Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Debatt

Bland biståndsskandaler och andra bluffar

Zambia är landet som precis som sina grannar i södra Afrika brottas med en del inhemska problem. I deras fall heter det som så ofta på denna kontinent sjukdomar som AIDS och TBC. Men en annan orsak är en sned inkomstfördelning där vissa är bottenlöst fattiga och andra är relativt rika eftersom just Zambia har en gryende medelklass som äger egna företag. Det blir inte bättre av att Zambia precis som så många andra länder i denna världsdel brottas med korruption. På vissa ställen som i till exempel Nigeria, är korruptionen så galopperande att samhället håller på att falla samman inifrån. Så illa är det dock inte i Zambia – än.

När vi skänker pengar till bistånd är detta i vissa fall ett tveeggat svärd. Visst kommer pengarna till godo för dem som är sjuka och döende i dessa länder, men det kommer också en del giriga fingrar till godo vars behov av pengarna snarare är rent egoistiska. Man får komma ihåg att om man är statstjänsteman i ett land där fattigdomen är gracerande, är det en svår frestelse när man jobbar i en fullständig ström av pengar som flyter in. Har givaren dessutom dålig koll på var pengarna tar vägen, och det har SIDA vårt biståndsorgan för svenska biståndspengar en diger historia av, så blir ju frestelsen än värre. Som Mao en gång sa: “Det är svårt att låta bli att bli våt om man jobbar i floden”. Det är helt enkelt en ständig kamp som måste föras på alla plan för den som slussar pengar till olika projekt i länder där korruptionen är hög. Annars får vi den effekten vi så länge har sett i vissa Afrikanska fall där pengarna har skänkts till vård och fattigdomsbekämpning, men gått till ett ledarskikt som tagit semester på den Franska rivieran där de har lyxkonsumerat. Senaste exemplet på det är Robert Mugabes fru Grace, som förra året åkte på shoppingrunda i Hong Kong för att sätta sprätt på undersåtarnas pengar, samtidigt som folk där hemma svalt ihjäl. Ett faktum som alltså vi svenskar via våra skattepengar har bidragit till i många år genom det alltid lika blåögda SIDA. Pengar som kunde använts på ett mycket bättre sätt.

Missförstå mig rätt, jag är INTE emot bistånd men så som det ser ut idag lämnar det många många frågetecken. Fallet Zambia är bara ett av många skandaler som vi tyvärr har fått se under de sista åren, och det är säkert inte heller det sista tyvärr. Enligt mitt sätt att se det måste SIDA prioritera nolltolerans mot detta, ett faktum som tyvärr inte har varit fallet det heller. Stundtals har det till och med varit så illa att ingen kontroll alls har utförts och därför har många sköna skattemiljarder hamnat i de redan rikas fickor. Tyvärr kan jag också konstatera att det finns ett samband mellan dålig kontroll och socialdemokratiska regeringar.

Det är därför tur att vi har en borgerlig regering nu när nästa skandal alltså rullas upp, för ska man utläsa av historien är det tydligen detta som måste till för att något ska hända. Mycket riktigt har därför biståndsminister Gunilla Carlsson (M) tagit tag i frågan och vill ha en diskussion om den nuvarande inriktningen på biståndet där hon undrar om inte just inriktningen kanske måste ändras.

Hon passar i en intervju (rapport 24/8) på att poängtera att hon i sig inte är emot bistånd, men att biståndet måste komma de behövande till godo inte de som redan har och därför måste kanske den nuvarande modellen för bistånd ses över. Helt riktigt enligt min syn, all heder till Gunilla Carlsson eftersom jag betalar mina pengar till de behövande, inte för att se makthavare sätta sina barn i engelska privatskolor vilket också har förekommit.

En sund grundsyn alltså då vi kanske måste se till att mer bistånd måste slussas direkt till de behövande utan mellanhänder i mottagarländerna, händer som alltså så rikligen emellanåt har försett sig själva. Med andra ord kanske SIDA måste bygga upp en bättre organisation i mottagarländerna för att se till att den egna organisationen håller i pengarna så långt det går och samarbetar med lokala frivilligorganisationer som är mer pålitliga än vissa länders myndigheter.

Man skulle ju kunna tro att allt var frid och fröjd och att alla var överens om dessa grundprinciper. Man skulle kunna förledas att tro att det skulle kunna råda en politisk enighet kring en så självklar ståndpunkt, men den villfarelsen kan vi glömma.

För trots att Gunilla Carlsson alltså tydligt deklarerar att hon inte är ute efter att ändra på svensk biståndspolitik men att hon vill se en förändring av formerna där de som behöver pengarna måste sättas i fokus, far en viss Kent Härstedt (S) ut i den nästan bisarra anklagelsen att hon är ute efter att förändra svenskt bistånd. Ett faktum som hon alltså klart och tydligt har förnekat redan innan hans minst sagt förbryllande anklagelser.

