Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

text kamouflage

av Stefan Hammarén

Med ett ilbudh som var ett expressbudh fick jag förförsändelsen som innehöll sorgfloret, medelst [medels] ett exexpressbud som var ett ilbud erhöll jag (likaså) inför försändelsens, helvetesmunderingen, halvmuddar, budet som icke vara ett bud självt eller flera bud undrade vad jag fick som han hämtade åt mig det, alltså får här, bäää, annars aldrig som de undrade det när de kom, kommit med något, blott böcker svarade jag med schablohnens sällsamma korrekthett säkra svar min stämma, och han ock framhöll att det inte väger böcker precis, svarade jag att böcker är tunga som hemliga vikter fastän de så som alltid vill innehålla så lite som smått, framförhöll jag för honom budet det med eftertryck som, och han såg missmodig och misstrogen därtill ut utom undrade stilla säkert om han gör ett onödigt jobb här som hämtar sådana paketeringars fram, åt mig åt, vilket åt, och han lös med en i bilen rödskenslampa på paketet i varken rätt litet eller stort format, vilket gällde för såväl lampan som med paketet stämmde in, nu vet de att du fått det hävdade han och sa här har du erhållit din bok och dina böcker fler om klyschig plättsmet, räckte fram den det, ett paketet han gav fram, sedan höll han avsked i en utläggning om fåglar istället om, som evolutionsreformen gjort deras byten kamouflagéets tjänst om allt, ett att de i skyn hörande får kvittra bäst tysta vill utan sorgk, exexakt vad han höll framhöll för utläggning förstod jag fullt men glömt den, för den det lät så fantastiskt berättad, hur hans boks författare om den vissa fågeln och ägget utan skal och innehöll, nästan som färdig plätt aldrig, i bokens slutreplik, den han förbudade läst och framhöll, föll pang panglöst ner i huvudet inbucklad hjässa på en annan författare vid ett byte, sagt gjort sak riv klons klokt, till ljudet av ihopslående bok presens ens, och han budet som verkligen inte mera precis verkade som ett ilbud eller ett expressbudh, blott en långsam oplågad evig pratkvarn utan ende, skrattade nu ihjäl sig nästan, och jag måste för medhållets skull och alla medhår strävt sista lite skratta rest av, som det än svajar till, om än inte konstgjort eftersom det var förbannat roligt, tycke som, oåtergiven, framhöll han hur den sista repliken (saken) i en bok är ytterst viktig formulering, jag som trott den första och sista är utan varje vidare betydelse än de andra, nu vet jag dock inte heller exakt om vilken fågel avis eller om vilket byte han talade om, jag som aldrig kan fåglarna på andra språk, eller de som är byten och kostföda för rovfåglarna, och budbäraren förstod snart hur förförsenad han blivit och var det redan tackvare mig, därtill märkt att jag inte visste om vilken fågel han talade om för den delen, sa adjö och drog ett nog lösskägg över sig, reformanletieserad, bäst så mumlande han och jag undrade, vilket läsaren här aldrig tror är sant det ens om min förundran fastän han precis så gjorde uttryckligen, när for iväg, långt hängskägg heltäckande det, nu gick jag in och fram till datorn för att öppna innehållspaketet som saknade vikt, var blott inte lätt som en tunn plätt utan helt saknade vikt snarast, cänslig är skillnaden på ett, på datorn stod det nu att jag fått mitt (deras) paket, budhans medelst rödskenets lys hade meddelat avsändaren gott, antog jag det, jag öhppnade omgående denna viklöshetens låda på sitt lock, häpna rejält, och den innehöll ett sorgflor i vakuum och isolering, ingen bok här eller härom, nog jag vet tyvärr så inget spännande om sorgflor, typ I det här var ett för de lipsilliska änkor med brännmärken, tätare än gardinens, drog i den förvånad jag vara, snart följande dag redan émellan, kom åter snabbbudet det, denna gång riktigt sur nu, tyckte inte det var hans vidare jobb och mening att köra hit ideligen en omkrok medgöra avtryck, slängde försändelsen på mig och kvitterade med ett streck för mig, drog inte med rödskenet över, for iväg med en rivstart, allt avinklarat på tjugoen sekunder oppskattningsvis, nu med en peruk på sig som han rev av sig vid starten, sa bäst så, vilket läsaren minsann kan ännu mindre eller mera tro på sig det, nästan som kissat på, det oaktat lika råbust sant hänt, nu beställde lilla jag förstås även i ett klagomål åt Emma &:så de samma böcker jag skickat efter tidigare åt mig, dessa böcker som kostade kring en halvdussintusen dollar styck enär var gjorda av 300 årigt gammalt tyg som burits av döda tappra kulförsäkrade soldater, förstås döda i strid émellertid eller vid tidelag, och böckerna på lyxlump hade och var beskaffade endast mellan tre och fem och en halv sidor halvcmeter tjocka upp till över en hel cemeter, sic få sidor tjock bok, rätt ojämna till ytan dessa, allt förbannat handgjort, och hanskrivet där några ord per pages, och bokförlaget svarade att de inte skickar så dyra böcker åt någon enda Emma hur mycket lyxpoet hon än må kunna vara där i kalla Norden kallad, att endast en man i Europa fått dem, som skulle skrivare galnare om dem än någon öhvrigh, och det var jag förmodligen, envisades jag tillbaka att jag verkligen inte heller ännu fått dem, att det där allra galna rysligt hemskaste gräslige bud:et bytt ut dem mot maskeringar av olika och vidriga slag, olustigt t.