Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Korta metalrecensioner IV

Acid Drinkers — Verses of Steel

Acid Drinkers — Verses of Steel.Tja bandet i råga är flitig på att släppa flertalet album i rad och man verkar nästan överösa skivköparna med plattor från sina aldrig sinande flöden av material. Acid Drinkers är ett relativt okänd trash metalband som har lite oseriös skämtanda inom sig. Jag måste ändå tillstå att jag rådiggar Acid drinkers platta ”Verses Of Steel” trots allting. Man spelar högt som Motörhead och har ironisk distans till musiken precis i den anda som Anthrax hade på sin tid. Lite anarkistisk välspelad trash med nyanserade gitarrsolon som plockar poäng hos mig därför att bandet går i egna spår utan att titta på vad andra band tar till sig. En total överraskning för min del att Acid Drinkers skulle låta så bra.

Bloodbound — Tabula Rasa

Bloodbound — Tabula Rasa.Svenska episka powermetalbandet Bloodbound tror jag att kanske Miss Vampyria eller Dr. Rock i Blaskan skulle gilla. Men det är för fritt fallande och sterilt som en sjukhuslokal för min smak. Välspelat, väloljat maskineri med få smutsiga ljud. Allting är för perfekt och smetigt för att bli riktigt intressant musik. Jag känner att den har förlorad känslan för rockens brutala skitiga ljud som skarvar och låter farligt. Här brinner ingenting i busken. Bara tajt och bara för estetisk tilltalande. Klinisk metal utan känsla för att musikens skall kunna låta lite farlig och inte bara uppvisning i skicklig musikalisk hantverk. För mycket Yngve Malmsteen och för lite Nashville Pussy.

Mono-Anime — Industrial Thought Patterns

Mono-Anime — Industrial Thought Patterns.Om du älskar japansk industriexperimentell noise (oljudsmusik) så är denna grupp ett bra alternativ för dig. Megastaden eller Metropolis som vi kan kalla Tokyo för har denna grupp bland sina innevånare. Mono-Anime gör verkligen extrem musik som bara ett land som Japan kan frambringa. Merzbow har en allvarlig konkurrent i den här gruppen. Mono-Anime är det mest upphetsade som jag själv har hört sedan Guitar Wolfs dagar. Stor, stark, väsenskilt från allt annat man kan lyssna. Det är sådant Mono-Anime bjuder upp till dans med. Bra oljudskonstmusik.

Truckfighters — Mania

Truckfighters.Sveriges främsta stoonerband kommer från Örebro och spelar musik i världsklass och kan utan tvekan jämföras med genrens största och bästa namn som favoritbandet Fu Manchu eller legendariska Kyuss. Truckfighters låter sitt grymt tunga sound förhävas mot alla det stora naturens element. Truckfighters har en skönt vibrerande psykedeliskt ljud som tar över allting. Världen blir i deras musik ett stort hus, som man fyller med värderingar som medmänsklighet, kärlek, emotionella drömmar och naturligtvis storartat rockmusik. Truckfighters är bästa svenska hårdrockbandet i för tillfället.

Tyrann — Shadows of Leng

För jobbig musik som blir outhärdlig att lyssna på i ett svept. Musiken hamrar på mot metal och slår sönder din hjärna till slut med sin bedövande monotona. Jag blev helt matt av deras death metal med lite inslag av black metal efter ett par låtar. Jag kan inte höra några skillnader mellan låtarna. Allting låter precis likadant i varje låt. Trista upprepningar av ackord och melodistämmor, om man är lycklig att kunna finna något som man kan kall för melodier. Nu blir det mest evighetsmalande låtar av samma slag. ”Black Moon” är det enda som jag gillade på plattan därför att den kunde ha några pauseringar på skivan. Men annars är det mest tråkig klichéfull musik. Sådant gillar jag inte.

