Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musikkrönika

Två magiska pianister: Allen Toussaint och Rubén González

Allen Toussaint — The Bright Mississippi.Musiken i New Orleans var en häxkittel som skapade i stort sett hela den amerikanska moderna musiken, jazzen, cajuns, blues, rock med flera stilar föddes där mellan olika folkgrupper som mixades och växte ihop vilket på verkade musikens utveckling. Jag lyssnar på en av de stora arrangörerna i modern funk, jazz, soul och blues – Allen Toussaint som hade sina fingrar med i de flesta syltburkar under det sena 50-talet och framåt i tidens musikliv. Allen Toussaint.Han spelade piano och hade som influenser Fats Waller, Ray Charles, Huey ”Piano” Smith eller Fats Domino under sin tidiga karriär. Han till och med spelade istället för Fats Domino när Fats inte kunde medverka på diverse skivinspelningar. Allen Toussaint föddes i New Orleans 1938 och började sin karriär i gruppen Flamingoes som var blueskillen Snooks Eaglins eget kompband. Snooks Eaglin.Snooks Eaglin föddes 1936 och avled tidigare i år. Allen Toussaint var redan som ung kille anlitat av stora musiker såsom Earl King och for på vägarna med diverse andra artister på turnéer. Allen Toussaint skrev även många sånger åt andra artister och började bli ett eftertraktat namn i New Orleans musikkretsar. Det var då den store musikproducenten Dave Bartholomew började intressera sig för Allen Toussaints talanger inom musiken. Här skulle jag säga att Allen Toussaints riktiga karriär började som musiker. Plötsligt fick världen uppleva hur en ny Professor Longhair föddes med sitt piano som främsta arbetsredskap.

Med tanke på alla meriterna som Allen Toussaint förvärvade sig under årens lopp – blir hans nya jazzalbum både lärorik och fascinerande resa i den klassiska jazzens hemtrakter. ”The Bright Mississippi” är en enastående hyllning till jazzens rötter som formulerades i hans hemstad. Joe Henry gör ett bra jobb och förlöser Allen Toussaints musikalitet på ett bra sätt när han producerade skivan. Det är skiva som har ett driv och ett enda skönt jazzvibrato. Bakom sig har Allen Toussaint perfekta musiker inom jazzfältet – Don Byron på klarinett, Marc Ribot på gitarr, Nicholas Payton på trumpet och som gäst på tenorsaxofonen har vi självaste Joshua Redman på spåret ”Day Dream”. Allen Toussaint sjunger snygg och välfriserat på skivans enda vokala spår ”Long, Long Journey” som har en smygande bluesig smak. Jag tycker om hans mörka galanta sånginsats. Men den här plattan fungerar mycket bättre än till exempel Booker T Jones senaste instrumentala skiva. Där Booker T Jones bara blev trist och seg; lyckas Allen Toussaint tolka Louis Armstrong, Duke Ellington, Thelonious Monk och Django Reinhardt med styrka och ger musiken ett eget betydande signum samtidigt.

Plattan sträcker ut sig i virvlande men ändå coola återhållsamma rörelser vid pianot. Musiken är fullblodsjazz med lite spår av soul och blues. Skivan passar verkligen in överallt där jazzen kan frodas. Sådant gillar jag. Joe Henry har inte bara producerat skivan utan skriver även ett långt förord till skivan där han berättar om sitt första möte med Allen Toussaints musik och varför han ville arbeta med Allen. Det är en värdig hyllning att läsa.

Innan vi går vidare kan vi meddela att ytterliggare en viktig person för New Orleans musikliv har avlidit i år – Musikern, producenten och låtskrivaren Eddie Bo gick bort tidigare i år. 1929-2009.

Eddie Bo — In the Pocket with Eddie Bo: New Orleans Rock & Roll, R&B, Soul & Funk Goodies 1955–2007 & Snatch and Grab It!: Rhytm & Blues Classics | The Official Eddie Bo Web Site

Rubén González.På 90-talet besökte Ry Cooder Cuba för att försöka spåra Cubas musikaliska rötter – det afro-cubanska arvet som gör sig gällande i musiken. Framförallt den musik som föddes på sena 40- och 50-talen runtomkring klubbarna på Havanna. Tack vare det projektet lyckades Ry Cooder sammanställa några av de legendariska musikerna som ändå hade blivit bortglömda därför att revolutionen i Cuba förbjöd den att resa ut. Dessa musiker fick försörja sig på illa betalda jobb. Men via Ry Cooder blev gruppen Buena Vista Sociala Club med legendariska musiker världssensation med sin blandning av mambo, jazz, salsa eller rumba. De flesta musiker är döda numera – men under de tre sista åren på 90-talet turnerade det jorden runt och filmades av Wim Wender i en utsökt konsertfilm. Compay Segundo (1907-2003) Ibrahim Ferrer (1927-2005) och den lysande pianisten Rubén Gonzaléz (1919-2003) var de mest framträdande musikerna i gruppen. Rubén Gonzalés släppte flera soloplattor med sköna jazziga cubanska tongångar. Hans drivande pianospel kan mäta sig med vilken stor pianist som helst. Jag gillar mest hans debutalster ”Introducing…Rubén Gonzaléz” från 1997. En platta som gav lite mera svängrum för en coolare bossanova, mambo eller jazz. Det blev förträfflig musik av det hela. Men jag älskar nog mest en skiva som Lennart Persson tipsade mig om; Gonzaléz platta ”Chanchullo” från 2000. En briljantare skiva med så mycket kärlek och skönhet i sig.

Man fastnar lätt i jazziga sköna melodiackord och rytmiska övningar som låter kroppen och själen fullständigt vibrera av glädje. Musik som är balsam för själen men ett rytmmonster för kroppen.

Med andra ord två pianister vars musik är bättre än vad många andra kan prestera.

Musik

Advance Patrol — El Futuro & Just-1 — Blinded by the Truth

Anna Järvinen — Man var bland molnen

Brett Anderson — Wilderness & Jarvis Cocker — Further Complications

Dinosaur Jr. — Farm

Dr. Indie lyssnar in sig på några album av stonerrockbandet Fu Manchu

Elvis Costello — Secret, Profane & Sugarcane

Esbjörn Hazelius — Blunda och du skall få se

Green Day — 21st Century Breakdown

Heaven and Hell — The Devil You Know (Dr. Rock)

Herman Frank — Loyal to None

Hot Leg — Red Light Fever

Iggy Pop — Préliminaires

Jason Lytle — Yours Truly, The Commuter

Justin Townes Earle — Midnight at the Movies

Korta metalrecensioner IV

Korta musikrecensioner L

Little Boots — Hands

Madness — The Liberty of Norton Folgate (Dr. Indie)

Manic Street Preachers — Journal for Plague Lovers

Marilyn Manson — The High End of Low (Dr. Indie)

Marilyn Manson — The High End of Low (Miss Vampyria)

Pink Mountaintops — Outside Love

Roll Your Moneymaker: Early Black Rock ’n’ Roll 1948–1958 & The Leiber & Stoller Story — Volym One: Hard Times, The Los Angeles Years 1951–1956

Sonic Youth — The Eternal & Steve Chick — The Psychic Sonic Youth Story Confusion

Southern Soul Showcase: Cryin’ in the Streets

Steve Earle — Townes

The Horrors — Primary Colours

The Oh La Las — Songs from the Third Floor

The Small Faces — The Essential Collection & Moby Grape — The Place and the Time

Tore Berger — I huset långt på landet

Wilco — Wilco (The Album)