Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Festival

Metaltown. 2009

Frihamnen Göteborg

FREDAG 26 juni

Pain.

Red stage 14:30-15:15

Pain Metaltown 2009.

Det blev oerhört bråttom när vi från BLASKAN-redaktionen (jag är bara skribenten som hänger på festivaler & konserter och skriver när jag vill) äntligen kommit in genom säkerhetskontroller och den obligatoriska biljett- bytes- mot- armband- stationen för PAIN hade redan börjat spela sin elektroniska industrimetal varpå mina medresenärer inte hängde med i min takt, men jag kom långt in i folkhavet framför Peter Tägtgren & company.

Jag har recenserat skivor förr av PAIN och är die-hard fan av Peter Tägtgren, verkligen en av mina svenska äldsta metalidoler, det beror på att Tägtgren levererar och spelar tight, musiken är rytmiskt energifylld, medryckande, och hur gamla låtarna än är låter de lika fräscha som då de kom ut på cd.

Johan Husgafvel gjorde bra ifrån sig live i solen ännu en gång, alla medlemmar passar ihop i PAIN nu som ett svenskt KÄRNAN pussel.

Peter Tägtgren tillägnade låten Bitch till den nu avlidne Michael Jackson men jag kommenterar detta vid senare tillfälle.

Spellistan innehöll bl.a. End Of The Line, Zombie Slam, Suicide Machine, On And On och Shut Your Mouth, jag var så inne i spelningen att jag tappar lite låtar från listan, men PAIN var helt okej, dåligt ljud och lite för tyst mellan låtarna bara men svenska metaleliten står upp fortfarande, damn straight!

Napalm Death.

Black Stage 15:30-16:15

Napalm Death Metaltown 2009.

Mmm, underbara britter! Gillar mest doom/stoner band eller gammal punk från United Kingdom men gamlingarna i grindcoremetalbandet Napalm Death finns med som ett nostalgiskt minne från högstadiet och det var kul att få se dem live (dock tror jag att det skett förr på tyska Wacken- festivalen för massa år sen men what ever) Napalm Death kom till Götet och ökade takten, smattrade på utav bara helvete och trots mindre hår, blekfeta bukar och stelare röj än andra metalband gjorde de grindcore rättvisa. Growlaren Barney med micken klistrad i handen verkar lika pissed off fortfarande på politiker och levererade lika brutalt som yngre dödsmetalband — om inte bättre! 13 album finns från åren 1987 och framåt, det är otroligt produktiva brittgubbsen. Thanks a lot.

Municipal Waste.

17:15-18:00

Thrash metal från Richmond, Virginia, USA.

Municipal Waste Metaltown 2009.

Ett hett bemötande fick de thrashande amerikanarna i bandet Municipal Waste, det var mosh pit runt en av stolparna som höll upp cirkustältet de spelade i, - direkt vid första låtens melodiösa partythrash! Det blev ett jäkla headbangande & thrashande/moshande direkt Municipal Waste gick på den lilla scenen!

Fem svenskar hade redan hunnit skriva hälsningar till bandet på deras MySpace den 30 juni, trevligt trevligt för banden får mer feedback numera på MySpace än de kan få efter shower i verkligheten.

På fler sätt än två påminner sångaren Tony Foresta om Mike Patton (sångaren i FaithNo More / Fantomas / Tomahawk/ Mr. Bungle) för att Tony skuttar omkring, springer med micken i högsta hugg precis som Mike Patton gör, grimaserar och leker apa, likaså Tonys busiga uppsyn, det teatraliska och sitt sångsätt - att växla mellan rappt prat och vrålen, inget ’mellanläge’ där inte.

Municipal Waste Metaltown 2009.

Municipal Waste består av Ryan Waste, Phillip Hall, Dave Witte och förstås Tony Foresta.

Denna kvartett öste på med våldsamt snabba riff och rå thrash, de sköna unga männen gav mig gåshud (och då är det bra musik enligt min kropp!) ett smil på mina läppar, fast jag stod nästan längst bort från dem, en helskön nostalgitripp till den gamla goa thrashen Dirty Rotten Imbecills och Suicidal Tendencies, även en touch av SLAYER finns där någonstans och publiken inne i tältet verkar gillar detta skarp, det syntes för överallt man såg stod folk och skakade lite på huvudet eller lite mer, hurra för denna retrovåg, äntligen lite partymetal som lyfter humöret!

