Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Steve Earle — Townes B.B.B.B.B.

New West

Kärlek Steve, kärlek

Townes Van Zandt var den legendariske och mytomspunne nycountryartisten som från slutet av sextioralet till sin död 1997 förnyade både countryn och singersongwriter-traditionen. Flertalet artister skulle idag inte kunnat vara verksamma utan inspirationen från honom. En av dessa är definitivt Steve Earle som inte bara inspirerades när han tog sina första stapplande steg som artist, nej han var också personlig vän till Townes Van Zandt och den personen som hjälpte honom när nästan alla andra hade vänt honom ryggen. Steve Earle har i intervjuer berättat hur han och några till brukade bära upp Townes Van Zandt upp på scenen då han var för full för att kunna äntra den själv. Townes Van Zandts galopperande alkoholism ledde till sist till hans alltför tidiga död, men som en hyllning har nu Steve Earle nu gjort en hyllningsplatta till sin gamle idol som lämpligt nog döpts till “Townes”. Naturligtvis är hela plattan en hel kärleksförklaring och en enda odyssé i Townes Van Zandts vidunderliga musik som äntligen får det breda publika utrymme som Townes Van Zandt aldrig fick själv. Men den är också en uppvisning i vilken grym artist Steve Earle är. För få gånger får man lov att höra en artist som med en sån kärlek kan locka fram kvaliteter ur låtar, utan att göra avkall på hur de borde behandlas för att vara vördnadsfull mot originalen.

När Steve Earle är som sämst piskar han oftast de flesta så hårt på ändalykten att han är som en manlig motsvarighet till Madam Kerstin, när han är som bäst visar han både världen var skåpet ska stå och hur länge två skinkor kan dallra efter en riktigt välriktad smisksession. När man dessutom märker hur mycket han trivs med att göra det han gör, då gör han det allt det där som jag nämde tidigare plus utdelar skarpa men kärleksfulla tillrättavisningar. På den här skivan står skåpen staplade på varandra, skinkorna darrar fortfarande efter en timme, de verbala tilltagen haglar samt att man blir alldeles till sig i brallan om ni förstår vad jag menar. För faktum är att så här långt har detta den högsta smiskfaktorn i år. Detta är helt enkelt en skiva där kärleken till musiken inte bara är stor, den är så stor och välformulerad genom smått genialt tolkad musik att den helt enkelt lämnar allt bakom sig. Här strömmar ut så mycket kärlek ur högtalarna, att till och med Sadam Hussein skulle ha fällt en tår. För med den här skivan visar inte bara Steve Earle vilken förträfflig låtskrivare Townes Van Zandt var, han visar också hur fenomenal han själv är när han både nalkas Townes Van Zandts låtar med både sitt men med Townes tonspråk. Han lyckas också både genom tolkning och arrangemang visa dels vilka högkvalitativa låtar Townes Van Zandt producerade samt att visa vilken mästare han är på att arramgera låtar så att det låter både enkelt och nära rötterna trots att dessa både är intrikata och fulla av innehåll.

Men det bästa av allt är att det på pappret ser lite tråkigt ut när man får två skivor med samma innehåll, men ack vad man bedrog sig där då. För den första skivan innehåller visserligen den där genialt Townsianska formulan med nakna låtar som är så där avskalade att man undrar om de kan skyla sig alls, den andra skivan skiljer sig däremot mot den första genom att låtarna är än mer nakna (!). Efteråt är i varje fall jag så skakad att jag undrar om man kan göra något med mer närvarokänsla, bravur och känsla än så här. Steve Earle får det självklara att framstå så tydligt och det geniala att verka så enkelt. På den första skivan låter han musiken få större utrymme och där tillåter han sig att få denna att ibland ta över men texterna som är så viktiga i Townes Van Zandts låtar får också de plats. På den andra plattan däremot får texterna nästan helt ta över och där visar han vilken poet Townes Van Zandt var. I låten “Lungs” blir detta som tydligast, på den första skivan är det en bångstyrig och bullrig låt som gränsar till rock men på den andra skivan är det en lågmäld textburen historia som visar en helt annan sida. Steve Earle själv får därmed visar vilken mångfacetterad artist han är och vilken mästare han är på att fånga känslan i en låt, jag får ett fånigt leende på läpparna och jag skulle kunna gå igång på mindre.

