Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan #5 2009

In memoriam

J. G. Ballard har avlidit

J. G. Ballard.

J. G. Ballard är nog den sf-författare som betytt mest för mig. Hans romaner och framförallt noveller tillhör de böcker jag värderar högst i mina bokhyllor. I mina kåserier Psykologisk sf och SF i själ och hjärta ger jag några förklaringar för min fascination av science fiction.

Något som verkligen irriterade mig när jag läste diverse artiklar om att Ballard avlidit, var att i stort sett alla endast kommenterade att han var mest känd för sina romaner Solens rike och Crash (fast det var nog filmen Crash som avsågs). Nja, nog fasiken är Ballard känd för otroligt mycket mer. Själv har jag drygt ett dussin av hans romaner och novellsamlingar. Totalt rör det sig om ett tjugotal romaner och lika många novellsamlingar som han skrivit. Men Solens rike är ju en ”normal” roman … så det kanske är därför det är den enda som omnämns.

Bisarrt nog hoppas jag att det uppstår en revival av Ballard så att hans böcker återutges så jag kan få tag på de som jag saknar. Och att även andra kan få del av hans fantastiska språk. Vila i frid.

Mr. Snaggus


In memoriam

Lennart Persson har gått bort 1951–2009

Lennart Persson.

Ingen kunde med sådan ödmjukhet och värme skriva om den musik han var så passionerad och förälskad i som Lennart Persson. Hans böcker och artiklar var något som inspirerade många av på Blaskans redaktion. Särskilt undertecknad och vår webbmaster njöt av hans fina språk som kunde skapa en känsla av att man vill komma de skivor eller artister närmare som Lennart Persson skrev om. Lennart Persson var unik i Sverige och jag vet ingen skribent som kunde skriva med sådan kärlek om musik. Allt Lennart skrev om kom direkt ur hans hjärta,. Man kände som läsare av Lennarts texter hur han brann för musiken. Hur han nyfiken sökte efter musik från alla tider och alla världar – musik som kunde berätta något om livet. Musik som Lennart ville förmedla till oss alla. Vi på Blaskan pratade med Lennart om en intervju. Men som vi inte hann med att göra på grund av att Lennart blev hastigt sjuk. Men nu är det försent med att göra intervjun. Men som vanligt kommer Dr. Indie att åka till Malmö för att inhandla skivor på Lennarts gamla butik Musik och konst som ligger på Spångatan 5 ganska så nära Trehörningen.

Som sista ord vill jag säga att det är med stor sorg man skriver denna lilla nekrolog över den bästa musikjournalist vi haft i vårt land.

Vila i frid vid himlens grammofoner, käre Lennart.

Dr. Indie


Avledare

Årets stora massmördarpris Leninpriset kommer Jan Myrdal och Jan Myrdalssällskap att ge årligen, vad jag har förstått – till författare som anses busiga eller olydiga, som sällskapet föredrar att kalla det.

Det vedervärdiga i det hela är att kulturfolk går på det hela – Man försvarar sig med att kommunistiska mördar/diktaturstaten Sovjet delade ut det priset tidigare. Då hade Arthur Lundkvist, Pablo Neruda eller Picasso bland många andra har fått priset sig tilldelat. Men idag när vi vet att diktatur och mördarregimen som låg bakom det tidigare priset så verkar det smaklöst av Myrdalsällskapet att dela ut det med nöje.

Religionshistorikern och numera politisk islamdyrkaren Matthias Gardell fick priset. Han gick från att vara bra till att försöka leka radikal och kompis med vedervärdiga islamiska terroristgrupper.

Att han fick priset ligger i den forne diktatursvärmaren Myrdals ambitioner.

Här är deras programförklaring:

Sverige har en stor, folklig och upprorisk kulturtradition, som under 1900-talet förvaltats och förts vidare av främst arbetarrörelsen i dess kulturkamp. Resultaten av denna breda demokratiska kulturrörelse är idag hotade eller slagna i spillror. Priset har till uppgift att lyfta fram en i Sverige verksam författare/konstnär, som även under 2000-talet fortsätter att envist och olydigt arbeta vidare i denna mot överheten riktade tradition.

Det är Jan Myrdal som med sitt arbete inspirerat till prisets instiftande. Oavsett rådande politiska kulturella vindar har han med ett uthålligt, medvetet och konsekvent underifrånperspektiv arbetat vidare med romaner, essäer, dramatik, film, polemik, journalistik och reseskildringar. Med denna sin enorma bredd har han på ett för framtiden avgörande sätt visat på möjligheter och nödvändigheter inom kulturkampen. Han har kanske mer än någon annan också satt in denna i Sverige rotade kulturkamp i sitt globala sammanhang och rapporterat om kolonialismens och imperialismens brutala konsekvenser runtom i världen, men också om det motstånd detta skapat.

Priset anknyter genom sitt namn, Jan Myrdals stora pris - Leninpriset, till det pris som från 1925 delades ut i Sovjetunionen och fungerade som motpol till olika borgerliga pris i väst. Att en svensk som Artur Lundkvist 1958 kunde tilldelas detta pris var ett uttryck för en bred humanistisk och socialistisk kultursyn, som i dagens svenska offentlighet är i det närmaste utraderad. Detta vill vi genom priset i någon mån försöka motverka.

Priset delas ut årligen och prissumman är hundratusen kronor. Det finansieras av enskilda privata donatorer. Pristagaren utses av styrelsen i Jan Myrdalsällskapet och kandidater till priset kan nomineras av sällskapets medlemmar.

