Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Pop

Lily Allen — It’s Not Me, It’s You

Lily Allen — It’s Not Me, It’s You.Charmigheten från första plattan är helt igenom nedslipad till enformigheten istället vilket är tragiskt. För jag älskade hennes naiva oskyldiga skainfluenser och en sorts ur-brittiskt attityd som var fräck och befriande på samma gång. Det var en tydlig passning till den mera pretentiösa känslan av att ta allting på allvar. Lily Allen är en seriös artist, det inget snack om den saken. Men det handlar om att hennes nya skiva blir mera mainstream och ordinär. Hon tappade sin egen originalitet någonstans på vägen, det försvann i en svallvåg av vanlig halvhyfsat pop. Det är sådant jag saknar, när engelska artister direkt rapporterar från gatan; eller ger vardagliga rapporter från sin vardag. Jag vet att Englands musiker alltid legat i framkanten med det mesta inom musikens genrer. Satir, ironi eller socialrealism brukar engelska artister vara bra på. Men Lily Allen lyckas inte att förtydliga sina intentioner med vad hon vill förmedla med sin nya skiva. Det hela är som en såpa utan spännande moment. Hon är ovanlig valig den här gången.