Låtlistan sträckte sig precis Terror Shark, Headbanger Face Rip Drunk As Shit, Bangover och en låt som egentligen heter I Wanna Kill The President blev eftersom W Bush sparkats bort -I Wanna Party With The President! Klockrent!

Municipal Waste Metaltown 2009.

Municipal Waste

Meshuggah.

Black Stage 17:30-18:30

Här har vi ett svenskt brutalt Umeå- band som riktigt knockade mig, jag blev sittandes vid staketet illamående på grund av musiken, jag är ledsen, Meshuggah har jag sett förr och de låter inte bra enligt mig, tyvärr. Värsta öset dock på scenen och det var ganska många framför Black Stage men desto fler som letade mat och toaletter och aktade sig för solen som fortfarande brände.

Children of Bodom.

Red Stage 18:45-19-45

Children of Bodom Metaltown 2009.

Finnar finnar finnar! Det har passerat ett par år sedan jag sist fick min COB- dos live men det har funnits fler finska band att gå och se live under tiden men COB är inga killar jag missar inte! Solen lyste den speedade Alexei ’Wild Child’ Laiho rakt i ansiktet men han brydde sig inte nämnvärt om det, sångaren, Alexei — vrålhalsen och hans fyra goda passionerade gängmedlemmar drog igång med en smäll och spelade gott& blandat från karriären som sträcker sig från 1997.

COB spelade bland annat låtarna Downfall, Lake Bodom, Sixpounder, Hate Crew Deathroll, Bodom After Midnight, Mask Of Sanity, och Hate me!

Jag stod upp och headbangade vid ett staket så de små ungdomarna runt mig fick lite friska fläktar, det var hur kul som helst då två flickor i yngre tonåren stod brevid och skrek för full hals på finska för att få Alexeis uppmärksamhet, det visade sig att de var finskor! Suomi rules ! Inte bara spelade COB sina egna låtar utan gjorde en liten tribute till Michael Jackson som avled denna vecka med en liten snutt av Billie Jean på keyboard och sen den fenomenala början av EUROPE’s Final Countdown!

Jag var i himmelen. Den lyste röd och svart och rökmolnen skingrades bara av de få vindpustarna som kom från havet lite då och då, marken vibrerade av basen.

De finska flickorna såg lika lyckliga ut som jag efter spelningen och kolla in youtube länken här, beviset på tributen till Michael Jackson.

Kiitos oh, you mighty metalfinns!

Children of Bodom pay tribute to Michael Jackson

Children of Bodom Metaltown 2009.

LÖRDAG 27 juni

My Dying Bride.

Black stage 18:30-

Det blev brittisk doom ’n’ gloom med dystergökarna i My Dying Bride, ett vemodigt mörker la sig över oss framför Black Stage trots fullt dagsljus, sångaren iförd långärmad uppkavlad mörkröd/ auberginefärgad skjorta och var nedkladdad med några svarta märken på underarmar samt blod och lite extra blod på fingrarna! Aaron säger det jag tänker : ”It’s a lovely, sunny day today! But we’re here to change that.”

Aaah så bra, och så länge sedan jag såg My Dying Bride live (1996 på Studion i Stockholm 11 november med Cathedral då som huvudband), men nu fick jag chansen igen, känns alltid helflummigt att se sån här typ av gotisk doommetal live utomhus i sommarvärme med blå himmel och varm gul sol men som sagt My Dying Bride fick atmosfären perfekt för deras typ av långsam tung metal, en ny kvinnlig basist har de skaffat sig, brittgubbsen, hon är relativt ny i bandet, hon klev in för två år sedan, kvinnan i fråga heter Lena Abé och är endast 26 år (Aaron är född 1968 Dan och Hamish 1978 och Andrew 1970 för att jämföra lite), Lena är en riktig energiknippe på scenen och röjer som om det är vad hon var född till, en svartklädd klänning på en äkta passionerad rocker! Underbart med kvinnliga musiker i en mansdominerad bransch tycker jag, det är för lite kvinnor i banden nu för tiden. Violin hade de äntligen på scenen igen vilket är ett måste tycker jag då samplingar och datorer låter trist och fejkade vad det gäller stråkar och dessa klassiska instrument, violin och liknande instrument förtjänar att höras live på scen, det blir mer känsla.

