Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Svensk indie

Franke — Det krävs bara några sprickor för att skapa ett mönster

Franke — Det krävs bara några sprickor för att skapa ett mönster.Bandet har förändrad sin musikaliska stil ganska kraftig och ersatt den hyperestetiska, kyliga och innovativa ljudbilden som de hade på sin debutplatta ”Optimismens hån”. Det är möjligt att Frankes ändrade sin tanke bakom sin musik när de bytte producent på sin nya skiva. Förut hade de björn Olsson och nu blev det Matthias Glavå som rattar deras nya skiva. Den har en ljudbild som leder till en blandning av The Smiths och svenska Reeperbahn, det finns ett svartare hårdare musikaliskt tankevärld som jag tycker känns som Kents mörkas lillebroder. Det exklusiva som Franke bygger in i sin musik är en stilkänsla av att mörkret är det relevanta i texternas struktur. Bröderna Fredrik och Nicklas Franke är mera dynamiska i arrangemangen, de vågar ta ut svängarna åt de mera tuffare anslagen – musiken är hårdare, trummorna skrämmer mera med tunga, bullrande orosmoment i trumstockarna. Jag att skivans texter glittrar till och chockar mig med ärligheten, äktheten i de ilskna melodierna. Franke verkar under sin 6 års långa bortavaro, funderat, förundras, engagerad sig i världens problem. Fast Franke är inget politiskt band som tror att man kan påverka samhället. Utan de gör snarare det privata till en egen politisk inre plattform.

När jag hörde nya skivan första gången blev jag besviken, därför att den saknade så mycket av det som jag gillade med Franke förr. Men skivan steg, steg, högre, högre i mittmedvetande. Till slut tyckte jag mig höra låtarnas verkliga essens. Det hårda anslaget, det lite rockabillyartade nyanserna firade sin egen seger över min hjärna. Till slut blev jag övertygad om att Franke hade lyckats över förväntan. En helgjuten platta som gör att man känner smockan och greppet om pungen hårdnar. En platta som handlar om livet, ditt liv.