Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Debatt

I hyckleriet(s) högborg

Kapitalistjävlar! Förbannad Snattarmentalitet! Mycket Vill Ha Mer! Ja omdöme är hårda om den mentalitet som avslöjas i näringslivet där bonusarna har haglat trots de bistra tiderna.

De flesta som ser detta kan inte annat än bli indignerad och så har de flesta politiska partier också reagerat och agerat därefter. I en tid när arbetare till och med får se sin arbetstid skäras ner och därmed minska sina löneintäkter, vore det väl naturligt om också direktörerna är med och tar sitt ansvar genom att se till att stå tillbaka när boksluten ska räknas ihop. Kanske till och med än mer viktigt att just direktörerna tar sitt ansvar med tanke på att vissa av dem varit med och skapat den nuvarande krisen. Regeringen har med viss rätt hamnat i blåsväder när man har kritiserat svenskt näringsliv för den okänslighet som stundom visats upp, men samtidigt gjort det möjligt att ge ytterligare bonusar i de statligt ägda bolagen genom att ändra i reglerna. Ett faktum som sossarna och framför allt deras ekonomiska talesman Thomas Östros ridit högt på de senaste veckorna där hans poäng har varit att regeringen därmed talat med kluvna tungor, ett resonemang som faktiskt för en gångs skull hade vissa poänger trots att det kom från sossarna. Samme Östros har med ökad indignation fortsatt på samma spår och mer eller mindre i förtäckta ordalag kallat regeringen och framför allt Anders Borg för hycklare, en ganska ointressant karaktärsbedömning med tanke på att reglerna ändrades före krisen blev ett faktum.

Nej, intressantare är nog att se om Thomas Östros har rent mjöl i påsen själv, eller om han i vanlig sosseanda gör skillnad på andras övertramp och de egna. Det har tyvärrr visat sig att trots Thomas Östros stora och fördömande tonläge, har han just missat hur i stort sett hela toppen av den så kallade arbetarrörelsen har suttit på dubbla stolar och själva varit med och tagit beslut i lika tveksam anda som de man tidigare har kritiserat.

Att sossetoppen har försett sig med fina titlar och styrelseuppdrag som ett tack till sig själva för att svenskens missriktade lojalitet med ett parti som för länge sedan upphört att ta riktigt hänsyn till de små i samhället och istället skott sig själva, det är inte någon nyhet i varje fall för mig. Tyvärr är det just så här det har sett ut sedan slutet på 60-talet eller början på 70-talet. En rörelse som försett sig med mer och mer makt, som har gett sig själva höga ställningar inom näringsliv och statsapparaten, som har gjort partiet till ett familjeimperium, som också omvandlat det från ett politiskt parti till ett företag som äger mer tillgångar än de flesta företag tillsammans och som alltmer fjärmat sig från allt vad moral och etik heter det är Socialdemokratins rätta ansikte bakom masken som vill visa upp. En sida som nu rämnar i rekordfart. Att det är Wanja Lundby Wedin får klä skott för detta är faktiskt djupt orättvist, hon är bara en syndabock för hela den kultur som råder inom ett parti som har förlorat sin moraliska kompass. Att hon är dum nog att förklara att hon känner sig lurad fördjupar bara intrycket av en person som antingen inte fattar vad hon själv röstar för, eller att hon faktistk spelat med i ett mycket cyniskt spel. Nej Wanja, det är nog snarare så att du känner för att luras istället för att känna dig lurad. Det är dags att förstå den semantiska skillnaden mellan dessa två sätt att uttrycka sig i språk. Det enda hon kan göra i de nuppkomna situationen är att ta konsekvenserna och avgå, men detta är fortfarande djupt orättvist för hon är bara en av många i den fiffelkultur som inte heter näringsliv utan socialdemokratin.