Låtlistan grundades till största del på senaste plattan For Lies I Sire, men bjöd även på godbitar som She Is The Dark och The Cry Of Mankind och naturligtvis den bästa av de bästa Turn Loose The Swans, och numera (igen) finns en violinist i sättningen, yes yes yes yes! Så med darrande knän, gåshud och en rejäl nostalgitripp tillbaka till den underbara 90talet fotade jag bildskärmen och grämde mig över att jag inte tagit mig längst fram för att skaka huvudet i takt.

Mitt sällskap Susanna och Mr Snaggus hade aldrig hör MDB men verkade inte må illa av varken stämma eller stil.

Helnöjd med britterna, men nästa gång vill jag ha en spelning på KLUBBEN i Stockholm en höstkväll även om solen inte brände sönder oss denna dag trots 30 gradig hetta.

Efter My Dying Bride var det äta dags och toalettrast. Girugämesh spelade i Close Up tältet och jag höll mig därifrån helt enkelt, J- rock febern har dock drabbat Sverige och verkar ha kommit för att stanna, men på ett sätt tycker jag det är kul musiken ska utvecklas och fler genrer är bara spännande, ungdomarna måste ju få känna sig lite rebelliska nu när punken och svartmetallen är relativt mindre än den var i mina unga år.

Mustasch spelade på Red Stage 19:00 till 20:00 och det lät bra från markplan i alla fall.

Ralf (som jag träffat på TYROL är rätt kort i verkligenheten men desto coolare Göteborgare!) och hans tre kollegor tjötade lagom och tunggunget gav vibrationer ända bort till toaletterna (baja major menar jag naturligtvis), våra Grammis vinnare verkade ha kul på scenen men det vart inget ramaskri.

De spelade bl.a radiohitarna Black City och Double Nature. Se Mustasch (- prydda) hårda Göteborgare i oktober på turné här i Sverige om Motörhead, Black Sabbath retro bensindoftande rock lockar.

I Close Up tältet spelade MUCC också metalband från Japan 20:30. Missade dem väl medvetet för vi var på väg till svenska OPETH.

Opeth.

Black Stage 20:15

Jag tycker att PAINs Peter Tägtgren är lika mycket geni som OPETH är, ett otroligt hårt arbetande genialiskt metalband.

Men det finns äkta genier i OPETH, allihopa faktiskt ! Mikael Åkerfeldt och Fredrik Åkesson och Martin Axenrot främst. Fredrik Åkesson hoppade in i OPETH 2007 efter att ha spelat med Arch Enemy, men han spelar också med KRUX m.fl. band.

Trummisen Martin Axenrot har Witchery, Bloodbath (med Mikael Åkerfeldt) och Nifelheim i bagaget och jag har sett Wichery och Nifelheim live förut, Martin har signerat Witchery cd jag hade med mig då och det är inte vanligt att jag just tycker trummisen i bandet är ett geni men jag gillar verkligen herr Axenrots bankande.

Per Wiberg har bl.a. spelat i Spiritual Beggars som var riktigt bra tung gung live.

Martin Mendez på bas är den ende jag inte sett i andra band live förut men då i OPETH som sagt på 2000 Decibel i lilla orten Bengtsfors.

OPETH är nog bland de svårare banden att beskriva för någon som inte hört dem. Men det är tungt, långsamt stundtals (doom), progressivt, och samtidigt gotisk svärta utan smink och utan speciella kläder, det är bara jeans och långt hår som är obligatoriskt i bandet. OPETH lät riktigt bra live denna gång, jag börjar gilla dem musikaliskt. Vi hamnade längst fram så det fanns inget annat val än att ’digga’, jag har försökt se OPETH förut på en mindre festival men det var då så dåligt ljud att jag gick ifrån den gången. Nu var det mycket bättre. Åkesson tittade fram från sin lockiga trollkalufs och man kunde skönja ett flertal smil, Åkerfeldt brölar och spelet med gitarren ihop med resten av bandet är tight och håller oss underhållna.

