Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Debatt

Droppen som urholkar stenen

Kommer någon ihåg krisen mellan Österrike och EU. Krisens inledning stavades Jörg Heider, en lokal rasist/nazist som helt plötsligt fått en vågmästarroll i parlamentet och snart ingick han och hans smutsiga anhang i regeringen. EU protesterade genom att för en tid utestänga Österrike och sätta dem i politisk karantän. Krisen mellan de två parterna var visserligen för ett tag total, men till sist kröp båda parter till korset och via en rad kompromisser från båda sidorna fann sig Österrike till sist tillbaka i EU: s finrum. Det ledde till det som alla ville komma åt så småningom, nämligen att Jörg Heider och hans parti blev till den isolerade företeelse de förtjänade att vara.

Nu seglar en ny kris upp som är så mycket mer vidrig och så mycket mer cynisk att ingen kan titta åt ett annat håll, men svedd av historiens lärdom är det precis det vi gör inom hela EU inklusive dess ledning. Tystnaden är total från både medborgarna och EU: s ledning trots att bristen på rapportering knappast är en del av problemet.

Ungern är en av de yngsta medlemsländerna. Som ett före detta öststatsland har de vanan trogen inte gjort upp med sitt förflutna och detta dyker nu upp med sitt grinande fula ansikte. Under andra världskriget var nämligen Ungern ett av de länderna där judarna fick ta mest stryk. Pilkorsarnas som rörelsen den gången hette, hade en framfart som var vedevärdig och den accelererade mot slutet av kriget i samarbete med tyskarna som ockuperade landet. Vad de helt enkelt gjorde var att ringa in judar och såg till att skicka dem till Treblinka, Ravensbrück och Auschwitz. Raoul Wallenbergs arbete koncentrerades inte helt oväntat till Budapest, eftersom denna stad var startplatsen för öststatsjudarnas sista färd mot koncentrationslägren i Ungerns västra grannländer.

Idag upprepar sig historien i samma land men denna gång är det inte pilkorsarna utan Jobbik som står för förföljelsen. En rörelse/politiskt parti som fick 17 % av Ungrarnas röster i senaste EU-valet och som öppet propagerar för ytterligare en slutlig lösning. Vad som är ännu värre är att de inte bara har pratat om det utan gått till handling.

Det är inte heller judarna som är måltavlan, de försvann ju i stort sett i och med andra världskrigets massutrotningar, utan nu är det istället Romerna som siktet ställts in på. En grupp som redan är marginaliserad och som nu alltså har blivit en legitim måltavla för medlemmarna i Jobbik och de som röstade på partiet.

Partiets medlemmar kan obehindrat paradera runt om i städer i landet utan att myndigheterna ingriper trots att det råder uniformsförbud för politiska rörelser, och trots att rörelsen alltså helt öppet propagerar för att göra hackebiff av landets Romer. De kan också utan hinder beväpna sig med molotovcocktails och knivar utan att något görs åt saken. Inom parantes har de antagligen också beväpnat sig med betydligt tyngre vapen utan att stöta på något större motstånd, eller att ha blivit föremål för polisutredningar som på allvar har skrämt dem från att ta till våld. Myndigheternas passivitet stavas i alltför många fall s-y-m-p-a-t-i och s-a-m-a-r-b-e-t-e. Landets rättsvårdande myndigheter är faktiskt så handfallna, att landets regering nyligen såg sig tvungen att låna in resurser från FBI för att lösa mordet på två Romer som Jobbikanhängare genomförde under våren. Den inte alltför fantasifulla förklaringen från den lokala polisen heter brist på resurser, men eftersom personal tilldelats förstärkning från rikspolisen finns det ingen anledning att tro att detta skulle vara någon bidragande orsak. Tvärtom spär den förklaringen bara på misstanken att också den lokala polisen är inblandad eller vill skydda de skyldiga.

Det synnerligen vidriga brottet som begicks inträffade alltså under senvintern där misstänkta Jobbikanhängare kastade in molotovcocktails in i ett hus med sovande familjemedlemmar under natten när dessa låg och sov. När familjen försökte fly sköts mor och son ihjäl utan någon som helst nåd. Nu kanske ni börjar förstå att de vi pratar om dels är kapabla till vad som helst och dels inte har något som helst samvete.

Men det stannar inte vid denna händelse, det händer igen. Nu i början av augusti sköts en ensamstående mor och hennes dotter under omständigheter som för misstankarna till Jobbik eller deras anhängare. Modern dog omedelbart, medan dottern just i detta ögonblick kämpar för sitt liv. Ingen vet med säkerhet att detta är ett dåd signerat Jobbik, men misstanken finns där. Även om de inte skulle kunna knytas till mordet och mordförsöket, så är det trots allt så att de som genomförde denna vidriga handling har samma agenda som partiet. De har också tolkat den nya situationen i landet så att det är helt legitimt att begå handlingar som dessa. Vidare visar händelserna som är helt oberoende av varandra och geografiskt skilda åt, att detta är inte på något sätt ett fenomen som är isolerat till en liten grupp eller ens en lokal företeelse. Detta är helt enkelt ett organiserat fenomen, med god planering bakom, som är organiserat i grupp stor eller liten lokal och som har en landsomfattande spridning i syfte att göra sig av med vad man anser vara en svulst på samhällskroppen. Med andra ord en fullständig beskrivning av fascism i dess mest cyniska form, ja kanske till och med en beskrivning av en ny naziströrelse i pilkorsarnas anda.

