Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Folkrock

J. Tillman — Vacilando Territory Blues

Dan Auerbach — Keep It Hid

J. Tillman.Det finns klara inbrytningar i dessa två plattor när två killar inom indiefältet bejakar sina lustar till 70-talets folkrock och i Dan Auerbach fall handlar det om bluesen. J. Tillman har jag aldrig hört talas om eller bara gått hans namn förbi. Men däremot uppträdde han i den nya svenska musiksatsningen här på vårkanten – Popcirkus. Där spelade J. Tillman live i programmet som leddes av Per Sinding-Larsen och Kristian Luuk. Det var en försiktig och viskande sång som J. Tillman serverade live då. Fastän hans platta är lågmäld och melodisk på alla dess sätt och viss precis så som det var på televisionen.

Inga onödigheter finns med på skivan. J. Tillman har förut sjungit i ett par indieband. Men det är som soloartist han tills nyligen blivit riktigt känd. Den här plattan började ta sin rättmätiga plats - och skivan växer ordentligt ju mera den spelas sönder och samman.

Han är en väldig, väldig försiktig artist, som inte tar några onödiga steg åt sidan, utan fortsätter rakt och redigt att sjunga ut låtarna – låtar vars texter är litterära hågkomster ur livet så som J. Tillman ser det hela. En skiva som borde kunna få en plats i varje man – och kvinnas hjärta.

Stundtals tycker jag att man kan höra ekon från Neil Youngs första riktiga mästerverk, då han inledde sin solokarriär – After The Gold Rush. Det är mäktigt att kunna föreställa sig J. Tillman som en modern variant av Neil Young. Båda artisterna kan konsten att skriva låtar. Men J. Tillman har tyvärr ingen arrangör/producent som Jack Nitzsche vid sin sida såsom Neil Young hade under flertalet år. Men det reducerar ingenting av J. Tillmans värde som musiker eller låtskrivare. J. Tillman skapar sin egen värld med sin egen betydelsefulla musik. Det räcker alltför väl och ingenting kan förändra det faktumet att J. Tillman skapar stor konst med sin musik.

Dan Auerbach.Dan Auerbach är ena halvan i bluesrockarna The Black Keys – delvis hemmahörande i Fat Possums bluesutgivning. Fast Dan Auerbach verkade få för sig att han skulle göra en bluesig folkrockplatta. Som är rejält tilltaget och oerhörd bra producerad. Det finns skavanker, små skitiga anstötliga ljudvibrationer som gör skivan mera lortig i sitt sinne. Dan Auerbach — Keep It Hid.Dan Auerbach bluesiga låtar fyller alla mina förväntningar när det gäller att kunna skriva smutsiga bluessånger, låtar som vågar härbärgera lite stoft från en svartare baksida av livet. Jag diggar Dan Auerbach att han låter mera som The Black Keys än en viskande trubadur. I min värld bör Dan Auerbach sitta på baren eller på verandan på ett stort hus mitt bluesdeltat och sjunga med en gitarr skräniga bluesballader. Det är Fat Possums signering på bra musik. Nu gör Dan Auerbach både blues och folkrock på samma gång, på samma skiva. Men det berör mig och förför mig. Dan Auerbach ä’r vårens varmaste kram och bästa uppiggare för tröttna, vilsna, själar.