Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Folkrock/folkmusik

Diana Jones — Better Times Will Come

Larkin Grimm — Parplar

Bonnie ”Prince” Billy — Beware

Bill Callahan — Sometimes I Wish We Were an Eagle

Diana Jones.Jag var tills helt nyligen obekant med sångerskan och låtskrivaren Diana Jones tills jag fann en fascinerande låt på Joan Baez senaste skiva som Diana Jones hade skrivit. Den låten plus artiklar om Diana Jones ledde i alla fall till att jag köpte skivan hos min favorithandlare i Sundbyberg. Det var en specifik upplevelse som man inte kan vara förutan. Hennes röst smeker kinderna som vindpusten får löven att prassla högt däruppe i trädens stora skugglika grenvalv med de gröna löven betäckande över de smala grenarna. Diana Jones platta har fått sånghjälp av Nanci Griffith och Mary Gauthier. Skivan har elva poetiska magnifika låtar som berättar direkt ur hjärtat om människoöden hon plockar ur verkligheten – Diana Jones omdiktar händelserna hon plockar upp och transformerar berättelserna till helt nya egna sånger som varsamt plockar och bereder noggrant och utmejslar allting på ett underfundigt sätt.

Diana Jones nya skiva är skön på ett smeksamt sätt men det innebär inte att det hos Diana Jones handlar om musik som är sötsliskig eller vacker för att det skall vara en lättillgänglig skiva. Här har vi en mera plågsam skiva där röda tråden är att ingenting i livet är så enkelt eller dans på en skön vandring längs sommarens bästa väg. Det finns trasigheter längs en sårbar mänsklig promenadsträcka. Diana Jones är en trubadur som tar med sig livets väsentligheter på sin skiva.

Larkin Grimm.Larkin Grimm gör egna skivor liksom hon är medlem i Dirty Projectors, som är aktuell med ny skiva. Hennes platta utkom egentligen förra året men jag missade den helt enkelt då och lyssnar på den nu istället och på en frisk uppmuntrande platta som verkligen är rolig att ta del av. Skivan är full av humor. Musiken är strutig i ena stunden för att i andra ögonblick lugna ned sig ett hekto, men dess fokus ligger på att underhålla oss med dråpliga låtar, som utgår från Larkin Grimms personlighet. Vilket är helt rätt sätt att skapa musik. Larkin Grimm är tillräcklig slipat för att flörta med sitt musikaliska öde och binda ihop hennes uppsluppna melodisinne med den lättsamma ironi jag tycker mig ana runt omkring låtarnas småbyggen. Larkin Grimm får gärna fortsätta göra skivor för min del.

Bonnie ”Prince” Billy — Beware.När vi kommer till Bonnie ”Prince” Billy som gör countrydoftande folkrock – så vet vi alla att Bonnie ”Prince” Billy är Will Oldhams andra artistnamn som han tar till när han inte vill göra folkrockplattor under sitt födelsenamn Will Oldham. Ibland kan jag inte höra någon större skillnad när han ger ut plattor under sina olika namn. Visst finns det smärre och vissa betydelsefulla skillnader i de viktiga musikaliska arrangemangen. Men oftast gör jag ingen åtskillnad åt Will Oldhams signaturer. Däremot är nya skivan ”Beware” både innehållande ren countrymusik för att även kunna gå över till folkrock – de båda världarna möts på platta. Han sjunger stilsäkert med en röst som han fördjupar i en trasig manlig mörk basröst. Låtarna är mer eller mindre musiksatta noveller. Det är en bra platta med fina medmusikanter: Emmett Kelly, Joshua Abrams och Michael Zearang och Jennifer Hutt. De förstärker hans mörka och deklamerande sång. Låtarna är typiska Will Oldhamverser, med putslustiga refränger, hårda ackord och instrumentsättningen blir kraftfull men går ändå på sparlåga för att blixtra till när Will Oldham behöver mera pondus i musiken för att liksom understryka vad han vill få fram i musiken. En bra skiva med en Will Oldham i fin form.

