Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Roman

Bo Carpelan — Barndom

Bonniers Förlag 2008

Bo Carpelan.Som att måla impressionistiska fragment om barndomens atmosfäriska liksom skrämmande bilder från ett barns uppväxt, i Helsingfors – där trettiotalet lyser mest igenom. Pojken Davi växer upp i både välkända miljöer men där det främmande tränger sig på, i form av vuxenheten verklighet utanför pojkrummets trygga värld. Davi ser och registrerar allting som sker omkring honom, saker verkar tränga sig igenom pojkens domäner och barriärer som uppstår när fantasin försöker möta verklighetens omgivning. Det finns vissa gotiska drag i Bo Carpelans texter. Särskilt finns det ett outplånligt sceneri vid morfaderns död. Pojken och familjens chaufför sitter vid bilen då de båda i bilen möter ett spökligt drag när den döda morfadern visar sig för dem. Skräcken griper tag i dem – men ändå undrar pojken Davi vad morfadern vill innan han försvinner i mörka molndrivor tillbaka till graven.

Det finns flera scener med expressiva kraftiga effektfulla bilder som Bo Carpelan friskt och oerhört detaljerat beskriver noggrant i varenda sida i boken. Davi är förmodligen en av de moderna romankonstens bästa barndomsskildringar som låter Davi vara en liten pojke som förundrad undrar och ser vad vuxenlivet kan vara när tidens skrämmande mörka skuggor kastar sina tentakler i det kommande kriget mot Stalins Sovjetunionen 1939.

Jag tycker mycket om boken ”Barndom” eftersom den påminner mycket om finska Oscar Parlands vackra barndomsbok ”Den förtrollande vägen” – därför att de låter bardomens barn få leva i sin egen värld av magi, fantasier och drömmar om saker vuxna inte förstår eller låter passera förbi som ögonblick bortom det mesta.

Särskilt Finlands litterära bidrag till världen har bland annat varit förmågan att återskapa barndomen genom att låta den utvecklas under sina egna förutsättningar. Därför är den här boken mitt absoluta favoritroman för tillfället.

När det gäller bo Carpelans författarskap så var det med romanen ”Axel” som jag började läsa honom under 80-talet. Sedan dess har nästan varje bok från Bo Carpelan varit en högtidsstund att ta vara på.