Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Country/folkrock

Elvis Costello — Secret, Profane & Sugarcane

Elvis Costello — Secret, Profane & Sugarcane.Musiken som Elvis Costello släppt under de senare åren har jag verkligen älskat av den enkla anledningen att Costello släppt några av sina bästa skivor under 2000-talen. Hans plattor har funnit tillbaka charmen och visat upp sin normala styrka igen, i de flesta fallen. När han numera närmar sig countryn och folkrocken på sitt nya album borde jag fall i trans av rena lyckan, över att min ständiga hjälte återigen gör en rak och enkel okomplicerad platta utan bjäfs eller tjafs. Men det är inte så enkelt. Utan skivan lyfter inte riktigt från marken och flyger iväg. Trots att alla ingredienser finns nedmixat i grytan. Allting är på plats. Den stora producenten T-Bone Burnett gör i stort sett samma jobb han gjorde med Robert Plant och Alison Krauss formidabla mästerverk för två år sedan. Nu är det en rad med nya låtar som är skrivna i gammal hederlig amerikansk stil. Han låter Emmylou Harris sjunga med på den magiska duetten ”The Crooked Line” som är en av två låtar som sticker ut mest, och vars potential är större än några av de andra låtarna att ta till sig. Den andra låten av två: är sången Elvis Costello ursprungligen skrev till Loretta Lynns kommande countryalbum, ”Down Among the Wine and Spirits” heter den låten. Jag tycker väldigt mycket om dessa två sånger jag namnger – därför att det är spirituella och rejäla sånger där Elvis Costello får till det bäst; med lyriken och arrangemangen. Sådana ögonblick finns det för få av på en skiva som är kompetent framförd och där spelskickligheten inte har några direkta fel att klaga på. Costello fick till och med självaste Jim Lauderdale spela gitarr och sjunga lite backgrundskör till Costellos kompositioner. Men helheten är ändå att plattan är bra men inte fantastisk eller superbra. Elvis Costello verkar missa den där maggropskänslan av att det här är bra ur det större perspektivet, där helheten är större än detaljerna. Men plattan stannar halvvägs på vägen med en hissknapp där det står lagom är bäst. Jag hade önskat att plattan hade varit ännu bättre än så här.

Musik

Advance Patrol — El Futuro & Just-1 — Blinded by the Truth

Anna Järvinen — Man var bland molnen

Brett Anderson — Wilderness & Jarvis Cocker — Further Complications

Dinosaur Jr. — Farm

Dr. Indie lyssnar in sig på några album av stonerrockbandet Fu Manchu

Elvis Costello — Secret, Profane & Sugarcane

Esbjörn Hazelius — Blunda och du skall få se

Green Day — 21st Century Breakdown

Heaven and Hell — The Devil You Know (Dr. Rock)

Herman Frank — Loyal to None

Hot Leg — Red Light Fever

Iggy Pop — Préliminaires

Jason Lytle — Yours Truly, The Commuter

Justin Townes Earle — Midnight at the Movies

Korta metalrecensioner IV

Korta musikrecensioner L

Little Boots — Hands

Madness — The Liberty of Norton Folgate (Dr. Indie)

Manic Street Preachers — Journal for Plague Lovers

Marilyn Manson — The High End of Low (Dr. Indie)

Marilyn Manson — The High End of Low (Miss Vampyria)

Pink Mountaintops — Outside Love

Roll Your Moneymaker: Early Black Rock ’n’ Roll 1948–1958 & The Leiber & Stoller Story — Volym One: Hard Times, The Los Angeles Years 1951–1956

Sonic Youth — The Eternal & Steve Chick — The Psychic Sonic Youth Story Confusion

Southern Soul Showcase: Cryin’ in the Streets

Steve Earle — Townes

The Horrors — Primary Colours

The Oh La Las — Songs from the Third Floor

The Small Faces — The Essential Collection & Moby Grape — The Place and the Time

Tore Berger — I huset långt på landet

Wilco — Wilco (The Album)