Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Dr. Indie lyssnar på fina grupper från förr och nu

The Pretty Things olika musikaliska världar

The Pretty Things.Få band har nog influerat många flera andra band senare än direkt haft stora hits som givit gruppen The Pretty Things ett rykte baserat på några få stora hit(t)ar. Jag kan nog med viss kraft hävda att The Pretty Things stora styrka har varit låtar, som vandrat mellan folkrockiga söta melodier till större psykedeliska fält som påminner starkt om Pink Floyds musikaliska utveckling. The Pretty Thing förändrade sin musikaliska stil och känsla så att det kunde både vara folkrock, råa punkiga låtar, psykedeliska sånger för att nästan hamna i 70-talets hårdrock. Det är kontentan av ett band som fortfarande existerar som ett band, och verkar göra en turné då och då, när de känner för det.

Phil May som är både grundare, sångare och låtskrivare i The Pretty Things kan konsten att variera sina sånger så att det uppstår nya oförväntade saker i bandets utveckling. Gitarristen Dick Taylor var den definitiva grundorsaken till att deras ljudbild fick en spännande dynamik mellan Phil Mays röst och Dick Taylors gitarrspel.

Det är följande skivor som jag rekommenderar:
The Pretty Things 1965
The Pretty Things — The Pretty Things.Folkrokiga låtar blandas med råare tuffare punkiga låtar.
S. F. Sorrow 1968
The Pretty Things — S. F. Sorrow.En skiva som brukar jämföras med slutet av 60-talets Pink Floyd och The Rolling Stones. En rockopera som fick det resultat att Peter Townshend i The Who, fick idén till rockoperan ”Tommy” En märklig och spirituell skiva.
Parachute 1970
The Pretty Things — Parachute.Inspelad i Beatles studio på Abbey Road och producerad av ljudteknikern Norman Smith bakom rattarna. Dick Taylor hade lämnad bandet och i stället klev basisten Wally Allen fram som låtskrivarpartner till Phil May. Nu tycker jag att bandet drar åt det tidiga hårdrockhållet. Det är tuffare gitarrer och musiken blir på gränsen till arenarock. Men det är fortfarande bra.
Freeway Madness 1972
The Pretty Things — Freeway Madness.En skiva som drar åt en skön hybrid mellan hårdrock och psykedelisk rock. En av deras bästa 70-talsplattor.

Protopunkarna i The Troggs

The Troggs.Bandet från England är väldigt lätt att man tar lite lätt på därför att The Troggs aldrig riktigt kom upp i samma liga som Beatles, Kinks, Stones och alla de andra banden. Jag själv har alltid haft bandet lite vid sidan om min musikaliska vandring genom livet. Men deras megahit ”Wild Thing” däremot är en klassisk tidigt exempel på förlagan till punken. Den oerhörd begåvade låtskrivaren Chip Taylor har berättat, om jag minns rätt, att det var inte meningen att låten skulle hamna hos the Troggs. Men det gjorde den och det tackar vi alla gudar för. Bättre och coolare version kan du knappast lyssna på. En värdig låt som är hamnade hos ett värdigt band. The Troggs har jag aldrig lyssnat på i sin helhet förrän nu vill säga. Det är numera som jag inser att The Troggs är ett band som verkligen skakar loss våra sinnen och körde ned hjärnan i skitiga poplåtar som verkligen kunde influera andra milstolpar i livet, såsom Ramones och MC5.

Sångaren Reg Presley sjunger med en smått gnällig sångfrasering som gör att musiken känns råare och ruffligare. Det mesta av deras låtar är ilskna punklåtar från en tid som började utforma garagerocken och lägga byggstenar till punken. Ronnie Bonds trumspel är drivande och han slår hårt på trummorna för att få musiken att låta lite tyngre och grymmare. Andra låtar som The Troggs hade hitar med är följande: Love Is All Around och With A Girl Like You.

The Troggs existerade som band ända in i 90-talet. Om bandet existerar i dag vet jag inte längre. Om någon läsare känner till om vad som hänt med The Troggs, hör gärna av er.

P.S. Blaskans egen Dr. Rock vill gärna påminna Blaskans läsare att den eminenta Ronnie Bond gjorde en egen singel som var en reklamlåt från början: It’s written on your body.

Shout Out Louds — Our Ill Wills 2007

Shout Out Louds.Singlar, ep och två fullängdsskivor finns i svenska Shout Out Louds diskografi hittills får man väl lägga till. Deras senaste skiva ”Our Ill Wills” avskiljer sig inte ett dugg från debutplattan på något sätt utan snarare låter väldigt argt och som man vill fortsätta det spår som numera nedlagda Broder Daniel började fördela ut över landet. Mörk gotisk indierock som knappast tar pardon för det osköna i livet. En kritiker tyckte att sångaren Adam Olenius påminde starkt om en ung Robert Smith från The Cure, på något sätt skulle det kunna vara sant. Men ändå är det verkligen bra och stark indieskrammel som tog med sig bandet ut på gemensamma turnéer med The Stroke eller Essex Green. Bara sådant gör åtminstone Dr. indie glad i hågen. Bandet är utan att tveka ett av Sveriges bästa band med alldeles för få plattor i bagaget. Men den nya kanske kommer snart?

