Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Konst

Liljevalchs Konsthall: Jan Håfström, Mörkrets hjärta

Jan Håfström.Det finns tydligt en gemensam länk mellan vissa män som föddes på 30-talet och fyrtiotalet som fortfarande har kvar sina fötter i populärkulturen – Lars Åberg med sin hederliga dröm om Walt Disney eller serievärlden som han förhåller sig till på ett naivt sätt. Men jag älskar Lars Åbergs värld eftersom den är så trevlig att beskåda. Jan Håfström har ett mörkare sinneslag i sina popkonstnärliga ideal. Jan Håfström uppvisar övertydliga symboler där man kan se Joseph Conrads roman ”Mörkrets Hjärta” som det viktigaste fundament i Jan Håfströms politiska bildvärld. Vita civilisationens angrepp på Afrika är budskapet han vill förmedla att den ligger kvar som ett kvardröjande raster i Afrika ännu i dag. Jan Håfström.Jan Håfströms fascination kring Fantomen är också en del i hans bildvärld. Fantomen står både för rättvisa och antirasism samtidigt han är en vit man som bär upp den vita världens börda. Fantomen tar ställning mot den vita världen medan han även blir som Tarzan, vita representanter för vita ledare bland afrikaner som måste skyddas av den vita mannen. De är som små barn som inte klarar sig utan den vite ledaren/hjälten. Men i Fantomen blir det ändå på lika villkor Fantomen ställer sig på de svartas sida.

Jan Håfström.Jan Håfströms mörkare sida är hans kraftfulla kartläggning av rasismen och den våldtäkt på en hel kontinent Europa verkligen begick som också skapade tragedier för miljontals män, kvinnor och barn under flera decennier. Slaveri, mordorgier och rena plundringen av Afrikas olika tillgångar blev resultatet av vårt intrång i världen. Detta sorgliga kapitel i vår moderna historia pekar Jan Håfström på sublimt i sin konst. Det är märkligt att man kan gå på en utställning och bli så jäkla glad i sinnet fast den har nattsvart tema. Men färgerna och formen han väljer att presentera sina motiv sträcker sig överironin och blir ett varmt påpekande att detta har hänt i vår värld.

En av vårens bästa utställningar.

Musik

Bob Dylan — Together Through Life

Booker T — Potato Hole

Chris Isaak — Mr. Lucky

Deportees — Under the Pavement — The Beach

Diana Jones — Better Times Will Come; Larkin Grimm — Parplar; Bonnie ”Prince” Billy — Beware & Bill Callahan — Sometimes I Wish We Were an Eagle

Doves — Kingdom of Rust

Dr. Indie lyssnar på fina grupper från förr och nu

Goffin & King: A Gerry Goffin & Carole King Song Collection 1961–1967

Grizzly Bear — Veckatimest

Hardcore Superstar — Beg for It; Nasty Idols — Boys Town & Crucified Barbara — Til Death Do Us Party

Henrik Johansson — Part

Ian Gillan — One Eye to Morocco

Jordi Savall — Jerusalem — La Ville De Deux Paix: La Paix Céleste Et La Paix Terrestre

Korta metalrecensioner III

Korta musikrecensioner XLIX

Lars Bygdén — Family Feelings

Mats Grönmark — Tape Hiss, Hit or Miss and Sometimes Even Bliss

Max Tundra — Parallax Error Beheads You; Tiga — Ciao; The Juan MacLean — The Future Will Come & Phoenix — Wolfgang Amadeus Phoenix

Melody Club — Goodbye to Romance

Merle Haggard — Down Every Road

Modern Caveman — Johnnywise

Moneybrother — Real Control & Marit Bergman — The Tear Collector

Neil Young — Fork in the Road

New Found Land — We All Die

NitroDive — Breaking the Silence & Bruket — Bruket

Pet Shop Boys — Yes; Gui Boratto — Take My Breath Away & Chromophobia

Prince — LOtUSFLOW3R

Rick Ross — Deeper than Rap & UGK — UGK 4 Life

Super Furry Animals — Dark Days & Light Years

The Amazing — The Amazing

The Detroit Cobras — The Original Recordings: Singles and Unreleased 1995–1997; Andre Williams & The New Orleans Hellhounds — Can You Deal with It? & Lady Dottie & The Diamonds — Lady Dottie & The Diamonds

The Von Bondies — Love Hate and Then There’s You

Wetton/Downes — Icon 3 & Robin Beck — Trouble or Nothing: 20th Anniversary Silver Edition

Yeah Yeah Yeahs — It’s Blitz!