Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Intellektuell rock

Iggy Pop — Préliminaires

Iggy Pop.Nu vill Iggy Pop lämna sin råa punkiga primalskrikrock för att odla en mera intellektuell sida som finns inom Iggy Pop. Det finns två delar som klyver Iggy Pop itu och som han vill ge fritt spelutrymme när som helst. Det ena handlar om att läsa och förstå tidens tecken och den andra sidan är hans vilda manliga råsexuella urkraft som gör kvinnor galna av upphetsning. Båda bejakar Iggy Pop på ett eller annat sätt. Nu lämnar han för tillfället det återuppståndna The Stooges – han tappade kraften när hans vän Ron Asheton avled för en del månader sedan. Men så får han tyvärr ny energi när han blir kompis med den kontroversiella franska författaren Michel Houellebecq. Iggy Pop — Préliminaires.I en intervju i DN så är det hans nya ideal och kring författarens romaner bygger han upp sin nya skiva. Det jag menar med det hela när jag använde ordet ”tyvärr” är att skivan som Iggy ger ut är en intellektuell stram platta, och har en dåraktig torrhet som utsträcker sig genom hela plattan. Så det som ger Iggy Pop förnyade krafter ger också det resultatet på nya skivan, att han vill skriva texter som hyser litterära kvaliteter. Fast i själva verkar tar den död på det som utgör själva grundfundamentet i fenomenet Iggy, den härliga råa energi som han pumpar in i rocken. Iggy Pop kan verkligen transformera sig själv till rockens främsta gud - till en man som ger allt till sin publik. Det är då vi älskar Iggy Pop, när han blåser upp sig för att senare landa med ett brak i marken för att med detsamma resa sig upp; skitig och fri från allt. Det är i sådana ögonblick jag älskar Iggy Pop. Men när han har behovet att visa upp sina andra sidor för att bevisa att han minsann läser böcker. Då blir musiken träaktig och väldig trist. Iggys nya skiva är ett bra prov på att han inte bemästrar den här sidan att få musiken svänga, eller få denna musik bli mörkare i kanterna när han gör det utifrån hjärnan istället för hjärtat.

Nu blir det tyvärr en halvdan skiva som inte orkar skapa kärnbombsexplosioner utan sneglar ängsligt på om den europeiska konstpubliken skall gilla skivan. Nu tar jag fram Iggy Pop och Stooges skiva ”Raw Power” för att rensa öronen.

Musik

Advance Patrol — El Futuro & Just-1 — Blinded by the Truth

Anna Järvinen — Man var bland molnen

Brett Anderson — Wilderness & Jarvis Cocker — Further Complications

Dinosaur Jr. — Farm

Dr. Indie lyssnar in sig på några album av stonerrockbandet Fu Manchu

Elvis Costello — Secret, Profane & Sugarcane

Esbjörn Hazelius — Blunda och du skall få se

Green Day — 21st Century Breakdown

Heaven and Hell — The Devil You Know (Dr. Rock)

Herman Frank — Loyal to None

Hot Leg — Red Light Fever

Iggy Pop — Préliminaires

Jason Lytle — Yours Truly, The Commuter

Justin Townes Earle — Midnight at the Movies

Korta metalrecensioner IV

Korta musikrecensioner L

Little Boots — Hands

Madness — The Liberty of Norton Folgate (Dr. Indie)

Manic Street Preachers — Journal for Plague Lovers

Marilyn Manson — The High End of Low (Dr. Indie)

Marilyn Manson — The High End of Low (Miss Vampyria)

Pink Mountaintops — Outside Love

Roll Your Moneymaker: Early Black Rock ’n’ Roll 1948–1958 & The Leiber & Stoller Story — Volym One: Hard Times, The Los Angeles Years 1951–1956

Sonic Youth — The Eternal & Steve Chick — The Psychic Sonic Youth Story Confusion

Southern Soul Showcase: Cryin’ in the Streets

Steve Earle — Townes

The Horrors — Primary Colours

The Oh La Las — Songs from the Third Floor

The Small Faces — The Essential Collection & Moby Grape — The Place and the Time

Tore Berger — I huset långt på landet

Wilco — Wilco (The Album)