Mott the Hopples tidevarv

Producenten Guy Stevens (Han producerade The Clash på London Calling förövrigt) var mannen som fick bandet Mott The Hopple att få sitt namn och producerade deras första alster. Men förste sångaren Stan Tippens att bytas ut mot den mera karismatiska legenden Ian Hunter, en mörklockig genialisk låtskrivare/sångare som influerade framförallt vår egen inhemska Magnus Uggla under hans bästa period.

Ian Hunter och Mott The Hopples grundare gitarristen Mick Ralphs ledde bandet till stora stunder inom glamrocken och den känsla av hårdrock som kunde läggas in i bandet. Mott The Hoople tillhör de som i England influerade punkscenen tillsammans med Roxy Music och David Bowie, ett band som framförallt påverkades av dessa tre nämnare är just The Clash. David Bowie som var vän med medlemmarna blev också delaktig som låtskrivare och producent åt Mott The Hoople. Deras guldepok där man släppte sina bästa skivor och de mest utsökta rocklåtar som kom ut på 70-talet.

Ett tag blev de medlemsbyten och in kom David Bowies mångsidiga sidekick gitarrfantomen Mick Ronson ingick ett tag efter det att David ville rädda bandet från splittring. Mick Ralphs lämnade bandet redan 1973 för att bilda hårdrockiga Bad Company med Paul Rodgers ( X-Free och numera i Queen) och nya medlemmar kom och gick. Till slut lämnade även Ian Hunter Mott The Hopple. Resterna av bandet fortsatte till slut i nytt namn. Men det är ingenting att bry sig om. Ian Hunter och Mick Ronson samarbetade under åren fram till Mick Ronsons död 1993. En sorglig dag när denna gigant avled.

Vill du botanisera kring Mott The Hopple så rekommenderar jag följande:

Boxen ”All The Young Dudes” från 1998. En trippel cd med det bästa och mest intressanta som man kan tänka sig med bandet i fråga. 2006 släpptes albumet ”The Hopple Remastered & Expanded” En pärla om ni frågar undertecknad. Livet efter storhetstiden när Ian Hunter var på väg ut ur bandet - döptes de helt sonika om till Mott och släppte sitt bästa album ”Shouting & Pointing” 1976. Sedan var det slut på den riktiga tiden med Mott The Hoople.

Musik

Bob Dylan — Together Through Life

Booker T — Potato Hole

Chris Isaak — Mr. Lucky

Deportees — Under the Pavement — The Beach

Diana Jones — Better Times Will Come; Larkin Grimm — Parplar; Bonnie ”Prince” Billy — Beware & Bill Callahan — Sometimes I Wish We Were an Eagle

Doves — Kingdom of Rust

Dr. Indie lyssnar på fina grupper från förr och nu

Goffin & King: A Gerry Goffin & Carole King Song Collection 1961–1967

Grizzly Bear — Veckatimest

Hardcore Superstar — Beg for It; Nasty Idols — Boys Town & Crucified Barbara — Til Death Do Us Party

Henrik Johansson — Part

Ian Gillan — One Eye to Morocco

Jordi Savall — Jerusalem — La Ville De Deux Paix: La Paix Céleste Et La Paix Terrestre

Korta metalrecensioner III

Korta musikrecensioner XLIX

Lars Bygdén — Family Feelings

Mats Grönmark — Tape Hiss, Hit or Miss and Sometimes Even Bliss

Max Tundra — Parallax Error Beheads You; Tiga — Ciao; The Juan MacLean — The Future Will Come & Phoenix — Wolfgang Amadeus Phoenix

Melody Club — Goodbye to Romance

Merle Haggard — Down Every Road

Modern Caveman — Johnnywise

Moneybrother — Real Control & Marit Bergman — The Tear Collector

Neil Young — Fork in the Road

New Found Land — We All Die

NitroDive — Breaking the Silence & Bruket — Bruket

Pet Shop Boys — Yes; Gui Boratto — Take My Breath Away & Chromophobia

Prince — LOtUSFLOW3R

Rick Ross — Deeper than Rap & UGK — UGK 4 Life

Super Furry Animals — Dark Days & Light Years

The Amazing — The Amazing

The Detroit Cobras — The Original Recordings: Singles and Unreleased 1995–1997; Andre Williams & The New Orleans Hellhounds — Can You Deal with It? & Lady Dottie & The Diamonds — Lady Dottie & The Diamonds

The Von Bondies — Love Hate and Then There’s You

Wetton/Downes — Icon 3 & Robin Beck — Trouble or Nothing: 20th Anniversary Silver Edition

Yeah Yeah Yeahs — It’s Blitz!