Inte några spex eller masker här inte, inget smink eller mantlar. Bara OPETH.

Dir en Grey spelade 21.30 på Red Stage men det räckte med att se dem på stora bildskärmen och mödosamt vänta och vänta och vänta, sittandes, ståendes, sittandes igen och brottandes med fötter från en väldigt onykter tonårstjej som försökte tränga sig längst fram, hon tog alla rekord i ”dum blondin”, hon försökte stå på mig och min killes händer, brydde sig bara om sig själv och när vakterna började uppmärksamma henne skrek hon rappakalja och fick stå kvar trots att hon knappt visste vad hon gjorde eller ursäktade sig på något sätt.Men hon försvann i folkmassan tillslut och ja, hoppas hon lärde sig något.

Marilyn Manson.

Black stage 22:45-00

Marilyn Manson lockade till sig flest besökare och hade mest folk väntandes än något annat under Metaltown, Brian Warner med bandet och Twiggy igen på scensteg fram ur röken under Four Rusted Horses.

Det har skrivits så mycket skit om denna spelning och Mansons syrgas och divafasoner så jag säger inget om detta, vi tyckte det var en bra show, Manson gjorde bra ifrån sig, jag hade också velat ha syrgas och vatten och fått röka i fred i publiken men man fick istället trängas, bli bortknuffad i strömmen av folk med ölandedräkt och dricka sin lilla dyrt inköpta halvliters flaska med vatten. Men bra var det, det var svettigt och trångt, hög volym och dundrande oljud, som det skall live.

Men det hade ju varit trevligt att få tag i bandet för lite kludd med efteråt men manson & company hade försvunnit direkt med limousinen sa en trevlig vakt.Manson will be back.Good night, just let the vampires bite.Good bye.

Tack Close-Up Robban för detta arrangemang!

Frihamnen i Göteborg, ett festivalställe värt att återvända till!

Det fanns vanlig mat,vegetariskt och vegan mat, annars brukar vi som föredrar köttfridiet få hälsa hem och tvingas i både kebab och hamburgare trots p.g.a dåligt utbud, men som sagt här i Götet fanns både vegansk thaiwok och vegetarisk pizza.

Sen för alla andra metalheads som tycker om alkohol: stort öltält.

Vatten för 25 kronor var i och för sig hutlöst dyrt då det behövs mellan 3-5 liter sådana här varma sommardagar för att inte få värmeslag/solsting, och med tanke på den unga publiken kan väl Close-Up dra ner lite på kostanden för just vattnet kanske, det är bara en tanke, det kan alltså bli uppåt 250 kronor för vatten på en dag (!) men annars så... En extra smart lösning på omkringliggande skräpig plast var pantsystem för tomma ölmuggar- för vaje inlämnad tom plastmugg ges 5kronor rabatt till nästa öl, trevligt system för dem som gillar öl.

Det fanns sjukvårdstält, godisförsäljning, flertalet t-shirt försäljningsstånd med fler accesoarer och något som liknade ett cikus tält med tillhörande speaker som på amerikansk engelska skrek för fulla muggar om dess attraktioner, dock räckte inte tiden till eller orken att gå in i cirkustältet, men det såg bra ut som allt annat på Frihamnen. Inbjudande atmostfär och inget hot i närheten, det var stora banners hängade vid entrén om ’vad som inte får medtagas in’ och det gällde bland annat vapen, medhavd mat eller dryck och raketer och dyl… Jag har bara en fråga ang matregeln, om man har glutenintolerans och kanske IBS eller allergier, får man ha med sig sin egen mat då? Alla kan inte äta pizza (gluten) och starka thai-chili kryddade grytor hur goda de än är.. Men i alla fall, allt var trevligt, gott och fungerande under de två dygnen. Well done arrangörer!

Miss Vampyria