Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Korta metalrecensioner III

Hysterica — Metalwar

Hysterica.Stockholmsbandet består av fem tuffa och sexiga metalliska brudar som spelar Manowarmetal så att varenda kliché spretar ut åt alla håll som man kan finna. Det enda som jag tröttnar på till slut är att deras heavy metal börjar bli lite för monoton, och tappar mycket av sin kraft - och förlorar lite på den här känslan av svärd och muskler, vilket tenderar ta över musik samt text. Hysterica är inte mitt band i det här fallet, Jag hade gärna hört lite flera referenser till annat än till metalwarhyllningar och nitbältsunderlivsrock. Men det kan kanske kan bli lite andra preferenser att ta till på nästa platta, ja kanske.

My Dying Bride — For Lies I Sire

My Dying Bride — For Lies I Sire.Många stora ord har slösas på denna doom/black metalgrupp när det handlar om deras nya skiva, poetisk eftertänksamhet och kreativ emotionell kan säker också vara värdeladdade omdömen kring My Dying Brides nya alster, Men där andra finner skönhet finner jag mest långsamma malande upprepningar låt efter låt. Till slut smälter allting ihop till enda lång ointressant platta med föga användbara idéer. My Dying Brides gotiska musik borde jag gilla. Men på något sätt tappar jag koncentrationen på skivan allt efter det att flera mönster syns och de trasiga kanterna blir för tydliga. Då dör skivan åtminstone hos mig. En trött platta är det ända som är kvar av de skal som finns kvar efter den nya skivan har undersökts ordentligt.

Pendragon — Pure

Dödlig trist progressiv rock med små hårdrockiga ambitioner eller AOR-rock instoppad mellan deras olika ingredienser som utgör deras stil. Många långa sega låtar med taktbyten som dyker upp, försvinner snart igen för att återkomma tillbaka. Det är alltför outhärdligt att lyssna på då det samtidigt låter Mtv-anpassad eller i alla fall lättsinnigt. En skiva alla skulle kunna ta till sig. Men det är för fegt producerad och låtarna är mest uppenbara transportsträcker i de oändliga. Nej sådant vill jag inte ha i mitt hus.

Callisto — Providence

Ja trodde inte att det var möjligt att höra ett band som slog sönder alla förväntningar på hur musik skall låta, ett band med en isande skör skönhet där den aggressiva kraften exploderar när musiken når den gränsen. Musik som ligger och lurar på dig och utsätter dig för mentalt bakhåll bortom det mesta du kan tänka dig. Callisto låter minst lika bra som Neurosis eller Isis och då talar vi om de band som verkligen skapat vackra anthems för livet och kärleken. En av de stora metalplattorna som även har lite U2 mitt i alla vackra partier. Bara sådant premieras hos Dr. Indie. Callisto är från Finland och ger mig en stund och ett moment för livet.

Nefandus — Death Holy Death

Nefandus.Fantastisk black metal från Norrköping med ett band som numera reduceras till en duo, men det spelar mindre roll för deras nya skiva är vacker, brutal sagolik musik där ondskan tar över och sveper över lik och blod. Lukten av död och kaos finns där i det mera doommetalliknande riffsen som man lugnt kan säga förstärker det bröl och growlande sången. Musik för döda själar och helvetesdemoner. Musik bortom vår värld som vi knappt kan ana finns där ute någonstans i det fria. Nefandus är ett band tillbaka i 90-talets blackmetalscen. En scen som skogs och fjordlandet Norge ägde. Men Nefandus är bäst på att ge metalliska visioner som tar sig in i de mörkare regionerna. En samtida storhet finns det i deras musik. En form av svartsynt musikalisk demonisk epicentrum – som aldrig tar slut.

Musik

Bob Dylan — Together Through Life

Booker T — Potato Hole

Chris Isaak — Mr. Lucky

Deportees — Under the Pavement — The Beach

Diana Jones — Better Times Will Come; Larkin Grimm — Parplar; Bonnie ”Prince” Billy — Beware & Bill Callahan — Sometimes I Wish We Were an Eagle

Doves — Kingdom of Rust

Dr. Indie lyssnar på fina grupper från förr och nu

Goffin & King: A Gerry Goffin & Carole King Song Collection 1961–1967

Grizzly Bear — Veckatimest

Hardcore Superstar — Beg for It; Nasty Idols — Boys Town & Crucified Barbara — Til Death Do Us Party

Henrik Johansson — Part

Ian Gillan — One Eye to Morocco

Jordi Savall — Jerusalem — La Ville De Deux Paix: La Paix Céleste Et La Paix Terrestre

Korta metalrecensioner III

Korta musikrecensioner XLIX

Lars Bygdén — Family Feelings

Mats Grönmark — Tape Hiss, Hit or Miss and Sometimes Even Bliss

Max Tundra — Parallax Error Beheads You; Tiga — Ciao; The Juan MacLean — The Future Will Come & Phoenix — Wolfgang Amadeus Phoenix

Melody Club — Goodbye to Romance

Merle Haggard — Down Every Road

Modern Caveman — Johnnywise

Moneybrother — Real Control & Marit Bergman — The Tear Collector

Neil Young — Fork in the Road

New Found Land — We All Die

NitroDive — Breaking the Silence & Bruket — Bruket

Pet Shop Boys — Yes; Gui Boratto — Take My Breath Away & Chromophobia

Prince — LOtUSFLOW3R

Rick Ross — Deeper than Rap & UGK — UGK 4 Life

Super Furry Animals — Dark Days & Light Years

The Amazing — The Amazing

The Detroit Cobras — The Original Recordings: Singles and Unreleased 1995–1997; Andre Williams & The New Orleans Hellhounds — Can You Deal with It? & Lady Dottie & The Diamonds — Lady Dottie & The Diamonds

The Von Bondies — Love Hate and Then There’s You

Wetton/Downes — Icon 3 & Robin Beck — Trouble or Nothing: 20th Anniversary Silver Edition

Yeah Yeah Yeahs — It’s Blitz!