Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

The Tom of Finland

Titel: Tom of Finland XXL

Redaktion: Dian Hanson

Förlag: Taschen


En av Finlands genuinaste konstnärsbegåhvningar är signatören och legenden dr Tom of Finland, ni vet honom, en av landets stora, nej största söner världen över känd, åtminstone bland vissa, större än någonsin den där Runeberg eller Sibelius, numera större än Kekkonen, nästan större än Mannerhiem. Han är en grymt schicklig tecknare och grafiker. Man må säga vad man vill om hans motiv, men de är i sin konstnärlighet fullträffar, helt otroligt förträffligt skickligt gjorda, med en uttalad fyllnad i sina uttryck. Dr Tom of Finland var född herr Touko Laaksonen, i översättning Full Larvdaheln, i vissa fall Herr Puppdahlen, son av dalen, såg sin egen fullvuxna status, förstohdh sin storhet av ett land storlek, nästan enda son som, därmed det mer talande namnet av dr Tom of Finland. Karln föddes 1920 och dog efter c. sjuttio år på jordklotet, sörjd världen över, sällan hatad, oftast älskad och beundrad. Som konstnär verkade han ute i världen. Det intressanta med honom för, att han aldrig kom riktigt i skottlinjen från reaktionärt håll hos de blodförtunnade moralister, men kanské jag missat den delen. Finns även ett ansett The Dr Tom of Finland Foundation.

Ohavsett, om hans storhett tre sexempel. Min mormor tyckte Full Larvdahlen, alltså dr Tom of Finland var bra, berömde ofta hans konst, den enda konstnär och författare hon någonsin berömde. Hon sa aldrig varför, eller vad som var bra, endast om hans extrema begåhvning som ”ingen kan ta misste på”. Bevis II, när jag här om året besökte Museum Erotica i Köpenhamna, och hamnade slutligen på besök hos museidirektören Ole Eges fina kontor, visste han säga att de inte hade någonting alls från Finland i sina samlingar förutom just dr Tom of Finland, inte ens den supererotiske genitalspruckna Wäinämöinen, det urfinska folkets porrgudomlighet som inte desto mindre var en älskad pedofil. Bevis tre. När jag här om året listade i min ena skarabéerbok stora finländare, av en handfull män och ingen kvinna, nämndes han där på Kekkonens fjärde eller femte plats. Den enda äkta, finska Julgubben af Korvatunturi var allt berömdare. Tror knappt någon nulevande listades förutom underjordsarmégeneralen von Stefan och Julgubben af Korvatunturi (decimalt 68.066667°, 29.316667°) som kanské rentav överlevde självt atomkriget och syndflodslegenden i trilogiens skarabéerböcker (inedita).

Nu finns den kanské allra största boken om dr Tom af Finlands arbeten samlade och utgiven. Av en direkt minst sagt monumental bok om ett lika monumentalt konstnärsstraffs [-skaps]. Boken väger så där, troligen över tio kgram, kanské tjugo nästan, kanske när 75 cmeter hög och femton cmeter tjock med blyinnehållande papper, med stora ”planscher” inbundna av förträffliga tryck, inte som jag mätt bokens format, stor som den är har en fullträff till titel och ohmslag, säga vad man säger, man läser den inte på spårvagnen i varje fall. Den säljs i en egen kappsäck av över tio gånger användarduglig kartohng med plasthandtag. Omdöme: boken är fin och intressant, av ett rätt mångsidigt urval på hans arbeten. En del av bildmaterialet i boken har heller aldrig tidigare publicerats eller visats offentligt. Boken kanské dock inte passar som en coffee table book på varje diskret bord, den är onekligen utmanande (inte provokativ) för vem helst, men fin för det.

