Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Svensk pop

Mikael Wiehe — Sånger från en inställd skilsmässa

Perssons Pack — Öster om heden

Mikael Wiehe — Sånger från en inställd skilsmässa.Två svenska skivor som har helt olika karaktärer av smärta och lycka, eller kanske mera av svenska liv i olika faser. Mikael Wiehe släpper sina mest demoniska privata känslor i en sorts låtar som rör upp de inre stormarna. Han var på väg att skiljas och det medförde bitterhet och starka känslor som kan sluta på olika sätt. Visst är låtarna emotionellt laddade men det blir lite tradigt att lyssna på det mest privata. Det blir lite manlig självömkan som tar överhanden – visst är det äkta känslor som kommer ur Mikael Wiehes dramatiska sätt att beskriva sin partner. Själv undrar jag lite över de musikaliska arrangemangen? Jag tycker att det blir lite tveksam blandning av argare rocklåtar och pratsång som gör upp med livet och äktenskapet. Då blir det privata livet lite för nära och jag undrar hur partnern känner sig som kvinna och människa då de allting nystas upp och analyseras via musiken. Blir det bra eller för nära för min smak är frågan jag ställer mig själv? Plattan tappar lite av det som skulle kunna berätta om det sorgliga. Ilskan och de dräpande texter förstör sanningen om kärleken som går i krasch. Visst kan man känna ilska när man plötsligt förlorar kvinnan man inbillade sig att man älskade. Fast på den här skivan blir det mest tradig manlig gnäll som tappar nyanserna. Jag blir inte mindre förstående om han skulle skala bort lite av Mikael Wiehes arga tilltal. Det skulle skivan tjäna på tror jag. Då skulle han öppna sitt hjärta på ett medkännande sätt och jag skulle öppna mitt hjärta tillbaka, för ty även jag har förlorat kvinnor genom åren i mina egna relationer.

En för bitter skiva för min smak.

Per Persson är tillbaka på fullt allvar efter att ha lämnat musiken för nästan 15 år sedan och nu är levererar Per Persson musik i gammal god anda. Det finns fina ballader och hemtrevlig rock, som gärna talar om musiken som betyder någonting. För elva år sedan så kom skivan ”Blod och tårar” med den underbara duetten med Jakob Hellman (Vad tog han ivägen, föresten?) ”Tusen dagar härifrån” och den undersköna svenska tolkningen av Pouges-klassikern, ”Nyårsafton i New York” knäcker det mesta av svensk poplyrik. Det var den bästa platta som Per Persson gav ut under 90-talet. Persson Pack har givit ut skivor under 20 års tid. Så nu släpper han loss nya bomber till kommande klassiska sånger. Tillsammans med skivaktuelle Anna Järvinen, gör han en ballad ”Stenad i Stockholm” som är en ny modern svensk popklassiker signerad Per Persson. Det intressanta är att han också i bandet har Florence Valentines egen Love Antell vilket speglar den underhållande attityden Persson Pack har till sin nya platta. Det är stor romantisk landsbygdrock som rapporterar från svenska hörnen som vi lätt glömmer bort. Per Persson blir här en del av den rockpoesi som Lars Winnerbäck, Tomas Andersson Wij, Ulf Lundell och Plura från Eldkvarn. En sorts musikalisk reportage som handlar om dagens Sverige.

Jag älskar verkligen den här skivan därför att varenda låt är på fullaste allvar – en stilblandning av lek och allvar, en balansgång som Per Persson lyckats väl med att hålla med insikt och musikalisk mognad.

En skiva som garanterad kommer hamna på min årsbästalista.

Traste & Superstararna — Du din jävla sopa