&.med, sant som allt, framhöll att det var så fel mot mig gjort, och förstås mot henne Emma för den delen, att jag vill att de uttryckligen skickar mina ex nu åt henne istället, att sådant där galet bud kommer bör till hennes urskog medelst lämnande dem där, när hon sköna aldrig tror på mig så desto viktigare, aldrig mera, skulle nu åhtminstone sent tro mig att sant finns och hända, när sagt sådana här minsannierade tilltag sker och så händer det även henne sist till sist inpå, envis tror när ser, detdetaljer det kommer an på ju nog först, och paketet två var meningen ha innehöllt en andra bok med papper gjort på väldigt döda överstekallsångers bärares subklädering en typ av fullvuxenssparkdräkt de hade bära då fordom deras bakar täck, en gång i tiden tvättade ock efter dödsögonblickligen i bäcken nära stupet och fanns trehundra år tillbaka renare på ren tidsplågosam smuts nu bara i några få individuella exemplar numrerade på två händer fastän över tjugo stycken förstås, de extra dyraste böckerna bokalster praktverk för den delen i serien med lite mer guldinfattningar var boksidor på själva herr generalers revärer och byxbakar yttre glans, och blandat med dasspappersföreskrifter i senare War Department General Order 56 om i en box i införskaft kvar, och klistret som de använde var självt sekel gammalt med, boken självfallet även i en box av samma sammanpressade material, av finaste böcker i nutid gjorda, fanns i ett enda eget exemplar som donerades till vita huset oprissatt, ävensom dess innehöll, den till mig, var utbytt mot nu i paketet av julgubbsskägger, gossypiumskägg, bomull med tråd för en, igår sårbomullsskägg, nervvaddsskägg, järnvaddsjulgubbsskägg, blodstillande bomullsjulgubbsskägg, jodoformvaddsjulgubbsskägg, elektriskt bomullshjulgubbeskägg, och allt tal om ägg förstås, förstås även, kunde ännu trott på sagan om emmballagéet om det funnits något annat, jaha, åter en bok borta, jag tog på mig sorgfloret och ett av julbubbsskäggen, låter vara osagt vilket vilkendera, inte som jag ens visste vilket av dem som var vilket af dessa på, vilket läsaren gör gott i att inte tro på mig det, att skiljde på, så gott i att inte tro mig, ändå, ändå dock, begav mig till närmaste postanläggning som var en uteservering lokus exkellencé för märkliga nog klienteldårar, smälter bara bra in i mängden deras när inte vanlig påkläddad styltade, ändå stirrade de alla där, där fräckt nog fastän skrev blott ett påminnelsekort och oppskattningsbevis till Emma påfört, att älskar henne, och även avfattade en högtidligt handskriven reklamationsblankett tre sidor om de olevererade böckerna sagt, skrev satans fanstyg er, tilllade idel satans fanstyg världen, 3) pangpoängterat till ÿttermera visso satans fanstygh jorden grönska, för säkerhetts skull det som i en ytterligare ruta kors, full gardering blott allt, och d’fräcka typer mest lokalklientellt på det där stället här där på plats när glor i ens avfattningar vill helst, här fastän men postflickan servitrisen [servitrisedan] är mer något rejäl ganska eftersom aldrig vägt försändelser, spelar liksom så ingen jävla någon roll hur de frankeras och man får själv välja portots storlec, summan, frågar alltid efter summan, aldrig om vikten, kunden har ordet hos henne som. Men tror denna novellett slutar här, här nu prompt, bäst att sluta innan det händer något liksom, att jag här betraskar oskyndsamt iväg, vidare och möter på vägen ut budilfararen klädd i färgat ofärgat gossypiumskägg, vid ingången kommen, den här gången känner han ock igen iväg mig från ifrån fjärde gången när han kom nästa gång kommit och förnekat att varit tidigare, jävla dåre &:så han. Emma skulle väl känna igen mig däremot om jag infann camouflagéiskrudad gott oppenbarade mig som ett utgett långsamt bud utan munläder och örhängen i hennes hemliga skog och ännu hemligare däld och allra hemligaste dalkjusa, som någonstans, någonstans där hon finns borta, eller borta.