Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musikkrönika

Grandmaster Flash — En hip hoppionjärs återkomst till musikscenen

Grandmaster Flash & The Furious Five.Joseph Saddler alias Grandmaster Flash är äntligen tillbaka efter flera års frånvaro från hip hopenscenen och hans comebackplatta är strålande exempel på att det går att göra fantasifull och kreativ hip hop utan att behöva plocka in gangstarapens klichéer. Grandmaster Flash förenar oldschool med den nya tidens ljudbreak. Grandmaster Flash har flera gästartister som alla vill hedra legenden Grandmaster Flash på sitt nya album. Själv är jag nästan rörd vid lyssningen att min egen hjälte och kung inom hip hopen krossar alla invändningar, om det finns några vill säga, och gör ett album som står på egna ben – konstnärligt och musikaliskt. Det är vad som räknas när en så pass stor pionjär inom hip hopen skall göra et storstilad återkomst inom en genre som både utvecklas men har ändå en konservativ ådra att vilja bevara sina gamla hjältar. ”The Bridge” heter nya albumet och är supermodern och kommersiell, hoppas jag i det mesta. Så att en ny publik upptäcker hur det lät då, för 30 år sedan.

Grandmaster Flash — The Bridge.Grandmaster Flash började sin musikaliska karriär redan i skolan på 70-talet då han gick på ett tekniskt gymnasium. Han började intressera sig för den nya stilen hip hop. Pratsång till skivor. Gruppen The Last Poets började med sina politiska sånger om svart medvetenhet i början av 70-talet som gick ut på att prata till musik. Kool Herc var nog först ut i New York, eller åtminstone bland de första som var dj med den nya musikstilen hip hop att spela offentligt. Grandmaster Flash började samarbeta med legenden Kurtis Blow och fick känna på att man kunde ägna sig åt musik. Tekniska innovationer och kärleken till hip hopen drog till sig gruppen The Furious Five, som blev hans officiella grupp skulle man nog kunna påstå. I gruppen ingick Melle Mel och den unga Kid Creole bland annat. De knöts till Sylivia Robinsons skivbolag Sugar Hill. Skivbolagsägaren/producenten Sylvia Robinson skapade den lokala gruppen The Sugarhill Gang som fick en världssuccé med låten ”Rapper’s Delight”. Den låten öppnade för hip hopens spridning. Den stilen spred sig överallt i världen. Till och med The Clash fångade in vibbarna i sin låt ”This Is Radio Clash”.

Grandmaster Flash & The Furious Five — The Message.Efter den låten började Grandmasterflash & The Furious Five ge ut skivor på skivbolaget Sugar Hill. Framförallt debutskivan ”The Message” med singeln som är titellåten slog ned som en atombomb i skallen på mig 1982. Den låten är effektiv och dansant och spelades överallt. En låt om det hårda livet i betongdjungeln. En tuff låt om att försöka överleva förfallna gatumiljöer men man vet att man inte har råd att sticka ifrån sin uppväxtplats. En gatans uppvisning från mästaren Grandmaster Flash. Vi kunde även hans antidroglåt ”White Lines” som också är alldeles för bra men man kan lätt missa låtens budskap om fördärvligheten med att hantera kokain. Låten är elektronisk och grym som bara den.

Jag lyssnade igenom nyligen på de mesta av Grandmaster Flash mixproduktioner och samarbeten med skivbolagsvännerna i The Sugarhill Gang. Det är klassisk suverän bra hip hop, precis så som jag vill ha det.

När vi närmar oss nutidens comebackskiva så har vi en fullmattad platta med en massa med gästartister, bland annat en annan legend Big Daddy Kane som bidrar med sitt rap. Det finns alldeles för många gästartister för att hålla på att räkna upp dem var för sig. Det bör räcka med att påpeka att musiken är värdig en sann mästare. Jag vill till och med säga att nu gjorde Grandmaster Flash det roligt att lyssna på hip hop igen. Det är bara en man som gav hip hopen dess adelsmärke som är mäktig nog att göra något sådant.

Musik

Bob Dylan — Together Through Life

Booker T — Potato Hole

Chris Isaak — Mr. Lucky

Deportees — Under the Pavement — The Beach

Diana Jones — Better Times Will Come; Larkin Grimm — Parplar; Bonnie ”Prince” Billy — Beware & Bill Callahan — Sometimes I Wish We Were an Eagle

Doves — Kingdom of Rust

Dr. Indie lyssnar på fina grupper från förr och nu

Goffin & King: A Gerry Goffin & Carole King Song Collection 1961–1967

Grizzly Bear — Veckatimest

Hardcore Superstar — Beg for It; Nasty Idols — Boys Town & Crucified Barbara — Til Death Do Us Party

Henrik Johansson — Part

Ian Gillan — One Eye to Morocco

Jordi Savall — Jerusalem — La Ville De Deux Paix: La Paix Céleste Et La Paix Terrestre

Korta metalrecensioner III

Korta musikrecensioner XLIX

Lars Bygdén — Family Feelings

Mats Grönmark — Tape Hiss, Hit or Miss and Sometimes Even Bliss

Max Tundra — Parallax Error Beheads You; Tiga — Ciao; The Juan MacLean — The Future Will Come & Phoenix — Wolfgang Amadeus Phoenix

Melody Club — Goodbye to Romance

Merle Haggard — Down Every Road

Modern Caveman — Johnnywise

Moneybrother — Real Control & Marit Bergman — The Tear Collector

Neil Young — Fork in the Road

New Found Land — We All Die

NitroDive — Breaking the Silence & Bruket — Bruket

Pet Shop Boys — Yes; Gui Boratto — Take My Breath Away & Chromophobia

Prince — LOtUSFLOW3R

Rick Ross — Deeper than Rap & UGK — UGK 4 Life

Super Furry Animals — Dark Days & Light Years

The Amazing — The Amazing

The Detroit Cobras — The Original Recordings: Singles and Unreleased 1995–1997; Andre Williams & The New Orleans Hellhounds — Can You Deal with It? & Lady Dottie & The Diamonds — Lady Dottie & The Diamonds

The Von Bondies — Love Hate and Then There’s You

Wetton/Downes — Icon 3 & Robin Beck — Trouble or Nothing: 20th Anniversary Silver Edition

Yeah Yeah Yeahs — It’s Blitz!