Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Debatt

En havererad oppositionspolitik

Med lika stor precision som ett schweizerur är han där och likt en bandhund skäller han på allt som över huvud taget rör sig. Men har Thoma s Östros något att komma med förutom okvädesord och tomma löften? Nej det är ju just det, det enda den stackars Thomas kan presentera gång efter gång är gammal skåpmat. På tvättäkta sossemanér. Det är höjda bidrag, det är satsningar som inte kommer att leda till riktiga jobb utan som bara ger tillfälliga lösningar på skattebetalarnas bekostnad och det är nya vidlyftiga löften om det mesta som bara leder till en havererad offentlig ekonomi eller en chokchöjning av skatten även för vanliga låg- och medelinkomsttagare. Det är med andra ord exakt samma misslyckade politik som fick socialdemokratin att med all rätt förlora regeringsmakten i förra valet.

Men bandhundar fungerar bäst i flock, så inte helt oväntat har Thomas fått efterföljare i form av repressentanter för två partier som utmärkt sig för sin nytolkning av extremism. Sin vana trogen slår dessa till och med Thomas Östros i absurditet när de uttalade sig i veckan om Jan Björklunds förslag till förbättringar i regelverket i skollagen. Det språkbruk till exempel Rosanna Dinamarca använder sig av håller inte ens som lämpligt ordval för mobbare när hon kallar Jan Björklund för “Caligula” Mats Pertoft (Mp) är inte sämre han i sin skruvade logik när han menar att Jan Björklund är en lag- och ordningsminister. Svårsmält menar jag och det visar bara en sorglig syn inom det som ska kallas opositionen där retorik och opportunsim har tagit över där det borde finnas förnuft och där populism har ersatt verklig politik.

För vad är det då som alla tre partierna har reagerat så oförsonloigt på? Innan jag ger svaret på den frågan vill jag testa dig som läsare. Vad skulle du göra om du på din arbetsplats blev kallad hora, bögjävel, efterbliven, fitta, cp eller kanske om du hade lite större tur “bara” blev mordhotad med orden “jag ska döda dig din jävel”? Jaha, du skulle gå till chefen och anmäla den som sagt detta, men om du då fick höra från chefen att “Ledsen, men vi kan inte göra något för det finns inga straff vi kan ta till. Vi förstår visserligen hur kränkande det är att bli kallad allt detta och det är också förbjudet att kalla varandra detta, men det finns ingen regel om hur vi skulle kunna ta itu med det här så tyvärr”. Skulle du känna dig maktlös och förbannad? Tänk dig då att detta pågår varje dag på flertalet ställen runt om i Sverige utan att någon kan göra ett skit och detta riktat mot barn av andra barn i skolan. Det är detta problem som Jan Björklund har siktat in sig på och vill införa regler som ger skolledningar rätten att utdela skriftliga varningar och i värsta fall stänga av enskilda elever. Bra säger jag. Äntligen! För om Rosanna Dinamarca visste hur det är att bli kallad dessa okvädesord kanske hon någonstans också skulle förstå att reglerna behövs. Om Mats Pertoft förstod hur kränkande också skolbarn upplever det att bli påhoppad med dessa verbala övergrepp, så kanske också han förstår att reglerna måste finnas då ingen annan lösning finns på problemet. Alltför länge har nämligen skolan tvingats att agera som om det är offren det är fel på då de inte haft några som helst sanktionsregler, och alltför länge har mobbarna kunnat agera i trygg vetskap om att de skyddas av systemet som hittills inte kommit åt dem. Allt detta tack vare den flumpolitik som svensk vänster fört under så många år.

Men av reaktionerna att döma förstår vare sig Mp, V eller S detta och fortsätter enträget samma gamla spår som man stakat ut sedan många år. Ställ inte krav på att föräldrarna ska ta sitt ansvar för barnet – gud förbjude, straffa inte de som begår förbrytelser de kan ju börja förstå skillnaden mellan rätt och fel och straffa gärna dem som redan har utsatts för ett övergrepp genom att begå ett nytt där ingen hjälper och stödjer den som utsätts för den kränkande behandlingen därför att regler är av ondo. Därmed har förhoppningen grusats om en omläggning av den så kritiserade socialdemokratiska skolpolitiken och detta hopp har istället omvandlats till en enda stort deja vu-orgie där man känner igen samma gamla skräppolitik i varje andetag och mening. Mona Sahlins löften om förändring har så kapitalt kapsejsat att det enda som återstår i hennes politiska gärning är en enda lång känsla av att jag har läst det här förrut. Misslyckandet är monumentalt och med två reaktionära partier i bagaget har opositionens alternativ förvandlats från en rödgrön röra till en rödgrön slarvsylta vars näringsvärde snabbt närmar sig nollpunkten. Måtte aldrig de här partierna få förtroendet att omvandla sin politik från att vara en populistisk reaktionär smörja till att bli regeringspolitik.

Dr. Da Capo

Musik

Bob Dylan — Together Through Life

Booker T — Potato Hole

Chris Isaak — Mr. Lucky

Deportees — Under the Pavement — The Beach

Diana Jones — Better Times Will Come; Larkin Grimm — Parplar; Bonnie ”Prince” Billy — Beware & Bill Callahan — Sometimes I Wish We Were an Eagle

Doves — Kingdom of Rust

Dr. Indie lyssnar på fina grupper från förr och nu

Goffin & King: A Gerry Goffin & Carole King Song Collection 1961–1967

Grizzly Bear — Veckatimest

Hardcore Superstar — Beg for It; Nasty Idols — Boys Town & Crucified Barbara — Til Death Do Us Party

Henrik Johansson — Part

Ian Gillan — One Eye to Morocco

Jordi Savall — Jerusalem — La Ville De Deux Paix: La Paix Céleste Et La Paix Terrestre

Korta metalrecensioner III

Korta musikrecensioner XLIX

Lars Bygdén — Family Feelings

Mats Grönmark — Tape Hiss, Hit or Miss and Sometimes Even Bliss

Max Tundra — Parallax Error Beheads You; Tiga — Ciao; The Juan MacLean — The Future Will Come & Phoenix — Wolfgang Amadeus Phoenix

Melody Club — Goodbye to Romance

Merle Haggard — Down Every Road

Modern Caveman — Johnnywise

Moneybrother — Real Control & Marit Bergman — The Tear Collector

Neil Young — Fork in the Road

New Found Land — We All Die

NitroDive — Breaking the Silence & Bruket — Bruket

Pet Shop Boys — Yes; Gui Boratto — Take My Breath Away & Chromophobia

Prince — LOtUSFLOW3R

Rick Ross — Deeper than Rap & UGK — UGK 4 Life

Super Furry Animals — Dark Days & Light Years

The Amazing — The Amazing

The Detroit Cobras — The Original Recordings: Singles and Unreleased 1995–1997; Andre Williams & The New Orleans Hellhounds — Can You Deal with It? & Lady Dottie & The Diamonds — Lady Dottie & The Diamonds

The Von Bondies — Love Hate and Then There’s You

Wetton/Downes — Icon 3 & Robin Beck — Trouble or Nothing: 20th Anniversary Silver Edition

Yeah Yeah Yeahs — It’s Blitz!