Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Rock

Olle Ljungström — Sju

Thåström — Kärlek är för dom

Olle Ljungström — Sju.Ikoner och två av mina största hjältar som följd mig genom livet på två disparata sätt, men alltid känns vara nära min själ/hjärta med deras musik. Fast Thåström är mer eller mindre en gud i mitt musikaliska liv. Olle Ljungström öppnade mina andra sinnen i sin klassiska postpunk/new wave-grupp Reeperbahn i början av 80-talet. Om jag börjar med Olle Ljungström så har jag redan skrivit om Reeperbahn i vårt new romanticnummer – men Olle Ljungström lämnade musikbranschen för att arbeta med reklam ett tag innan han med sin gamle kompis Heinz Liljedahl återvände till musiken igen. Heinz och Ljungström hade en duo ihop på 80-talet som släppte några skivor som var helt okej. Men det har mest arbetat ihop som artist/producent (Heinz är gift med Carolina af Uggla) från 90-talet och framåt.

Det intressanta är jag har blivit väldigt upptagen med Olle ljungström igen under våren. På vår myspaceversion har jag lagt upp lite Olle Ljungströmgrejer. Jacob Frössens fantastiska film om Olle Ljungström som gick på Sveriges television i februari är hur lysande som helst. Det är uppriktig och varm film om människan och musikern Olle Ljungström. Den bör ni införskaffa på dvd snarast. Bättre biografi om en svensk musiker kan jag inte rekommendera för tillfället.

Olle Ljungström har släppt flera bra soloplattor där skivorna ”Världens räddaste man” och ”Tack” är blixtrande uppgörelser med sig själv. Olle Ljungström har modet att sätta sig själv framför spegeln och bara ge oss bilder av ett liv fulla av centrala sprickor. Han är snarare världens modigaste man om ni frågar mig. Den nya skivan är stark och vettig på något självklart sätt. Hans två föregående soloplattor ”En apa som liknar dig” och förra utgåvan ”Syntheziser” som blev obegriplig dålig för att vara Olle Ljungström. Men så släpper han sin mest bearbetade platta på väldigt länge, en skiva värdig vår Olle Ljungström.

Han är känslig. Låter såren vara öppna utan att tappa siktet på att det är berättelse, rak och synbar för oss alla. En underbar rockig liksom harmonisk långsam platta man måste sakta smälta ned inombords. Olle ljungström känns äkta i sitt engagemang när han skriver sina texter.

Varenda ton verkar ha ett budskap att förmedla, han drar inte ut på låtarna, utan de är klara och koncisa så att man förstår direkt vad Olle Ljungström menar med det han skriver om. Visst finns allegorier och vissa symboliska budskap i Olle texter. Dock är skivan mera tilltalande och den är vassare idag än var Olle Ljungströms förra skiva var. Nu mognar Olle Ljungström ännu mera i sina låtar. Musiken är så mycket starkare i ljudbilden. Detaljerna när han spelar framträder bättre, instrumenteringen är lite naknare och lite tyngre i spelstilen. Skivan är kanske den mest njutbara av Olle Ljungströms 2000-tal. En sådan platta vill jag höra mera av.

Thåström — Kärlek är för dom.Thåström fortsätter han skriva självbiografiska texter på sina skivor, den nya är inget undantag. Thåström har hjälp av Pelle Ossler (Före detta medlem i Wilmer X) och musiker som Conny Nimmersjö (Bob Hund) och Anna Ternheim gästsjunger med på en låt. Det är långsam malande hotfull stämning på plattan. Det låter nästan som ett industriellt buller som ligger dallrar i bakgrunden. Thåström sjunger för livet och livet verkar vara insatsen i hans senare produktion. Musiken är delikatare liksom tar för sig på ett självklarare tydligare sätt. Thåström artikulerar väl när han tar fram sina minnen från fornstora dagar i punkens tjänst eller plockar fram smärtsamma minne från sitt privata liv. En sätt att summera sitt liv verkar vara den största gåva Thåström kan ge oss, idag i dessa finansiella kristider.

Thåström blir alltmera den mörka poeten som sitter längs in och berättar om sig själv och sina äventyr men det går inte riktigt att komma innanför Thåströms skyddsmurar – för poeten släpper bara ut lite av sig själv i bitar som vi själva får pussla ihop för att få en helhet av sångaren, ikonen och människan, den heliga treenigheten förkroppsligad i Thåströms uppenbarelse. Där är Olle Ljungström så mycket ärligare i sin sårbara öppenhet. Thåström ger det han vill av sig själv; resten är upp till oss dyrkare och älskare av Thåströms medmänsklighet. Med andra ord är Thåströms nya skiva ett mästerverk, det var det jag ville ha sagt.