Bill Callahan.Så till slut kommer vi till den gode Bill Callahan som under flera år kallade sig för ”Smog” och gav ut flera ledande indieplattor under det namnet. Men så började för några år sedan spela in skivor under sitt riktiga namn istället. Jag vet inte om han tröttnade på att kala sig för Smog – men rent musikalsikt tycker jag att han låter detsamma som hans alter ego. Låtarna har exakt samma grundstrukturer, likvärdiga ackord och han sjunger lika ljuvligt med en mörk tonal röst. Han pratsjunger precis som Leonard Cohen kan göra på sina skivor. Bill Callahan.Den nya plattan är knappast något undantag utan fortsätter att ge inledningen till en mörk men ganska så intressant verklighetssyn som baseras på den absurda tragedin världen verkligen är i sina sämsta stunder. Bill Callahan är en övertygande modern trubadur som alltid orkar och kan få till det på ett intressant sätt att skriva låtar, men stilmässigt är Bill Callahan detsamma som han alltid varit – en vanlig ordinär kille som gör låtar för sin egen skull. Jag inbillar mig att Bill Callahan har en sådana tankar på ensamhet när han skriver sina låtar, ensam på sin kammare och skriver sånger för att hela sig själv – bara denna lilla tanke räcker för min del, när jag fantiserar ihop huruvida Bill Callahan skriver låtar ensam eller på något annat sätt eller på någon annan plats. Hans nya skiva är däremot väldigt bra, så fick jag det till sagt till slut.

Musik

Bob Dylan — Together Through Life

Booker T — Potato Hole

Chris Isaak — Mr. Lucky

Deportees — Under the Pavement — The Beach

Diana Jones — Better Times Will Come; Larkin Grimm — Parplar; Bonnie ”Prince” Billy — Beware & Bill Callahan — Sometimes I Wish We Were an Eagle

Doves — Kingdom of Rust

Dr. Indie lyssnar på fina grupper från förr och nu

Goffin & King: A Gerry Goffin & Carole King Song Collection 1961–1967

Grizzly Bear — Veckatimest

Hardcore Superstar — Beg for It; Nasty Idols — Boys Town & Crucified Barbara — Til Death Do Us Party

Henrik Johansson — Part

Ian Gillan — One Eye to Morocco

Jordi Savall — Jerusalem — La Ville De Deux Paix: La Paix Céleste Et La Paix Terrestre

Korta metalrecensioner III

Korta musikrecensioner XLIX

Lars Bygdén — Family Feelings

Mats Grönmark — Tape Hiss, Hit or Miss and Sometimes Even Bliss

Max Tundra — Parallax Error Beheads You; Tiga — Ciao; The Juan MacLean — The Future Will Come & Phoenix — Wolfgang Amadeus Phoenix

Melody Club — Goodbye to Romance

Merle Haggard — Down Every Road

Modern Caveman — Johnnywise

Moneybrother — Real Control & Marit Bergman — The Tear Collector

Neil Young — Fork in the Road

New Found Land — We All Die

NitroDive — Breaking the Silence & Bruket — Bruket

Pet Shop Boys — Yes; Gui Boratto — Take My Breath Away & Chromophobia

Prince — LOtUSFLOW3R

Rick Ross — Deeper than Rap & UGK — UGK 4 Life

Super Furry Animals — Dark Days & Light Years

The Amazing — The Amazing

The Detroit Cobras — The Original Recordings: Singles and Unreleased 1995–1997; Andre Williams & The New Orleans Hellhounds — Can You Deal with It? & Lady Dottie & The Diamonds — Lady Dottie & The Diamonds

The Von Bondies — Love Hate and Then There’s You

Wetton/Downes — Icon 3 & Robin Beck — Trouble or Nothing: 20th Anniversary Silver Edition

Yeah Yeah Yeahs — It’s Blitz!