Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Indierock

Placebo — Battle for the Sun

Placebo — Battle for the Sun.För en del år sedan hade jag en liten svag fäbless för Brian Molkos band Placebo som spelade sina nattsvarta försök till gotiska drapor. Det var deras skiva ”Placebo” från 1996 som lockade mig till en tilltro på deras musik. Men sanningen uppenbaras därför att det handlar om musik som till slut visar sig vara svagsint låtsasmörker med vittring att nå målet att bli stora i MTV-världen. Man försökte förena någon sorts mystik eller storhetskänsla för att kunna läggas i samma fack som The Pixies, The Smashing Pumpkins eller ett liknande band som Lush – där oväsenmusik bildade en fond av skönhetens essentiella kärna. Jag menar att gitarrslingor och ljudmattor kunde bilda fina, vackra melodier och sånger som man kunde ta med sig hem och fundera vidare på. Men i sanningens namn misslyckades Placebo grundligt med sina föresatser att föreviga oss till evighetens mantel med sina låtar. Ett par skivor senare efter debuten 1996 så skulle ”Black Market Music” 2000 försöka att bli bandets huvudnummer i sin katalog. Det blev mest tomma skrytsamma aktiviteter med hjärndöd rock. Mörker utan det djupa mörkret närvaren inom musiken. Ag lyssnade nyligen om på deras samlade diskografi och blev föga imponerad av Placebos låtar. Tomma skrytsamma bullriga tveksamheter uppradade efter varandra. Jag tappade totalt lusten på att fortsatta att försöka ta mig genom rena skräprocken. Den nya skivan är om inte ännu mera tråkig på det där sättet ett band som ett band likt Muse är på alla sina skivor. Både Placebo och Muse är något av varandras spegelbilder. Bombastiska grupper som har mycket rök och dimma men väldigt liten substans i musiken. Den nya platta fortsätter i alla evighet veva på i samma gamla tråkiga upptrampande spår som om inget hade hänt sedan 1996 i världen. Tom boll i skallen helt enkelt.