Till bokens omfattande format kan emellertid sägas, även om repertoaren är rik och frisk för dr Tom of Finland, och framställningen verkar omspänna hela hans lyra av kategorika hos honom, känns det stundom, efter alltför av bläddring, att viss ensidighet vill börja framträda. Vad som räddar motiven, de enskilda bilderna, kanské än mer för hans serier och seriebilder är dock humorn, en robust humor i detaljföring klart uttalad. Den överlägset mest vitsigt tecknade är serien när herr Tarzan blir homosexuellt oppochnerhängd i rep mellan två så rumpiga fallostotempålar av antropofager sysselsatta med gruppvåldtäckt av honom. Tom of Finlandia Vodka tar även upp en mängd värre finländska klichéer, ritar hjälten Julgubben af Korvatunturi som ung och muskelbög istället för sedvanligt embonpoint, den finländska bastun och laven kommer med som en orgiens näste, som den iofsex kan vara, och av de där fordom stockflottare som det så finns av fram till 1960-svaret med sina knivar, och på en bild står det en skylt vahti – vakt – wache – guard, märkväl på svensk som andra behäftiga språk. Svårt att på basen av enbart bilderna uttala hur stark den politiska agendan var hos dr Tom of Finland, han går förvisso i hårt angrepp mot den uniformerade världen, även nazister knullar män hos honom, eller blir det, mest ändå av motoriserade poliser och paramilitära herrar, och av randiga sjömän överhövan som ges diversiella behov, i många fall fallos blir de ändå djupt mänskliga hjältar av dem hur man än kan tänkas funderae kring dem, eftersom de omges så ofta med sådant som verkar vara god varm och salig humor, djupa själsliga uttryck finns som &:så trots uniformen av skal. Eller så är paradoxer ett vapen i ohmvänd tanke, ger av en bakväg angrepp. Möjligt även att det trots allt enbart handlar om en ren sexuell kraft som dr Tom of Finland vill förmå rama in, vilket jag tror själv om hans, med uttryck som helt enkelt tilltalade hans fantasi eggelsen och skaparkraften hörsammad. Sin enslags ensidighet i det hela vill kanské tala för det, att låg så för hjärtat att inte kunde bryta fält helt, och aldrig av utpräglade angrepp åt något håll. Själv var dr Tom of Finland till sin lekamen en mycket klen man. Och synd att kvinnan mest saknas i hans framställningar, finns på endast några få enstaka bilder. Jag tror han hade varit fullt kapabel att göra kvinnor, utan att förlora i sin maskulina del eller kult.

Mångt av materialet är svartvitt, gör sig nästan bäst som då, i en viss distans av behövlig matt yta om än samtidigt effektfull och djup, även om han är mycket skicklig i färgföring och material (uniformers tyg t.ex. och ljusförhållanden) som kan te sig väldigt äkta.

Dr Tom of Finland sägs i förlagspresentationen och förordigt att han till 1998 när introducerades på Taschen som ”The Art of Pleasure” var eg. okänd för den stora allmänheten, i viss mån sant förvisso, måhända med utländska ögon det, men inte med finländska i varje fall. Bokens redaktör är en känd pornografisk förläggare och redaktör, Dian Hanson, som gjort boken synnerligen gott jobb för att komponera till en och annan talande helhet av materialet. Textdelen, inte så speciellt stor del alls av boken längs med i teman i dr Tom of Finland XXL, verkar inte särdeles spännande enligt vad ett undertecknande textråd anser, har förutom av viss tolkande ansats av bildmaterial även ett av bibliografiskt hantverk fastän lite för redigerat och ordinärt löpande, inte heller författarmässigt udda, snarare generellt svar av, det vad tycker mig kunna säga.

Boken slutar med ett handskrivet brev. Dr Tom of Finland hade eländig kalligrafi i varje fall. Slutligt skrev mycket enkelt rörande besked avslutning, på en simplaste ämnerikanska säga jag har inget mera att tillföra förskapelser, allt är borta allting, jag är sjuk och skall till sjukhus.

Stefan Hammarén

textråd