Att socialdemokratisk oppositionspolitik för länge sedan har brutit samman till ett lagom amper soppa av populism och ren dumhet, det har den som följt debatten kunnat se rätt länge nu. Den biten är med andra ord inte så intressant och den är redan omskriven inte minst av mig.

Betydligt mer intressant blir det att istället fråga sig en rad rätt centrala frågor som dyker upp i kölvattnet på Kent Härstedts uttalanden. Betyder detta att Kent Härstedt står och säger att den nuvarande modellen är så helig för socialdemokratin, att han är beredd att fortsätta att öda svenska skattebetalares pengar på det pengarna inte ska gå till? Säger han vidare att svenska skattebetalare med sina surt förvärvade pengar, ska behöva acceptera att vi kollektivt ska stå för den korruption som nu har avslöjats? Att vi helt enkelt får lov att tåla att vi luras att tro att vi betalar till sjuka och behövande, men delvis betalar till korrupta statstjänstemän och ministrar? Menar Kent Härstedt vidare att detta uttalande ska ses som kommande socialdemokratisk biståndspolitik om man vinner nästa val? Ser socialdemokratin det som sin givna rätt att betala pengar till fickor de inte borde ha hamnat i, och om inte hur tänker ni se till att det inträffade inte händer igen? Till sist frågan som kanske är mest central av dem alla, varför får jag intrycket av att du Kent Härstedt vill lägga locket på på den nödvändiga debatt som nu måste följa?

Alla dessa frågor vore rätt trevliga att få svar på så snälla Kent, skriv gärna en artikel om detta här i Blaskan om du vill. Jag tycker nämligen det är väldigt intressant att konstatera att det ser ut som om du säger “ingen ändring alls” då det i allra högst grad behövs en ändring, detta handlar nämligen om våra pengar. Om det inte blir en ändring har den här skribenten nämligen ingen som helst lust att betala till det som bara kan betecknas som ren bluffen utan då ser jag hellre till att ställa in mina betalningar. Som skattebetalare borde jag nämligen ha den rätten att bestämma vad mina pengar ska och inte ska användas till eller hur. Eller är det rent av så illa ställt att du Kent, inte tycker att jag ska ha den rätten. Och i så fall Kent om det är så att du vare sig tycker jag ska ha rätten att tala om vad mina pengar inte ska användas till eller att få uppleva att ni ändrar på en uppenbart misslyckad politik som riskerar att leda till framtida skandaler, så kanske det är dags att lägga de korten på bordet innan valet. På det sättet skulle svensken kanske kunde få lov att tala om om han och hon tycker detta är okej eller inte. Så snälla ge våra läsare ett svar, jag tycker och jag vet att också de tycker det är ganska viktigt att få veta innan valet hur du och dina partikamrater tänker använda pengarna och om vi ska behöva se våra pengar förödas än en gång på nya dumheter i statssocialismens namn. Om jag inte får reda på detta? Måtte du och ditt anhang inte vinna nästa val för jag tänker inte betala till småkorrupta människor, bara till människor i behov av mina pengar!

Dr. Da Capo

Musik

Arctic Monkeys — Humbug

Blur — Midlife: A Beginner’s Guide to Blur

Boris & The Jeltsins — Låt det blöda & Bye Bye Bicycle — Compass

Chickenfoot — Chickenfoot

Death — For the Whole World to See

Ecovillage — Phoenix Asteroid

Ebba Forsberg — Ta min vals: Ebba Forsberg sjunger Leonard Cohen

Gossip — Music for Men

Hardcore Superstar — Beg for It

Jane’s Addiction — A Cabinet of Curiosities

King Creosote — Flick the Vs & Great Lake Swimmers — Lost Channels

Korta musikrecensioner LII

Kreator — Hordes of Chaos

Marie Bergman — Det liv du får

New York Dolls — ’Cause I Sez So

Passion Pit — Manners & Theoretical Girl — Divided

Pretty Whores — Teens of USA

Rancid — Let the Dominoes Fall

Ray Smith — Rockin’ Little Angel: The Sun Years, Plus

Sky Saxon och hans band The Seeds

Son Volt — American Central Dust & The Jayhawks — Music from the North Country: The Jayhawks Anthology & Hollywood Town Hall

Stratovarius — Polaris

The Bats — The Guilty Office

Två gånger Tom Malmquist: Smoke & Dial (Art by Accident) & Fadersmjölken

Träd, Gräs och Stenar — Hemlösa katter

Trick or Treat — Tin Soldiers

Tyr — By the Light of the Northern Star

Whitney Houston — I Look to You

Victor Olaiya — Victor Olaiya’s All Stars Soul International & Captain Yaba — Yaba Funk Roots