Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Memoarer

Ulf Linde — Från kart till fallfrukt: 70 korta kapitel om mitt liv et cetera

Bonniers 2008

Ulf Linde — Från kart till fallfrukt: 70 korta kapitel om mitt liv et cetera.Det är få människor inom och utom kulturetablissemanget som har fått så mycket skräp under årens lopp av alltifrån politiska skadade vänstersekterister inom konstvärlden under70-talet till 80-talets maktfullkomna kritiker som söker det nästa ”Heta” konstnär på modet. Ulf Linde har haft samma sätt att se att verkets kvalitet och evighet går före moderna ideologiska föreställningar om ”verkets moderna samtidighet”. Vad Ulf Linde vill med sina memoarer och andra böcker – värdera sin insats och förstå att man kan utveckla sina perspektiv och växa med insikten – att konsten står både i samhället men också överlever mänskligt skapande själv tiden. Bara genom att vara ett bra verk; så upplever vi människor genom konsten våra egna liv. Vi kanske upptäcker att konst är speglingar av människor i ett socialt samspel. Kontexten blir att vi växer genom att leva med konst.

Ulf Linde skiter i ideologiska konstruktioner eller postmodernistiska stilar som förstör konsten mera än hjälper konsten att få liv och rörelse.

Det finns så många som vill placera in Ulf Linde i olika fack – han blev kallad för radikalen som blev konservativ smakdomare. Men det är bara kritiker som känner sig tvungna att markera politiskt revir som gärna ser konst enbart genom diverse modefilosofiska konstruktioner. Ulf Linde har varit sig själv i alla decennier han varit verksam. Han bytte inte åsikter utan han byggde upp sina insikter med nya kunskaper. Ulf Linde verkar ha varit med överallt och träffat de största inom kulturen, vilket gör hans memoarer av stort värde att läsa. Född 1929 blev han jazzmusikern som via universitetets studier i filosofi, konsthistoria och humaniora – man som hamnade mitt i smeten. Ulf Linde har varit verksam på Riksförbundet för bildande av konst, Moderna museet, professor på konsthögskolan, Thielska galleriet och sedan 1977 ledamot inom Svenska akademien.

Man får inte glömma bort den tid som konstkritiker på Dagens Nyheter som gör att Ulf Linde till en man som verkligen varit en tongivande röst i många områden.

Det är en fascinerande bok som jag läser med nöje eftersom den ger mig bilder från svenska kulturlivet. I en obildad tid som jag numera upplever Sverige vara så är många av de namn som Ulf Linde skriver om nästan bortglömda idag. Jag sörjer ett land som knappast minns sina egna poeter. För i varje stor kulturnation så vårdar man sitt kulturarv. I Sverige pågår en kulturförstöring när nya generationer knappt har en uppfattning av vårt svenska kulturarv.

I andra länder, i Afrika, arabvärlden och Latinamerika minns till och med det fattiga sina poeter. I Latinamerika kunde till och med analfabeter citera Pablo Nerudas dikter. I vårt land så springer den obildade rånluvevänstern omkring och klottrar ned våra svenska skalders byster. Tegnér blickar förmodligen dystert ned på obildningen i Sverige. Det finns få som kan lika mycket om den moderna konsten i Sverige som Ulf Linde. Hans alltför få böcker är oftast mästerverk liksom hans memoarer också är om ni frågar mig. Det är nog få gånger jag har kommit i tankemässigt strid med Ulf Lindes tankar. När det gäller fotografi som konst är Ulf Linde verkligen kritisk till. Hans motivering är naturligtvis verkligen själsliga och jag kan delvis hålla med honom. Men jag anser att fotografier verkligen återspeglar människans förhållande till verkligheten.

Det jag verkligen älskar är att Ulf Linde också anser att mycket av dagens konst som visas i Sverige är rent skräp, men kritikerna i Sverige är fega och vågar inte tycka illa om någonting. Däremot är de flesta kritiker ideologiska och oftast politiskt korrekta, de hyllar de mesta utan att våga ta ordet kvalitet i sin mun. Ulf Linde vågar verkligen ta itu med den diskussionen, helt utan skygglappar. En rakryggad man som är värd att beundras för sin fullständiga kärlek till konsten för konstens egen skull.