Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Dr. Indies sommarmusik 2009

Dr. John — The Very Best of Dr. John

Dr. John.Hans riktiga namn är Mac Rebennack och är sedan slutet av 50-talet en av New Orleans främsta pianister. Han började spela bakom olika uppsättningar med gitarr och tidiga upplagan av keyboards bakom Professor Longhair och soulveteranen Joe Tex. Mac Rebennack tog sig artistnamnet Dr. John när han började spela in egna låtar med hjälp av bland annat Eric Clapton under 60-talet. Dr. John uppfann sin egen voodoomusik där han mixar soul, jazz, funk, blues och rock. Stora producenter som Jerry Wexler och Allen Toussaint har varit med och gett Dr. John en bred ljudbild. Jag har sedan länge haft Dr. John som en av mina favoritartister. Bara det att samla hans låtar på den här fina samlingen räcker väldigt långt. Glöm ej bort Dr. John när han medverkade på soul/funkgruppen The Meters. Den här samlingen är perfekt för dig att lyssna på om du bara vill ha hans allra skönaste låtar.

Dr. John — City That Care Forgot

Dr. John — City That Care Forgot.Förra årets coolaste skiva som jag direkt missade men lyssnare mera intensivt nu istället. Här skriver han låtar med hjälp av bland annat Bobby Charles. Dessutom är Eric Clapton, Ani DiFranco, Willie Nelson och Terence Blanchard inbjudna att sjunga tillsammans med Dr. John. Soulrock på hög nivå blandad med bluesiga genomgående inslag på hela skivan. Han har en fin blåssektion bakom sig plus suveräna bakgrundsångare i namn som Tyrone Aiken och Herman V. Ernest III. Jag vill påstå att det här svänger bättre än vad många av dagens band lyckas under en hel karriär. Men så är den coola voodoomästaren Dr. John mera funky med hjälp av musikalisk kunnande och stor känslighet helt enkelt. En mästerlig platta.

Bad Company — Desolation Angels & Rough Diamonds

Bad Company — Desolation Angels.Jag hade ingen tanke på att Bad Company spelade den mest ordinära hårdrock när bandet bildades på 70-talet. Jag hade heller tanke på att de var det första bandet som signades till Led Zeppelins nystartade skivbolag Swan Song Vanity Label. Deras första singel blev en enorm succé ”Can't Get Enough of Your Love" och den minns jag från 70-talets radio. Jag började köpa plattor med Bad Company i slutet av 70-talet och inledningen av 80-talet. Allra främsta anledningen var att bandet hade som grundare den fantastiska sångaren Paul Rodgers. Han som sjöng i ett av det slutande 60-talets bästa band Free. Ett band som gjorde förmodligen några av det bästa protohårdrockens främsta skivor. Bad Company — Rough Diamonds.Förutsättningen med Paul Rodgers på sång och sin spelkompis från Free, Simon Kirke, Mick Ralphs från Mott The Hopple och King Crimson-bassisten Boz Burrell var så lysande att det inte gick att värja sig mot deras oemotståndliga rock. Men bandet ville gå en annan riktning med ett nyare sound som inte baserades på hårdrockens tunga beats. Utan bandet gick verkade upptäcka synten och lade in mera mjukrock i sina låtar. Det var därför jag lärde mig älska dessa två skivor. Bad Companys originaluppsättning tog slut i och med ”Rough Diamonds” kom ut 1982. Paul Rodgers hoppade av bandet. In kom Brian Howe som sångare. Jag visste inte då att han varit sångare i Ted Nugents band. Men nu fick jag reda på det cirka 25 år senare. Men i vilket fall som helst som tappade jag intresset för Bad Companys senare skivor helt enkelt.

Johnny Winter — The Johnny Winter Anthology

Johnny Winter.Jag tror knappast att världens mest kända bluesgitarrist behöver någon närmare presentation av mig. Utan killen har minst 40 år av bluesrockattacker bakom sig. Han är vid sidan av Carlos Santana en av de bästa bluesgitarristerna som vi kan finna i USA. I England så kan man jämföra Winter med Eric Claptons gitarrspel. Johnny Winter — The Johnny Winter Anthology.Den här skivan uppvisar hur många exempel som helst med Johnny Winters olika band; Uncle Joe Turner och Tommy Shannon (det sistnämnda bandet blev senare gruppen Double Trouble –kompband åt den numera avlidna Stevie Ray Vaughan) är två av hans band som finns med på skivan. Dessutom producerade Johnny Winter liksom spelade med på två av Muddy Waters sista plattor. Antologin är hur som haver, världens bästa exempel på stenhårda bluesriffs från en sann mästare finner du på plattan som är bäst just nu.

Cat Stevens — Teaser & The Firecat Deluxe Edition

Cat Stevens — Teaser & The Firecat.En nyutgåva med bonuslåtar från Cat Stevens bästa skiva, den vackra kloka plattan med klassiska låtar som ljuvliga “Morning Has Broken” som tillhör världens kanske bästa popballader. Men även ”Moonshadow” med dess uppluckrade gitarrspel och den fina refrängen och smått rockiga känslan som finns i låten utan att den blir muskelrock. Cat Stevens kan som få andra trubadurer ge liv och skönhet åt många av sina finaste ögonblick. Jag älskar den här plattan mest av alla skivor Cat Stevens spelade in under sitt eget namn. Hans kommande skiva recenseras framöver av Dr. Da Capo. Men under tiden är denna lyxutgåva värd att ta till sig.