Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Coverpop

Sahara Hotnights — Sparks

Sahara Hotnights — Sparks.Nu släpper Sahara Hotnights sitt coveralbum med en del oförväntade låtval som de gör med bravur, men det finns däremot vissa oroväckande tendenser samtidigt med deras musik. Sahara Hotnights renodlar sitt sound mot en mera radiovänlig miljö. Man har mer eller mindre filad ned garage och punkvibbarna till traditionellare rock, mera kommersiell framtoning. Nu håller bandet på att balanserar mellan det som är bra och det som är riktigt tråkig. Rock som blivit utsatt för lobotomi menade redaktionens Dr. Da Capo att Sahara Hotnights nya skiva låter som. Jag kanske inte helt och fullt kan hålla med honom. Men det är rock som tappar sin udd när man skalar bort det som var och utgjorde själen i Sahara Hotnights musik. Den tuffare garagerocken, men visst har utvecklingen blivit tydligare. Redan på deras förra platta hade man hitlistiga låtar att erbjuda sin publik. Men nu blir det ordinär rock men ändå finns det godbitar nog att ta vara på. Maria Andersson sjunger numera rakare och har en prestanda som jag tycker imponerar. Det roligaste covervalet är ändå Anekas gamla 80-tals-hit ”Japanese Boy” Det intressantaste valen är nog Cass Mcombs låt ”City Of Brotherly Love” och Redd Kross ”Mess Around” som jag tycker allra bäst om.

Fast jag känner tveksamheten ta över kropp och själ med tanke på att Sahara Hotnight ägnar sig åt en felaktig utveckling fast de flesta skulle nog se det som en naturlig utveckling på deras skivor. En organisk växling från punkrock till mera mainstream och publikvänlig rock som syntes. Javisst skulle det kunna vara bra att utvecklas och inte stå stilla på samma fläck.

Men jag oroar mig att min kärlek till Sahara Hotnights kan få sig en törn om inte det blir rockigare och skramligare musik i framtiden.

I det hela så håller Sahara Hotnights sig på rätt köl och covervalen är fantastiskt olikartade vilket gör skivan till en intressant platta ur tolkningsperspektiv. Men musikaliskt är det helt fel väg för bandet att vandra.

Jag vill ha tillbaka mitt älskade Sahara Hotnights där de förut var – skramlande och frustande sexig rock.