Om vi börjar med musiken så är det den som har de flesta bottnarna. Här ryms country, blues, singersongwriter-tradition och rock. På den här fronten var Townes Van Zandt en föregångare vilket Steve Earle lyckats ta fasta på och gör musiken både så där naken och innehållsrik på en och samma gång. Här har Steve Earle fått Townes låtar att bli så där magiska att de tycks leva sitt egna liv. Steve Earle tillåter sig till och med att gå några steg längre och utveckla låtarna till något nytt samtidigt som de naturligtvis följer Townes ursprungliga intentioner. Därmed blir låtarna både gamla och nya bekantskaper vilket känns både nyskapande och spännande.

Texterna är naturligtvis den andra foten som Townes Van Zandt alltid stod på. Som alla har han ett visst släktskap med Bob Dylan när han berättar en minihistoria oftast från samhällets utkant. Men Townes Van Zandts texter gick alltid längre när han skildrade människor på samhällets baksida. Ett persongalleri som vanliga människor skulle beteckna som nördar och losers men som ju faktiskt har sitt existensberättigande också dom. Texterna framförs med kärlek av Steve Earle, så där så att man förstår vilken vidunderlig lyriker Townes Van Zandt var.

Steve Earle har därmed lyckats göra en skiva som borde få världen att stanna. För med mer innerlighet och känsla än vad de flesta artister ens kan stava till, drämmer han till där det känns som mest. Men som det känns, man blir ju alldeles matt. Mer genuint och äkta kan man inte få det, när det dessutom är med en vördnad för låtarna som går utanpå det mesta slår Steve Earle som vanligt världen med häpnad.

Sammantaget så är detta bland det bästa Steve Earle producerat på sista tiden. Suveränt tolkat, totalknäckande i sitt genomförande och med en kärlek till Townes Van Zandts smått geniala låtar bäddar för en skiva som inte är något annat än en hel sensation. Inget annat betyg än det högsta duger när man lyckas med vad Steve Earle ror iland. Femman är självklar trots att jag lovat mig själv att snåla med dessa. Det enda jag kan säga till sist är respekt Steve, respekt. För den här skivan lämnar en med ett pervoleende och något glasartat i blicken, vilket är indikationen på något riktigt bra. Årets första femma är här och den är både värdig och värd detta betyg. Så vill du satsa ynka 200 spänn på något just nu, borde det bli Steve Earles nya. Är du dessutom förtjust i country och eller singersongwriter-musik kan du inte missa denna munsbit. Så mycket mer musik för de ynka spänn man plöjer ned på denna platta får man leta efter. Ut och införskaffa årets mest innerliga platta som rymmer så mycket att bara mina glädjetårar kan beskriva vad jag känner inför detta album.

Dr. Da Capo

Musik

Advance Patrol — El Futuro & Just-1 — Blinded by the Truth

Anna Järvinen — Man var bland molnen

Brett Anderson — Wilderness & Jarvis Cocker — Further Complications

Dinosaur Jr. — Farm

Dr. Indie lyssnar in sig på några album av stonerrockbandet Fu Manchu

Elvis Costello — Secret, Profane & Sugarcane

Esbjörn Hazelius — Blunda och du skall få se

Green Day — 21st Century Breakdown

Heaven and Hell — The Devil You Know (Dr. Rock)

Herman Frank — Loyal to None

Hot Leg — Red Light Fever

Iggy Pop — Préliminaires

Jason Lytle — Yours Truly, The Commuter

Justin Townes Earle — Midnight at the Movies

Korta metalrecensioner IV

Korta musikrecensioner L

Little Boots — Hands

Madness — The Liberty of Norton Folgate (Dr. Indie)

Manic Street Preachers — Journal for Plague Lovers

Marilyn Manson — The High End of Low (Dr. Indie)

Marilyn Manson — The High End of Low (Miss Vampyria)

Pink Mountaintops — Outside Love

Roll Your Moneymaker: Early Black Rock ’n’ Roll 1948–1958 & The Leiber & Stoller Story — Volym One: Hard Times, The Los Angeles Years 1951–1956

Sonic Youth — The Eternal & Steve Chick — The Psychic Sonic Youth Story Confusion

Southern Soul Showcase: Cryin’ in the Streets

Steve Earle — Townes

The Horrors — Primary Colours

The Oh La Las — Songs from the Third Floor

The Small Faces — The Essential Collection & Moby Grape — The Place and the Time

Tore Berger — I huset långt på landet

Wilco — Wilco (The Album)