The Poodles — Clash of the Elements

The Poodles — Clash of the Elements.Var inte säker eller trodde att jag skulle tycka om en skiva från lightmetalbandet The Poodles men deras nya skiva är faktiskt magnifik hårdrock. Jag som alltid ansett att det var bara ännu ett band som spelade samma sorts hårdrock som Europe spelar, den hårdrock som mest var i vägen på 80-talet. Men nu fungerar deras hårdrock som låter som många olika influenser. Jag kan på en del låtar höra Whitesnake, Gun’s Roses eller förut nämnda Europé bland deras hjältar. De vill vara de klassiska mjuka hårdrocksbandet som har 80-talet intakt. Fläskiga gitarrer och pompösa orkesterarrangemang som fungerar funktionellt och lyfter bandet riktigt högt enligt mig. Egentligen gör bandet allt som jag brukar ogilla med viss hårdrock – smällfeta ballader som den här gången snarare är sköna att lyssna på än vad man kunde tro. Produktion och musikens melodier fastnar direkt. Plattan är ett underverk för tillfället i min musikbok.

Candlemass — Death Magic Doom

Satan, vad bra Candlemass nya album är trots allt bråk som Leif Edling och kultfiguren Messiah Marcolin haft under de senaste åren. Messiah stod som frontfigur med stor munkkåpa och gav Candlemass viss dynamik och energi i bandet. Men hans storhet kanske gick honom överhuvudet. Leif Edling som är motorn och bandledaren ville ha lugn och ro i bandet. Så in kom Robert Lowe in som sångare och allting flöt på igen. Därför fungerar nya albumet med sina avgrundsmörka vrål och ljud från helvetet. Black Sabbath kunde knappast få sämre avkommor. Jag lyssnade genom hela Candlemass discografi för några månader sedan. Så nu kan man lugnt avfärda att Messiah måste till för att Candlemass skall fungera i sin helhet. Robert Lowe gör ett bra jobb. Det är i alla fall Leif Edlings musikaliska hjärna som får det hela att fungera i slutändan tillsammans med superskickliga musiker. Doom.metalens största band klarar sig igen. I skrivande stund har jag inte lyssnat på Leif Edlings soloplatta.

Se Miss Vampyrias tidigare recension av deras 20 års party — Candlemass Live — 20-års jubileum

Musik

Advance Patrol — El Futuro & Just-1 — Blinded by the Truth

Anna Järvinen — Man var bland molnen

Brett Anderson — Wilderness & Jarvis Cocker — Further Complications

Dinosaur Jr. — Farm

Dr. Indie lyssnar in sig på några album av stonerrockbandet Fu Manchu

Elvis Costello — Secret, Profane & Sugarcane

Esbjörn Hazelius — Blunda och du skall få se

Green Day — 21st Century Breakdown

Heaven and Hell — The Devil You Know (Dr. Rock)

Herman Frank — Loyal to None

Hot Leg — Red Light Fever

Iggy Pop — Préliminaires

Jason Lytle — Yours Truly, The Commuter

Justin Townes Earle — Midnight at the Movies

Korta metalrecensioner IV

Korta musikrecensioner L

Little Boots — Hands

Madness — The Liberty of Norton Folgate (Dr. Indie)

Manic Street Preachers — Journal for Plague Lovers

Marilyn Manson — The High End of Low (Dr. Indie)

Marilyn Manson — The High End of Low (Miss Vampyria)

Pink Mountaintops — Outside Love

Roll Your Moneymaker: Early Black Rock ’n’ Roll 1948–1958 & The Leiber & Stoller Story — Volym One: Hard Times, The Los Angeles Years 1951–1956

Sonic Youth — The Eternal & Steve Chick — The Psychic Sonic Youth Story Confusion

Southern Soul Showcase: Cryin’ in the Streets

Steve Earle — Townes

The Horrors — Primary Colours

The Oh La Las — Songs from the Third Floor

The Small Faces — The Essential Collection & Moby Grape — The Place and the Time

Tore Berger — I huset långt på landet

Wilco — Wilco (The Album)