Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Hip hop

Mos Def — The Ecstatic

Busta Rhymes — Back On My Back

Mos Def — The Ecstatic.Hip hop-musiken är mera kreativ numera när den spränger gränser och förvandlar mera stilar till ett flöde av sköna låtar och får dansmusiken liksom de mera mjuka delarna i livet framträda mera ödmjukt. Då är tanken inte så långt borta när det gäller att fånga in musiken så att det betyder någonting för oss lyssnare. En mening, en hake, ett ljud, något som fånga upp våra sinnen och lägger samman allting till ett pussel. Mos Def är en artist som på flera album givit oss lektioner i nyskapande hip hop. Med sina skivor ”True Magic”, ”Black Star” och ”Black On Both Sides” har han fångat in mitt intresse för hip hopens framtid och kommande skivor. Nu släpper han loss rockigare och tuffare låtar som samtidigt har en större respekt för sitt artisteri. Här blandar snabba låtar med mera suggestiva beats, som är långsammare men effektiva på ett fantasifullt sätt. ”The Ecstatic” är tveklöst hans största bedrift där helheten är summan av detaljernas skickliga uppbyggnad.

Busta Rhymes — Back On My Back.Busta Rhymes satsar på reggae, dancehall, pop och tung gangstarap. Han plockar in artister som John Legend, Akon, Mary J Blidge, T-Pain. Lil Wayne eller Jadakiss bland alla gästartister. Ett smörgåsbord där Busta och producenten Ron Borwnz kontrollerar en armé av villiga sångare. Det blir faktiskt bättre och alls rörigt som man lätt skulle få en känsla av. Jag menar med så mycket folk skulle de kunna gå fel. Men allting sitter säker där som amen i kyrkan. Det jag gillar är hur producenten inte bara sitter i studion och försöker få ihop det hela. Han medverkar på ett par spår, vilket gör skivan levande. Busta Rhymes har visserligen lite trötta gangstarap-tendenser lite här och där. Men de bakas in i den övriga kompotten av storsinta låtar. En ytterliggare bra platta som låter sig skölja över oss lyssnare i sommarens förhoppningsfulla värmebölja.