Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Justin Townes Earle — Midnight at the Movies
B.B.B.

Bloodshot

Earle Mk II

Att gå i föräldrars framgångsrika fotspår och ta upp en karriär i skuggan av mamma eller pappa är aldrig lätt. Titta på Julian Lennon som alltid fick höra hur lik han var pappa, men blev inte bedömd seriöst för sin musik. Tänk på alla de ur klanen Marley bland annat Ziggy som försökt ta upp musiken och fick höra att de inte var lika bra låtskrivare som pappa. Den enda som fått översvallande bra kritik för sin insats är väl Jacob Dylan som efter några skivor med sitt band Wallflowers förra året debuterade i eget namn och gjorde det med en bravur som fick mig att kippa efter andan. Nu lägger vi ytterligare ett namn till listan när Justin Townes Earle son till Steve Earle och döpt efter pappans gamla musik och suparkompis Townes Van Zandt, debuterar med skivan “Midnight At The Movies”. Naturligtvis är det country för hela slanten annars hade hela poängen nog gått förlorad. Resultatet är en riktigt bra debut som visar på en artist med framtiden för sig.

Det är som sagt en platta med country i den mer traditionella skolan som möter lyssnaren när pick-upen söker sig över Justin Townes Earles nya platta. Men det är inte den där mainstreamcountryn i Garth Brooks anda som tur är för då hade jag lagt ner den här artikeln med en gång. Istället är det mer i bluegrass och honkey tonk traditionen som Justin Townes Earl hämtar sin inspiration vilket är mycket mer intressant. Han tillåter sig precis som pappa att gå utanför ramarna och låta andra influenser som till exempel pop, blues och singersongwriter influera vilket gör den här anrättningen än mer hörvärd. Här och där tycker jag det luktar lite tidiga Tom Waits, en artist som jag beundrar djupt och därför tycker att man gott och väl kan blicka både en och trettio gånger på.

Det är som ni hör därför en extremt amerikansk skiva som strömmar ut ur högtalarna. Med djupa rötter i den amerikanska folkmusikmyllan är det svårt att gå fel och det är precis vad den här skivan inte heller den gör. I en låt som “What I Mean To You” sammanfattar han i ett enda svep just detta när han så där lojt men vägvinnande hittar fram till saloonscountryn uppblandat med en nypa ragtime.

Samtidigt har han både smakfullheten och låtskrivarförmågan att bredda sin repetoar genom att hitta fler bottnar och influenser. Lyssna på “They Killed John Henry” och förundras över en låt som istället både förnyar och förvaltar bluegrass-traditionen.

Ibland tycks ett recept mot son/dotter-fällan vara att ligga så nära den musik som mamma eller pappa mejslat ut. En fälla som bara leder till att man inte får en egen profil vare sig som artist eller på sina låtar. Också den fällan har Justin Townes Earl lyckats undvika. Där pappa Steve hittar mycket av sin inspiration i rocken, finns inte ett spår av denna på den här plattan och när pappa hittar arga formuleringar i texter hittar Justin istället harmonier i både dessa och i låtarna. Det är med andra ord en artist som både vågar och kan stå på sina egna två ben, och han gör det med framgång. Kanske kan det uppfattas som ytligt i en låt som “Black Eyed Suzy” men på det hela taget är det en artist som möter oss som har en bra låtskrivarförmåga, örnkoll på sina rötter och sina musikaliska influenser och till sist förmågan att kanalisera dessa influenser till bra låtar som kommer att hålla också om tio år.

Jag hade gärna gett den här killen ett högre betyg för skivan om det inte hade varit för att det här och där har smugit sig in en viss ytlighet som gör att djupet i låtarna saknas. Men ge honom tid och jag är övertygad om att Justin Townes Earle har framtiden för sig som en av countryns nya och intressanta artister.

Sammanfattningsvis är det en riktigt bra debut som Justin Townes Earle får till. Fyllda av både tradition och experiment med influenserna i en annars så lagbunden musikform, gör att låtarna har både den spänst och dynamik som utgör intressant musik.Skivans bästa spår “Someday I''ll Be Forgiven For This” är till och med så intressant att man skulle kunna börja jämföra Justins och pappa Steves låtskrivarförmåga.

Ett mycket samspelt och duktigt band sätter den sista pricken över alla i:n på skivan. De ger den honom den där uppbackningen han vill ha när de tolkar både det traditionella, det mer lekfulla och experimentella på det där vägvinnande sättet som får mig att både dansa och tänka efter samtidigt. Mycket musik för pengarna med andra ord, så gör din insats och rädda din lokala skivaffär och skivindustrin genom att tvärvägra att fildela hem den här skivan. Bättre en skiva i skivhyllan än tio feldilade på hårddisken.

Dr. Da Capo

Musik

Advance Patrol — El Futuro & Just-1 — Blinded by the Truth

Anna Järvinen — Man var bland molnen

Brett Anderson — Wilderness & Jarvis Cocker — Further Complications

Dinosaur Jr. — Farm

Dr. Indie lyssnar in sig på några album av stonerrockbandet Fu Manchu

Elvis Costello — Secret, Profane & Sugarcane

Esbjörn Hazelius — Blunda och du skall få se

Green Day — 21st Century Breakdown

Heaven and Hell — The Devil You Know (Dr. Rock)

Herman Frank — Loyal to None

Hot Leg — Red Light Fever

Iggy Pop — Préliminaires

Jason Lytle — Yours Truly, The Commuter

Justin Townes Earle — Midnight at the Movies

Korta metalrecensioner IV

Korta musikrecensioner L

Little Boots — Hands

Madness — The Liberty of Norton Folgate (Dr. Indie)

Manic Street Preachers — Journal for Plague Lovers

Marilyn Manson — The High End of Low (Dr. Indie)

Marilyn Manson — The High End of Low (Miss Vampyria)

Pink Mountaintops — Outside Love

Roll Your Moneymaker: Early Black Rock ’n’ Roll 1948–1958 & The Leiber & Stoller Story — Volym One: Hard Times, The Los Angeles Years 1951–1956

Sonic Youth — The Eternal & Steve Chick — The Psychic Sonic Youth Story Confusion

Southern Soul Showcase: Cryin’ in the Streets

Steve Earle — Townes

The Horrors — Primary Colours

The Oh La Las — Songs from the Third Floor

The Small Faces — The Essential Collection & Moby Grape — The Place and the Time

Tore Berger — I huset långt på landet

Wilco — Wilco (The Album)