Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Retro LI

Kiki Dee — The Very Best of Kiki Dee

Kiki Dee — The Very Best of Kiki Dee.Tänk att Kiki Dee som i år 62 år gammal och var under 60-och 70-talen en av Englands smärre sensationer som sångerska. Jag älskar en hel del av hennes låtar, som är sorgligt underskattad och Kiki Dee är tyvärr nog alltför bortglömd i dag. Men det var Kiki Dee och Elton John som tillsammans sjöng en av 70-talets bästa discoburgare från England - singeln ”Don´t Go Breaking My Heart” med en härlig inledning som har en snygg brygga som övergång till själva centrala låten. Sedan släpper Elton John och Kiki Dee loss sin fantastiska duett. Kiki Dee.Det blir delikata virvlande toner på cirka fyra minuter. Det är den låt som jag önskar alltid borde leta sig fram till radion. På 90-talet släppte de ytterliggare en duett, då Elton John och Kiki Dee tolkade Bing Crosby och Grace Kellys hit ”True Love”. En fin version som är en ödmjuk vacker stillsam ballad. En passande låt för både Kiki Dee och Elton John. En annan given favorit som jag hörde på något av Kjell Alinges program tror jag det var, ”Chicago” som hon släppte som en underbar singel. Hon sjöng även in Chip Taylors snygga ballad ”Anyway That You Want” som jag hörde för många år sedan. Det intressanta är att Kiki Dee hamnade och signades av självaste Elton John som dessutom också låg bakom hennes första egna hitlåt, den fina discoputtriga ”I Got Music In Me.” Tills lut kan man nog säga att Kiki Dees karriär hänger ihop mycket med att Elton John matchade fram henne. Men tyvärr så försvann hon mer eller mindre ut som känd artist när 80-talet inträffade. Jag försökte följa Kiki Dee under de senare åren men tappade hennes musik ur siktet. Fast nu återupptäckte jag henne när jag köpte den här samlingen utgiven 1995 på ett ställe i Roslagen för en billig penning. Jag blev mycket glad därför att jag älskar en artist/kvinna som Kiki Dee som hade en förmåga att sjunga in så delikata popdiscolåtar. Det är jag tacksam för att hon gjorde så att säga.

David Bowie — Young Americans Original 1976 och remastrade utgåva 1999

Här har vi David Bowie vars nya influenser både hade drag av phillysoulens luftiga mjukhet och att han har tagit åt sig 70-talets discovåg relativt bra. Den sofistikerade distans som Bowie håller till sina nya influenser skapar en något distansfull skiva, som i sin helhet är okej men saknar det där extra som Bowie alltid kryddar musiken med, så att man förstår och känner att man står inför något nytt dynamiskt ljud eller dramatiskt sound. På den här skivan; så är titellåten mästerlig suggestiv med den svala rösten som parkerar sången i en indränkt soulig känsla av softa partier av instrumentering. Den mest nyskapande låten är klassiska funkiga låten ”Fame” som är en typisk nyskapande kreation från David Bowie. De andra låtarna är föga intrikata eller håller någon form av högre standard. Man kan nog säga att plattan påminner mera om ett musikaliskt experiment än är ett fullvärdigt album. David Bowie verkar vilja se hur soulen kan influera honom till framtida kommande storverk. Den mest onödiga låten är hans cover på The Beatlessången ”Across The Universe” som knappast bidrar med något större i Bowies karriär. Det verkar mest en låt som har ett tema om universum som lockade Bowie till att försöka skildra sångens essens så att han kunde göra den till sångens innebörd till en del av Bowies eget universum. Men i sin helhet är plattan en av hans svagare i en lång räcka av mästerverk.

Bortglömda sångerskor — Evelyn Thomas och Barbara Pennington

Barbara Pennington — 24 Hours a Day.Artister som kommer och går och vissa avger inget avtryck i musikhistorien ständiga förändringar. Det finns artister som kämpar frenetiskt för att skapa sig ett namn men aldrig når dit där man vill vara som artist. Andra råkar släppa en eller ett par hits men försvinner ut ur bilden ganska snart. Men så finns det artister som verkligen förtjänar sin plats mer en att vara en fotnot i musikhistorien. Evelyn Thomas — High Energy.Sångerskan Evelyn Thomas är en discosångerska som var baserad i Chicago och hade en stor hit på 80-talet med en verklig frenetisk och impulsiv låt som heter ”High Energy” som blev en klubbhit 1984. Jag hade den på singel när den kom ut. I dag har jag samma låt på flera olika samlingar med discolåtar. Jag har även nyligen fått tag i låten ”Reflections” på en gammal samling från 90-talet med diverse discolåtar. Evelyn Thomas är en bluesig sångerska som upptäcktes av managern Ian Levine. Han såg till att hon redan på 70-talet började leverera bra låtar präglade av discomusiken. Men jag tänker åter komma till Evelyn Thomas i ett senare skede. Ian Levine upptäckte också den fina sångerskan Barbara Pennington i Chicago. Han ville som britt ge världen sin version av soul/disco och hade hjälp av både Danny Leake & Paul Wilson för att formulera snygga discooutfitts med henne. Han hade redan Evelyn Thomas och sökte sig en egen form av souldisco. Jag tror att Barbara Pennington var hans smala lycka – därför att hon har en röst som knäcker många andra. Det behövdes bara liter bra musik för att få till det hela. Jag älskar en hel del av henens disco och soullåtar därför att de äger integritet så det sprakar om det. En av de bästa plattor som jag ägde förr var hennes ”24 Hours a Day: The Best Of Barbara Pennington.” Detta är klart två sångerskor som borde få bättre uppmärksamhet; det är de båda värda.