Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Industrirock

Marilyn Manson — The High End of Low

Marilyn Manson — The High End of Low.Ordet är mästerverk – jag vet att ord som magisk och mästerverk är något varje anständig tidningsrecensent enligt något osynlig regel inte får skriva, får då går det inflation i ordens betydelse, orden förlorar både sin mening och begreppsliga flöde om det används för ofta. Då måste andra ord få tillgång att få samma värde som de orden vi inte får använda enligt den osynliga regeln. Men låt mig nu få vara lite anarkistisk och använda förbjudna ord, eller låt mig få tillåtelse till att bryta mot den norm som predikar vilka ord som inte anses vara schabloner eller överdrivna på något sätt och följaktligen kan utnyttjas av skribenter. Så därför utnyttjar jag ordet mästerverk om Marilyn Mansons nya skiva. Den slår det mesta han släppt under de senaste fem åren. Musiken är nattsvart industrimetallblues som skär skönheten i strimlor och ger varje själ en skrämselhicka när texten slår stenhårt mot våra kroppar. Han är demonisk och en perfekt ciceron till de allra mörkaste kvarteren i våra inre skrymslen. Marilyn Manson plockar fram varje svart känsla en människa kan härbärgera inom sig. Ta låten ”Four Rusted Horses” som är den bästa moderna bluesballad som fullständigt tar fram sågklingorna och skär, sågar och dissekerar varje tum av mig som lyssnare. Man blir nästan mörkrädd när hans låtar träffar så hårt, det är musik som har lugna sakta förvridna ballader som tar sats från marken för att landa, borra sig in i sina lyssnare. Det är något som förvånar mig hur Marilyn Manson faktiskt skriver lugna industriballader istället för att bara köra metalliska dansanta låtar du vill dansa till hela tiden. Utan hans ballader tillför något nytt i hans konst. Dessa låtar blir snarare giftpilar mot en trött blaserad omvärld. Men visst vill han väcka upp oss lyssnare med hårda låtar som har rock eller blues i botten.

Marilyn Manson förnyar sig själv genom att utveckla sidor jag inte sett förut men som jag förstår kan ha funnits där i hans musik utan att man tänkte på det. Hårda låtar som både inbjuder oss till att slänga skräpet åt sidan och höj blicken och motverka samhällets motbjudande gift som politiker gärna besprutar oss som om vi vore ogräs. Observera det är precis så jag vill tolka hans låtar på skivan. Hans ballader får lyssnaren att ta det lugnt och reflektera över vad livet kan ge oss människor istället för att svälja att infantilt som mediebruset matar oss med. Nog sagt om detta i recensionen. Mina slutord blir att Marilyn Manson har släppt ett mästerverk som varje musikälskare som gillar kvalitet borde ta till sig.

Musik

Advance Patrol — El Futuro & Just-1 — Blinded by the Truth

Anna Järvinen — Man var bland molnen

Brett Anderson — Wilderness & Jarvis Cocker — Further Complications

Dinosaur Jr. — Farm

Dr. Indie lyssnar in sig på några album av stonerrockbandet Fu Manchu

Elvis Costello — Secret, Profane & Sugarcane

Esbjörn Hazelius — Blunda och du skall få se

Green Day — 21st Century Breakdown

Heaven and Hell — The Devil You Know (Dr. Rock)

Herman Frank — Loyal to None

Hot Leg — Red Light Fever

Iggy Pop — Préliminaires

Jason Lytle — Yours Truly, The Commuter

Justin Townes Earle — Midnight at the Movies

Korta metalrecensioner IV

Korta musikrecensioner L

Little Boots — Hands

Madness — The Liberty of Norton Folgate (Dr. Indie)

Manic Street Preachers — Journal for Plague Lovers

Marilyn Manson — The High End of Low (Dr. Indie)

Marilyn Manson — The High End of Low (Miss Vampyria)

Pink Mountaintops — Outside Love

Roll Your Moneymaker: Early Black Rock ’n’ Roll 1948–1958 & The Leiber & Stoller Story — Volym One: Hard Times, The Los Angeles Years 1951–1956

Sonic Youth — The Eternal & Steve Chick — The Psychic Sonic Youth Story Confusion

Southern Soul Showcase: Cryin’ in the Streets

Steve Earle — Townes

The Horrors — Primary Colours

The Oh La Las — Songs from the Third Floor

The Small Faces — The Essential Collection & Moby Grape — The Place and the Time

Tore Berger — I huset långt på landet

Wilco — Wilco (The Album)