Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Elektronisk pop/dansmusik

The Field — Yesterday and Today

Riceboy Sleeps — Riceboy Sleeps

När slutar den experimentella popmusiken och var börjar den seriösa när gränsen alltmera suddas ut. För numera har technomusiken och avantgardistiska musiken börja låta gränserna flyta in i varandra. Jag sitter med två exempel för tillfället där musiken kan liksom vara och befinna sig på två platser samtidigt och verka i samma andetag. Svenska technomannen Alex Willner har givit ut dansant musik under pseudonymen Lars Blek, eller i Speedwax och spelat pop i Indoru. Men han gör även elektronisk långsamma krautlåtar som har en egen bärkraft under artistnamnet The Fields. Hans första skiva under det namnet är tyvärr inte så upphetsande som jag trodde att den skulle vara. Han har givit ut låtar på tyska ledande etiketten Kompakt. Ett skivbolag som Wolfgang Voigt startade upp redan i slutet av 80-talet. Kolla upp kompakts utgivning genom att lyssna på deras samlingar ”Kompakt Total” så får du en bra uppfattning om den tyska elektroniska dansmusiken av i dag. Men tillbaka till The Fields nya skiva, en elegant sak men bara på ytan är den stark som en klippa. Men det är en skiva som bara till hälften övertygar mig. Eftersom den har för långa låtar som har samma tonläge och ingenting förändras direkt. Utan det är lagom dynamiskt och har intressanta idéer men det är mest teoretiska sköna tankar men musiken saknar hjärta och det märks för tydligt i alla låtar. Man saknar något skitigt i musiken det blir intellektuell dansmusik. Men för stum för min smak. Den bästa låten är den underbara vackra versionen av The Korgis sång ”Everybody’s Got to Learn Sometime” som då är en monumental syntetisk ballad som knockar mig fullständigt. Men det är det enda stora ögonblicket på skivan, trots kompetenta låtar så är det bara en sång jag föll för. Men det är ingen dålig skiva utan den bara känns oinspirerande för min del.

Riceboys Sleeps musik är gnistrande elektronisk vibrerande musik, som byggs upp på atmosfäriska romantiska stycken. Duon som består av en medlem från isländska Sigur Roos bland annat – fortsätter att komponera vidare med låtar som har kristallrena toner som verkar slingra och porla starkt vidare längs vägarna. Riceboys Sleeps gör underbar vacker musik som har en metafysisk andlighet inom sig, de bär med sig fröen till fullständig magisk tematisk musik. Jag kan knappast bärga mig, inför den totalitet som musiken har. Skönare än skönast. Det är nog så här jag tror att drömmen om den mest finpolerade musik du kan tänka dig, har här fullständigt gått i uppfyllelse. En av musikens finaste ögonblick har jag upplevt tillsammans med Riceboys Slepps nya album. Det är inte bara ett album utan ett konstverk också.