För bakom alla rubriker vem dömer LO: s avtalssekreterare som agerat likadant? Vem begär att Stefan Lövdén som begått liknande misstag avgår? Ingen! Trots detta är de lika djupt insyltade som Wanja Lundby Wedin! Men det är väl så det går så fort man blir en av medlemmarna i sosseteten, den nya härskarklassen i vårt land.

Men dessa anklagande fingrar som nu pekas mot ett och samma håll missar poängen på mer än ett sätt. För det första pekar alla åt samma håll, mot en person när det egentligen handlar om en intern kultur inte bara inom LO utan också inom Socialdemokratin. För det andra går alltför många fria där dessa lugnt kan sitta kvar på sina maktpositioner medan resten av rörelsen gör det bondeoffer som krävs och detta offer heter troligen alltså Wanja Lundby-Wedin. Hur vore det om alla stenar vändes, om alla de snuskiga företeelser belystes hos en rörelse som sedan decennier har kaffat sig ett maktperspektiv snarare än ett rättviseperspektiv. Wanjas enda brott är nämligen att hon inte hade diskretionen nog att låta bli att bli upptäckt med fingrarna i syltburken, där egentligen burken är så full av fingrar att det knappt finns plats för alla om ni förstår vad jag menar.

Socialdemokratin ja, hittills har min indignation bara riktats mot LO. Men det är Socialdemokratin som är spindeln i nätet och där dubberlmoralen som nu avslöjas utgår ifrån. För vem kan ha undgått att notera det hyperhyckleri Thomas Östros gjort sig skyldig till i veckorna före det som nu avslöjas.

Här sitter alltså en talesman i ekonomiska frågor och kastar insinuationer, anklagelser och kallar personer för nedlåtande tillmälen när han själv representerar en rörelse som nu står med byxorna vid fotknölarna. Vet hut Thomas och be om ursäkt!

Han har alltså inte uppfattat vad som händer inom den egna rörelsen, han har inte förstått att sossar av hävd sitter på dubbla stolar i företag, inom statens olika bolag, i olika statliga verk och inom olika delar av statsförvaltningen där man kliat varandras ryggar och han har inte förstått att detta är ett normaltillstånd inom Socialdemokratin. Eller är det så att det är precis tvärtom, att han har förstått allt och dolt detta faktum genom att med yviga gester och stora ord pekat på andras tillkortakommanden för att dölja de egna? Är det kanske till och med så illa att det egentliga motivet till alla dessa påhopp, egentligen är att dölja det faktumet att delar av socialdemokratin egentligen är den nya aristokratin? Att de helt enkelt är det nya etablisemanget som bakom stängda styrelserumsdörrar sviker det förtroende som många gett dem, men som de återgäldar med att bete sig som de hycklare de egentligen är?

Peter Birro sammanfattade detta kanske bäst när han i slutet av mars i TV4 sa följande: En gång i tiden var svensk vänster emot orättvisa, nu är de orättvisan!

Thomas Bodström och den som är ansvarig över honom Mona Sahlin har i debatten så tunt på benen att någon i solidaritetens namn borde köpa långkalsingar till dem båda, Wanja och den övriga fackföreningstoppen agerar mot sin egen övertygelse och skapar orättvisa istället för att minska den och delar av arbetarrörelsen har visat sig vara takeosaurs av första graden. Är det konstigt att man tappar tilltron?

Nej vad detta landet behöver är en smärre revolution och gud förbjude att denna skulle leda till mer socialism. Nej, vi behöver en frihetsrevolution – frihet från maktfullkomliga pseudosocialister, frihet från människor som utmålar sig som de svagas vän när de i själva verket är de redan starkas ttörsta tillskyndare och frihet från alla framtida sosseregeringar. Det är dags att lära oss stava på ett nytt sätt, hyckleri stavas s-o-c-i-a-l-d-e-m-o-k-r-a-t-i-n-s-t-o-p-p-s-k-i-k-t.

Gör med andra ord Thomas Östros och Mona Sahlin till något historien har glömt bort, se till att lägga ned enpartistatspartiet Socialdemokratin som har gjort hyckleriet till en dygd och fräls oss från falska profeter som målar upp det som inte är och föder oss med bilder av ett rättvist samhälle som sedan bara visade sig vara en enda lång tom illusion.

