Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Indiepop

Jason Lytle — Yours Truly, The Commuter

Jason Lytle.Skivor som man kan kalla för mästerverk eller skriva att den här skivan är fulländat, händer alltför sällan, och om det händer så blir jag bara glad över varje sådan händelse. Då är det sådana ögonblick som gör det underbart att få lyssna på ljuvlig musik, ja värt är det att ta till sig musik som får ditt hjärta att blöda. Nu har det i alla fall hänt. Att amerikanen Jason Lytle med sin mjuka sångröst och snillrika texter får en vacker inramning av underskön popmusik med symfoniska inslag. Jason Lytle — Yours Truly, The Commuter.Musiken Jason Lytle gör låter precis som det han gjorde med sitt band Grandaddy under nästan hela 2000-talet. Tills hans drogberoende och inre demoner gjorde att Grandaddy inte längre kunde hållas ihop, det blev helt enkelt omöjligt att skaka liv i bandet. Jason Lytle som fyllt fyrtio i år och försöker ta sig samman genom att göra samma sorts musik som i Granddady, fast transformerad till hans nuvarande diskurs som soloartist. Den nya kontexten Jason Lytle kan lägga in i musiken blir långsamma vemodiga vackra ballader som har luftiga partier som gör musiken ren, fri från allt dåligt man kan tänka sig att det kan finnas som stör den gudomliga kärnan i musiken. Nu verkar ingenting kunna ta ifrån Jason Lytle från sitt inre vackra ljus som lyser upp musiken från det inre av hans hjärta.

För första gången hör jag i år en platta som är magisk och nu passar verkligen ordet in och täcker verkligen hela konceptet som erbjuds av Jason Lytle. Musiken snurrar omkring och lyfter starkt uppåt mot ett koboltblå himmelsvalv – en molnfri himmel som låter musiken bada och försöker ta sig nedåt igen, tillbaka på mot utgångspunkten, där musiken fixeras mot en ensam Jason Lytle som sitter med sina instrument och bara spelar, helt öppet, med helt öppna sinnen vars tentakler försöker nå ut till hela omvärlden. Jag är stum och sitter med gapande mun, och tänker på att det fortfarande görs så bra musik, att det är som sagt var sådana ögonblick i livet man kan åtnjuta lite välbehövlig långa vilopauser. Jason Lytle har gjort en av årets mest övertygande soloplattor 2009.

Musik

Advance Patrol — El Futuro & Just-1 — Blinded by the Truth

Anna Järvinen — Man var bland molnen

Brett Anderson — Wilderness & Jarvis Cocker — Further Complications

Dinosaur Jr. — Farm

Dr. Indie lyssnar in sig på några album av stonerrockbandet Fu Manchu

Elvis Costello — Secret, Profane & Sugarcane

Esbjörn Hazelius — Blunda och du skall få se

Green Day — 21st Century Breakdown

Heaven and Hell — The Devil You Know (Dr. Rock)

Herman Frank — Loyal to None

Hot Leg — Red Light Fever

Iggy Pop — Préliminaires

Jason Lytle — Yours Truly, The Commuter

Justin Townes Earle — Midnight at the Movies

Korta metalrecensioner IV

Korta musikrecensioner L

Little Boots — Hands

Madness — The Liberty of Norton Folgate (Dr. Indie)

Manic Street Preachers — Journal for Plague Lovers

Marilyn Manson — The High End of Low (Dr. Indie)

Marilyn Manson — The High End of Low (Miss Vampyria)

Pink Mountaintops — Outside Love

Roll Your Moneymaker: Early Black Rock ’n’ Roll 1948–1958 & The Leiber & Stoller Story — Volym One: Hard Times, The Los Angeles Years 1951–1956

Sonic Youth — The Eternal & Steve Chick — The Psychic Sonic Youth Story Confusion

Southern Soul Showcase: Cryin’ in the Streets

Steve Earle — Townes

The Horrors — Primary Colours

The Oh La Las — Songs from the Third Floor

The Small Faces — The Essential Collection & Moby Grape — The Place and the Time

Tore Berger — I huset långt på landet

Wilco — Wilco (The Album)