Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Roman

Iréne Némirovsky — Blodets hetta

Bonniers 2009

Iréne Némirovsky.Hon flydde tillsammans med sina föräldrar från Lenins ”ryska oktoberrevolution” och slog sig ned i Frankrike. Där växte Iréne Némirovsky upp och blev sin tids främsta författare tills nazisterna invaderade Frankrike och grep henne och mördade henne. Hennes böcker som Bonnier gav ut på 30-talet letade jag efter i magasinen på olika bibliotek, framförallt stadsbiblioteket i Stockholm. Där fann jag två utsökta romaner ”Balen och höstflugan” och ”Ensamhetens vin” Båda böckerna finns nyöversatta igen, vilket känns bättre att läsa än de gamla översättningarna. Men även hennes krigsroman ”Storm över Frankrike” som utkom 2006 är ett litterärt mästerverk. Nu i år fortsätter Bonniers att vårda hennes lysande författarskap genom att ge ut den psykologiska tunga atmosfäriska romanen ”Blodets hetta” vilket är ännu ett bevis på hur skicklig hon kan komponera sina romaner – det känns som att läsa ett traktat över den genomskinliga mänskligheten. I den här romanen handlar det om hur människor som bott i samma lilla stad eller by förändras direkt när händelser sker som ingen kan räkna ut följderna av. En by där varje ny främling som inte är född i byn blir en misstänkt utböling. Den gamle mannen Silvio som begrundar sina dagar i byn. Han blir ändå indragen i häftiga kärleksaffärer som förändrar byn sinnesstämning.

Hans kusin Heléne och hennes man Francois har en dotter Colette som förlorar sin man Jean Dorin. Ett misstänkt mord som gör att människorna i byn verkligen förändras, då gamla sår rivs upp, då gamla frågor söker sina svar. Det är en stark roman som gestaltar genom Silvios ögon och öron vad som sker när saker och ting kommer ut på ytan. Då raserar mångas världar och man slår ifrån sig – precis så många gör i romanen. Jag tycker att Irene Nemirovsky kan fånga in väldigt mycket i sina behagliga romaner som ändå har inre störningar där människor hamnar i olika psykologiska kriser mer eller mindre.

Den här romanen har den tendensen att fånga in allting som inryms i människans själsliga temperament. Ännu ett bevis på vilken fin och stor författare som tyvärr aldrig fick chansen att skriva mera på grund av den vedervärdiga ondskan som vi känner som nazism. Men vi kan i alla fall läsa henne postumt.