Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Punkpop

Green Day — 21st Century Breakdown

Green Day — 21st Century Breakdown.Det började så bra med Green Day då det gjorde punkpop i nästan samma andetag som Weezer och det var bra och snygga punkplattor – Kerplunk, Dookie, Insomniac och Nimrod var snabba tvärkast mellan briljanta texter och bra punkig pop. Men så hände det saker med att det kom en ny våg pojkbandspunkgäng som blev mera stilistiska snygga killar som skulle få unga kåta tonårstjejer att bli fejkpunkare och lyssna på tråkig punk för att slå på Mtv-kanalen. Tyvärr började Green Day haka på trenden genom att börja klä sig mera snyggare och deras skivor blev perfekt stylade för att låta mainstream och se ut som modegrabbar med vänsterhjärtat till vänster. Jag tyckte att bottennappet nådde det med rockoperan ”American Idiot.” En för mig obegriplig sörja taget efter The Whos ambitiösa rockopera. Green Day landade rakt i dyngan med eländet. Men så kom det ytterligare undermåliga låtar från ett före detta bra punkband. Men så släpper det ett nytt album som ärt klart bättre än vad de har varit. Men det är fortfarande lite buskis och mainstreampunkpop. Fast ett par låtar är riktigt bra – och har nästan samma kraft som The Hives, men som sagt var bara nästan uppnår det något av klass på nya albumet. Men det jag stör mig på är att bandet vill fortsätta sätta USA i centrum och låter sina karaktärer från förra albumet ”American Idiot” få fortsätta ställa till det för oss – man vill stilla fansens krav på respekt och bra musik. Men jag finner denna skiva uppdelad på tre olika avdelningar som skall sammanställa en huvudkaraktärs liv och mening. Att därvid återuppliva samma par från förra skivan känns fantasilöst. Därför undrar jag vad jag skall skriva om Green Days nya skiva. Den är okej i några sekunder men i det långa loppet blir skivan alltför dåligt upplyst. Tillståndet med skivans avsaknad av några känslor övergår det som känns bra med skivan. En tråkig byråkratisk punk platta.

Musik

Advance Patrol — El Futuro & Just-1 — Blinded by the Truth

Anna Järvinen — Man var bland molnen

Brett Anderson — Wilderness & Jarvis Cocker — Further Complications

Dinosaur Jr. — Farm

Dr. Indie lyssnar in sig på några album av stonerrockbandet Fu Manchu

Elvis Costello — Secret, Profane & Sugarcane

Esbjörn Hazelius — Blunda och du skall få se

Green Day — 21st Century Breakdown

Heaven and Hell — The Devil You Know (Dr. Rock)

Herman Frank — Loyal to None

Hot Leg — Red Light Fever

Iggy Pop — Préliminaires

Jason Lytle — Yours Truly, The Commuter

Justin Townes Earle — Midnight at the Movies

Korta metalrecensioner IV

Korta musikrecensioner L

Little Boots — Hands

Madness — The Liberty of Norton Folgate (Dr. Indie)

Manic Street Preachers — Journal for Plague Lovers

Marilyn Manson — The High End of Low (Dr. Indie)

Marilyn Manson — The High End of Low (Miss Vampyria)

Pink Mountaintops — Outside Love

Roll Your Moneymaker: Early Black Rock ’n’ Roll 1948–1958 & The Leiber & Stoller Story — Volym One: Hard Times, The Los Angeles Years 1951–1956

Sonic Youth — The Eternal & Steve Chick — The Psychic Sonic Youth Story Confusion

Southern Soul Showcase: Cryin’ in the Streets

Steve Earle — Townes

The Horrors — Primary Colours

The Oh La Las — Songs from the Third Floor

The Small Faces — The Essential Collection & Moby Grape — The Place and the Time

Tore Berger — I huset långt på landet

Wilco — Wilco (The Album)