Jan Myrdalsällskapet


Det pågår en bra kampanj i Sverige för att frige Dawit Isaak som greps av säkerhetspolisen som i sak styrs av den ondskefulla mordiska regimen i Eritrea. Att frige honom är det målet vi aldrig får glömma bort. Om du vill protestera mot fängslandet så kan du göra det på följande länk — FreeDawit.com - Frige den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak

Undertecknad chefredaktör gjorde det nyligen.

Men det finns givetvis andra som amerikansk/iranska journalisten Roxana Saberi som greps i Teheran anklagad för spioneri och riskerar dödsstraff. Protestera mot detta på denna sajt — Free Roxana Saberi


I våras så blev det debatt om de två korkade konstskoleeleverna från Konstfack som gjorde två idiotiska såkallade projekt som mest gick ut på att förolämpa personal som arbetar inom offentliga sektorn, inom vården som min syster eller inom lokaltrafiken som vi på redaktionen har som jobb vid sidan om. De gjorde fel och får betala för det – helt rätt och moraliskt riktigt. Men Sveriges församlade konstkritikerkåren ställde mannagrant upp för att försvara de oetiska verken av konstfilosofiska eller demokratiska skäl. Något annat hade jag inte väntat mig att de skulle göra – utan konstkritikerna förvandlade hela konstskoleelevernas verk till ett enda demokratiskt experiment och konstnärligt kritik av makten/statens offentliga sektor. Men de hade fel. Verken var dåligt underbyggda och idéerna var korkade från första stund.

Men nu kan det gå lite för långt när Konstfacks rektor Ivar Björkman vill låta jurister tbeskåda och bestämma vad som är giltig konst. Vilka ämnen somm inte får beröras i den allmänna debatten. Det är ett flagrant brott mot den konstnärliga friheten. Om två idioter misslyckades med sina verk. Behöver man inte straffa hela kollektivet. Då blir det bara larvigt.


Piratebaymålet slutade med fängelsestraff och trettio miljoner i böter, dessa böter får nog den rikaste i församlingen betala antar Blaskan. Men musikindustrin jublar givetvis. Men jag tror att man antagligen kan få se bättre legala sajter eller också går fildelningen under jorden – det sistnämnda mest troligtvis.


DN rapporterar att läsa eller dagligen följa bloggar är väldigt lite närvarande i svenskens dagliga liv. Jag tror att det beror på att det finns så mycket undermåligt skit att läsa. Själv är vissa politiska och musikbloggare något som intresserar mig.


Förre försvarsministern Dick Cheney är sur och upprörd över att man släppt fria rapporter om CIA:s förhörsmetoder som är ren tortyr. Dick Cheney tycker att man skall tala om den positiva betydelsen av tortyr. Det vore intressant att höra om vad det är för skillnad mellan demokratisk tortyr och odemokratisk. Tack för att Bush-administration försvann från politiken. Deras närvaro var tortyr nog för resten av världen.

Mr. Snaggus | Dr. Indie | Dr. Rock | Dr. Da Capo
Susanna Varis


Blaskan beräknas utkomma den första måndagen i månaden.
Skicka era artiklar senast lördagen veckan innan, tack!
Bidragen adresseras lämpligen till Redaktionen

Musik

Bob Dylan — Together Through Life

Booker T — Potato Hole

Chris Isaak — Mr. Lucky

Deportees — Under the Pavement — The Beach

Diana Jones — Better Times Will Come; Larkin Grimm — Parplar; Bonnie ”Prince” Billy — Beware & Bill Callahan — Sometimes I Wish We Were an Eagle

Doves — Kingdom of Rust

Dr. Indie lyssnar på fina grupper från förr och nu

Goffin & King: A Gerry Goffin & Carole King Song Collection 1961–1967

Grizzly Bear — Veckatimest

Hardcore Superstar — Beg for It; Nasty Idols — Boys Town & Crucified Barbara — Til Death Do Us Party

Henrik Johansson — Part

Ian Gillan — One Eye to Morocco

Jordi Savall — Jerusalem — La Ville De Deux Paix: La Paix Céleste Et La Paix Terrestre

Korta metalrecensioner III

Korta musikrecensioner XLIX

Lars Bygdén — Family Feelings

Mats Grönmark — Tape Hiss, Hit or Miss and Sometimes Even Bliss

Max Tundra — Parallax Error Beheads You; Tiga — Ciao; The Juan MacLean — The Future Will Come & Phoenix — Wolfgang Amadeus Phoenix

Melody Club — Goodbye to Romance

Merle Haggard — Down Every Road

Modern Caveman — Johnnywise

Moneybrother — Real Control & Marit Bergman — The Tear Collector

Neil Young — Fork in the Road

New Found Land — We All Die

NitroDive — Breaking the Silence & Bruket — Bruket

Pet Shop Boys — Yes; Gui Boratto — Take My Breath Away & Chromophobia

Prince — LOtUSFLOW3R

Rick Ross — Deeper than Rap & UGK — UGK 4 Life

Super Furry Animals — Dark Days & Light Years

The Amazing — The Amazing

The Detroit Cobras — The Original Recordings: Singles and Unreleased 1995–1997; Andre Williams & The New Orleans Hellhounds — Can You Deal with It? & Lady Dottie & The Diamonds — Lady Dottie & The Diamonds

The Von Bondies — Love Hate and Then There’s You

Wetton/Downes — Icon 3 & Robin Beck — Trouble or Nothing: 20th Anniversary Silver Edition

Yeah Yeah Yeahs — It’s Blitz!