men bytte namn på gruppen till dagens Masshysteri och släpper briljanta poppunkiga låtar, som är lite trevande i texterna men snabba och konsekventa i spelstilen. Jag drömmer ibland om att det skall komma nya uppkäftiga indieband som tar med sig punken som färdmedel men spelar låtarna som om det vore ett svenskt självklart The Stroke (Då talar vi om debutskivan av The Stroke) som jag lyssnar på. En cool platta och cool grupp bestående av två killar och en tjej som både vill och vågar ta för sig.

Detektivbyrån — Wermland

Detektivbyrån — Wermland.Svensk musik under 2000-talet kan inte vara roligare nu än vad det någonsin varit inom populärmusiken. Karlstads stoltheter är en trio som kallar sig för Detektivbyrån. Det spelar en pop eller folkmusik med klockspel, dragspel och andra instrument vilket gör deras skiva/musik egensinnig, spännande och fullständig egen i det mesta. Det närmaste vi kan komma är nog Lars Hollmers musik om vi skall finna originell musik, men så finns underbara Detektivbyrån med sina undersköna klanger. Sådana låtar gör livet så mycket roligare att finna nya molnfria dagar.

Scott Weiland — Happy in Galoshes

Scott Weiland — Happy in Galoshes.Mannen som faktiskt har en bra sångröst men vårdade sitt liv lite illa och har haft en karriär som kommit och gått. Scott Weiland (Född 1967) blev först karismatisk sångare i den faktiskt underskattade bandet Stone Temple Pilot. Et band som hade svår postgrungeångest med en svajig och bred Scott Weiland som sjöng in ett par lysande album, åtminstone satte jag Stone Temple Pilots högt. Scott Weiland började knarka gravt och han gjorde det med heroin dessutom. Så hans liv med Stone Temple Pilot gick det utför med trots stöd från sin vän i bandet, Robert DeLeo. Bandet gick i graven under 90-talet. Scott Weiland mötte snart de före detta medlemmarna i Gun’s Roses – deras möte resulterade i underbara bandet Velvet Revolver. Han knarkproblem gjorde att han fick kicken från bandet. Så nu släpper han sitt andra soloalbum istället. Men det tråkiga är at han släpper ett fullständigt misslyckat album. De flesta låtarna går stundtals från postgrungerock över till någon form av vuxenrock som vi mest tänker på att det bara är Eric Clapton som vågar spela in nuförtiden. Lösliga texter som inte frigörs någonstans därför att kompet är pretentiös. Jag tycker bitvis att skivan är löjlig på något sätt. Skivan varierar för mycket i stilar och det hela göra det till en träaktig kommersiell produkt som mest verkar vara inriktat till MTV eller tjatiga reklamradioskvalkanaler. Jag lyssnar och lyssnar men nejdå… det är en dålig platta med platta låtar.

Georgia Wonder — Hello Stranger EP

Georgia Wonder — Hello Stranger EP.En duo som består av Stephanie Grant och Julian Moore släpper en debutcd med musik som de säger vara inspirerad av Tom Pretty, REM och Fleetwood Mac – tja de enda som jag möjligen kan se influenser av är möjligtvis Fleetwood Ma. Men i kärnan av deras musik finner jag enbart trista ballader som tappar kraft i den ögonblick duon ägnar sig åt reklamradiopop. Det är storvulna ballader som skall vara dramatiska och pretentiösa på ett övertydligt sätt. Låtarna blir för svulstiga och framförallt hade man jag hunnit tröttna på låtarna bara efter den första spelades upp i min dator. Men gillar man kommersiell urvattnat radioskval så passar det här eländet sådan publik.

Skivan går att laddas ned här — Official Georgia Wonder Website - Start

Bon Iver — Blood Bank

Bon Iver — Blood Bank.Jsutin Vernons första stora skivsläpp från förra året ”For Emma, Forever Ago” (Se Dr. Indies Årsbästalista 2008) slog ned som en fantasifull kärnvapenbomb i min skalle. Nu släpper han sin ep ”Blood Bank” som också är en hyllning till musikkonsten. Det är låtar som är redan färdiga att explodera och ta med sig oss, lyssnare på en resa in till glömda regioner. Bon Iver.En musikalisk resa i stil med Joseph Conrads ”Mörkrets Hjärta” fast så mycket ljusare och mera regnbågsfärgad resa in i våra hjärtan som målar kärleken i många färger som avger kontraster och visar upp mångfalden i kärleken – många olika slags kärlekar kan musiken uppvisa och bygga upp. Justin Vernon släpper loss en av sina bästa ep-skivor. Vintern 2009 känns plötsligt mild igen. Våren kom kanske lite tidigare i år tack vare Bon Iver.