Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan #2 2009

Avledare

(Webmastern skruvar generat på sig för att Blaskan åter igen är sen. Målet är dock fortfarande att nytt nummer ska komma ut första måndagen i månaden.)

Kändis och nöjesjournalistiken i Sverige har fått konsekvensen att svenska pressen tagit steget närmare boulevardpressen från 1800-talet och man gör det med glädje och på det fullaste allvar. De främsta kulturförstörarna i svenska pressen är de före detta anrika dagstidningarna Aftonbladet och Expressen. Dessa tidningar toppar listan på Sveriges i dag, sämsta tidningar. Sex, våld, kändisar och soppa på gammal spik – det är vad dessa tidningar sedan länge har ägnat sig åt. De senaste 20 åren har dessa publikationer år för år reducerad sin egen tidning till oläslighet.

Det intressanta är hur löpsedlarna blir vulgärare för varje dag som går. Man toppar sina löpsedlar med kändisar, populistiska tv-program kopplat till skandaler som man själv förstorar upp. Aftonbladet och Expressen skapar sina egna nyheter för läsarnas skull. Bra exempel är hur man uppfinner stora rubriker kring det utsökta tv-programmet ”Stjärnor på slottet”. Efter varje program så kan man läsa uppförstorade löpsedlar, om påstådda bråk, någon blir ledsen osv., man fabricerar ihop en nyhet som i själva verket är en ren pseudohändelse.

När jag själv ser programmen och läser artikeln om programmet – så har vi två olika upplevelser. Medan jag ser vanliga känslor i ett program med underbara artister – då ser Aftonbladet en fejkad skandal, som man kan skapa en värdelös artikel kring. De larvigaste och kanske mest uppseendeväckande är hur Aftonbladets och Expressens chefredaktörer måste försvara sin tidnings status – genom att hävda att läsarna vill läsa det här. Redaktörerna brukar då genast i försvarssyfte mot kritik – alltid vända sig till läsarna och säga att läsarna själva hör av sig och vill läsa om kändisar.

Men om inte läsarna nu känner till något specifikt om vad som sker kring kändisarnas eventuella snedsteg – då kan man väl knappast som läsare kräva att man vill läsa om deras snedsteg.

Då måste Aftonbladet närmast bestämd jaga fram denna så kallade nyhet och uppfinna en skandal som till slut på journalistens skrivbord måste få ett ”Nyhetsvärde” genom att man måste förvandla det hela till en artikel så att man sälja nyheten.

Låt säga att jag ingenting vet om Mikael Persbrandt kärleksliv och vill inte veta något om det heller (jag älskar Mikael Persbrandt som skådespelare, som en notering) utan då måste Aftonbladet/Expressen tvinga på mig den nyheten. Man jagar Mikael Persbrandt tills man får fram någonting att skriva om hans kärleksliv. Men nu gjorde han motstånd och stämde Expressen för förtal (heja Persbrandt) och fick en uppgörelse från dess chefredaktör.

Det verkar vara så en populistisk dagstidning fungerar men samtidigt skäms man i hemlighet därför att man vet att Rudolf Walls gamla tidning Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgsposten eller Dalademokraten är tidningar som är intellektuella, intelligenta och sakliga. Man slipper Aftonbladet och Expressens skitiga gapigheter. När jag läser Dagens Nyheter så slipper jag känna mig förolämpad som läsare utan det blir tvärtom – man känner sig intelligent som läsare, därför att tidningen litar på sina läsare och vet att man inte behöver sälja usla löpsedlar och bedriva spekulationer, för att få mig att läsa tidningen.

Men när det gäller Aftonbladet/Expressen så undrar jag hur kulturredaktionerna/musikskribenterna står ut med att befinna sig som små oaser i en populistisk falsk folklighet.

Aftonbladet har sedan länge förskingrat arvet efter Axel Liffner, Karl Vennberg, Jacob Branting, Allan Fagerström och Gunnar Fredriksson. Men det finns andningshål när man läser krönikor av Olle Svenning eller Åsa Lindeborg.

Men slutkontentan är att jag hoppas att Aftonbladet och Expressen förlorar läsare därför att folk tröttnar på läsa ren dynga.


Liza Marklund — Gömda.Drevet mot författaren och journalisten Liza marklund är smaklös och likaså föraktlig. Det handlar i grunden att Liza Marklund har skrivit en bok om en kvinna som blev misshandlad av en arabisk man. Det är en dokumentärroman om ”Mia”. Nu kommer en veckotidningsjournalist ut med en motbok som påpekar att Liza Marklund ljuger om sina uppgifter kring fallet Mia. När debatten sätter igång på allvar – finns det bittra kvinnofientliga manliga skribenter som gärna hakar på och försöker krossa Liza Marklunds trovärdighet som skribent. Hon har varit en modig journalist som skrivit om hedersrelaterat våld, kvinnomisshandel och rasism under åren. Jag själv har inte läst den aktuella boken debatten handlar om. Men regerar mot hatet som verkar frodas i undervegetationen i pressen. Ett dunkelt kvinnoförakt mot framgångsrika kvinnor ligger i botten bland en del manliga skribenter. Jag tar inte ställning för boken sanningshalt, det låter jag vara osagt, men lägg ned drevet mot Liza Marklund – det är ett osunt hat.

Passande musik finns här på YouTube.


Författaren Tomas Ekström borde vara bekant för Blaskans läsare. Hans har skapat en ny blogg där han varje dag skriver aktuella dikter eller dagsverser som en slags kommentar kring vad som sker i tiden. Han följer den linje som Stig Dagerman gjorde i syndikalistiska tidningen Arbetaren under 40-talet som att skriva aktuella kommentarer varje dag i versform. Jag har för mig att den numera avlidna historikern Alf Henriksson skrev dagsverser för Dagens Nyheter under flera år. Nåväl här är länken till Tomas Ekströms blogg — Ekströmska dagsedlar för 2009


Anders Isaksson.Författaren och journalisten Anders Isaksson avled för ett tag sedan. Han har varit journalist på statstelevisionen, Dagens Industri och var anställd på Dagens Nyheters ledarredaktion. Han skrev en fyrabands biografi över Per Albin Hansson. Han kartlade den politiska klassen i Sverige och blev en kritiker av socialdemokratins maktutövning – skrev även en biografi över Ebbe Carlsson, en bok som jag inte har läst i denna stund när jag skriver det här. Jag kunde stundtals tröttna på hans krönikor som mest verkade vara en sorts borgerlig bitterhet över socialdemokratins inflytande på samhället. Men jag tycker mycket om hans böcker. Hans sista bok blev biografin över svenska förlusten av Finland 1809 och Sveriges konstitution fick genomgå viktiga förändringar. ”Kärlek och Krig, Revolutionen 1809” är titeln på den boken. Den kommer jag att återkomma till. Men farväl Anders Isaksson, en av våra främsta politiska kommentatorer.

R.I.P.

Mr. Snaggus | Dr. Indie | Dr. Rock | Dr. Da Capo
Susanna Varis


Blaskan beräknas utkomma den första måndagen i månaden.
Skicka era artiklar senast lördagen veckan innan, tack!
Bidragen adresseras lämpligen till Redaktionen