Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Rock

White Lies — To Lose My Life

White Lies.Engelska pressen hypade det här bandet och börjat tjattra om att detta är nästa stora band, och man började redan prata om deras likheter med The Cure, Joy Division, Echo & Bunnymen och The Teardrope Explodes. Nähä, säger jag med bestämdhet. Detta överdrivna överskattade band har ingenting med de nämna storheterna att göra. Dem saknar precis varje kvalitet som gjorde de banden stora och legendariska vilket baserades på spelskicklighet och fantastisk förmåga att trolla fram musiken. White Lies låter som bäst; mera som Coldplays uttjatade melodistämmor, och tröttsamma försök till episk pop. Jag kan möjligen finna försök till U2, i deras kompositioner. White Lies kämpar frenetisk med att åtminstone vilja göra bra modern rockmusik – ja det sistnämnda blir mest trista upprepningsbara mediokra sånger som knappast orkar vara originella.

White Lies är föga beröringsbara, mera av det tröttsamma, patetiska slaget. Nytt band med avsaknad av det specifikt fräcka och nyskapande i musiken. Tack och adjö White Lies.