Men min kritik slutar nog tyvärr inte där. Den uppkomna situationen visar att det samhälle som sossarna byggt upp under de 70 åren de suttit vid makten, har inneboende grundfel som måste rättas till.

Folkvalda politiker vare sig de arbetar på kommunal, landstings eller riksdags och regeringsnivå har några klara och specifika uppgifter att lösa på sin agenda. Se till att skapa regler i form av lagstiftning, skapa möjligheten för att tillse att dessa regler efterlevs och se till att ge de ekonomiska ramarna för den verksamhet som ska bedrivas. Istället har sossarna konsekvent sedan mitten av åttiotalet sett till att hitta ytterligare ett sätt att belöna sig och de sina – man har gjort sig själva till direktörer och styrelseledamöter. Detta faktum gör att till exempel LO: s ordförande Wanja Lundby-Wedin sitter som arbetstagarrepresentant samtidigt som hon sitter med i diverse styrelser och tar beslut som berör arbetsgivarsidan. Dubbla roller med andra ord. Hon företräder därmed arbetare men tjänar som en direktör och har en direktörs arbetsgivarperspektiv samtidigt som hon ska ha se saker och ting ur en arbetares perspektiv – tillåt mig småle. Självklart fungerar inte den formeln så vidare väl, det behöver man inte heta Einstein i efternamn för att förstå.

Samma sak gäller repressentanter för socialdemokratin där man säger sig vara arbetarnas bästa vän och tutar i folk att utan dom kommer den lede kapitalisten och äter upp dem. I själva verket är det ju dom som är kapitalisterna och kanske dom som äter upp de stackars arbetsgivarna vad vet jag. En sak vet jag dock och det är att också dom sitter på dubbla stolar där de säger sig representera arbetstagarna, men är samtidigt arbetsgivare därför att socialdemokratin inte längre bara är ett politiskt parti, de är ett politiskt företag med betydande tillgångar som är värda åtskilliga miljarder. Alltså dubbla stolar också där. Hur ska man kunna företräda människor med små medel, när man har stora visioner med de redan stora resurserna man besitter – nej sanningen är nog att mycket vill ha mer gäller också socialdemorater.

Socialdemokratin har därmed förvandlats från att ha varit en rörelse som representerade de små, till att bli en rörelse som förvaltar det stora. Som sådana måste man ju också se till att skriva reglerna så att det gynnar det egna dvs storkapitalismen och detta sker på bekostnad av de små i samhället. De som betalar för denna roffarmentalitet som är socialdemokratins signum, är de små och de medelstora som därmed inte kan växa som de redan stora. Så välkommen till Sverige, enpartistatens förlovade land där de som säger sig värna om de små är det nya etablisemanget och de ekonomiska makthavarna. Här sitter dessa på dubbla stolar för att gynna sig själva än mer, och ger sig själva fina nya titlar och uppdrag i både näringsliv och statlig administration. För makten och härligheten är ju i evigheten amen, men bara om man tillhör den rörelsen som sedan länge tappat fotfästet i det moraliska moras man själv har skapat. Här härskar man i vad som nu avslöjas som hyckleriets högborg, och med några simpla ord som “solidaritet” och “rättvisa” kan man än i dag lura i människor att de verkligen menar något med dessa ord, själv hoppas jag den senaste tidens avslöjanden ska få upp ögonen en gång för alla för det som händer kräver som sagt en smärre revolution för att få bort. Börja med att göra politikerna till politiker igen, för direktörer klarar de inte av att bli det har ju Wanja Lundby-Wedin bevisat om inte annat. Nej, den största av sanningar om socialdemokratin gäller nog än i denna dag, att den största av lögner som de lyckats lura i oss är att de skulle stå för solidaritet och Thomas är bara detta arvs förvaltare.

Dr Da Capo