Vad gör då EU? Hittills har de hållit en avvaktande hållning, en attityd som nu inte håller längre. Dags för ändring av strategi, ett faktum som ännu inte har diskuterats men som nu när Sverige är ordförandeland bör tas upp på högsta nivå.

Det första vi bör göra är att ge landet en direkt varning. Om ingenting görs omedelbart, kommer inte de övriga att vila på lagrarna. Vi bör till och med gå så långt att uteslutning börjar diskuteras och erbjuds om inte landet bättrar sig. Det finns ingen anledning att 2009 hålla på och dalta med den typ av företeelse som nu drabbar Ungern. Istället måste de andra visa att landet bara har två alternativ, ta hand om problemet och sätt alla upp till högsta ledningen för Jobbik i fängelse eller ta konsekvenserna av den passivitet som hittills visats upp.

Det andra som landet måste erbjudas är en massiv polisinsats från Europol dvs den gemensamma polisorganisation som finns inom EU. Ungerns polis är inte längre tillförlitlig i varje fall inte på ett lokalt plan. Avböjer man inblandning från organisationen leder detta återigen till uteslutning.

Landet bör för det tredje sättas upp på en bevakningslista och med denna följer restrektioner för landet som till exempel att landets repressentanter inte får delta i beslut inom komissionen eller inom EU-parlamentet så länge Jobbik finns kvar i parlamentet.

Någon kanske tycker att jag låter som någon slags reaktionär som bara vill straffa ett stackars land för deras misstag, men betänk då vad som ligger i vågskålen. För det första har Europa stolt, vitt och brett stått och hyllat sig själv för våra heroiska insatser på den mänskliga rättighetens altare. Fel, fel, fel säger jag. Det finns ingenstans i världen där vi har hycklat så mycket i just denna fråga som här. Det är bara drygt tio år sedan världen åter fick uppleva en massutrotningar av 8000-9000 muslimska män och pojkar i Srebrenica. En europeisk skamfläck där resten av kontinentens stolta länder stod handfallna inför det som ledde fram till händelsen. När Ryssland förde sitt smutsiga krig i Tjetjenien hördes några enstaka protester i några månader sedan dog också den kritiken ut. Att säkra fortsatta leveranser av olja och naturgas vägde tydligen tyngre, än att fortsätta försvara det man säger sig värna om.

Det handlar alltså om trovärdighet. Om vi vill vara trovärdiga måste vi också vara konsekventa. Det vi säger måste gälla. Man kan inte hylla olika ideal som mänskliga rättigheter och sedan titta åt ett annat håll medan vi visslar som vi inget såg. Vill vi vara trovärdig måste vi också säga vad vi menar och mena vad vi säger.

För det andra handlar det om överlevnad. Jag är själv en varm anhängare av EU, men även min beundran har sina förbehåll. Jag kan inte fortsätta att hylla ett projekt om det visar sig stå för hyckleri till exempel. Och hyckleri kommer det att heta i framtiden. För om vi fortsätter att säga att vi vill bygga upp mänskliga rättigheter och garantin för detta, men samtidigt väljer att titta åt det andra hållet när något så vidrigt händer i ett medlemsland så är vi inte trovärdiga. Det blir helt enkelt ohållbart att ett land får fria händer som Unger hittills fått, samtidigt som övriga Europa står där med brallorna nere vid fotknölarna. När ett medlemsland så flagrant bryter mot något så självklart som rätten till skydd för minoritetsbefolkning, så måste detta få konsekvenser. Dags med andra ord att leva upp till våra stolta paroller och sända den signalen som måste sändas. Gör vi inte det är vi inte mer värda än avskummen i Jobbik.

För att dessa åtgärder inte ska framstå som om de bara drabbar ett land men inte ett annat finns det ett land till som bör föras upp och behandlas likadant som Ungern nämligen Italien Också Italien har en längre tid med all tydlighet visat ett totalt förakt mot just det, Romer. Det är alltså dags att gå från stolta ord till handling, för finns inte viljan att göra något åt problemet kommer tyvärr problemet istället bli droppen som urholkar stenen. Så gör något nu och gör det medan vi har någon chans. För det är under vårat ordförandeskap vi kan göra någon skillnad, inte efter det att vi lämnat det ifrån oss. Så det har blivit hög tid att adressera en fråga som är mer än infekterad och som kräver en omedelbar lösning även om huvuden eller medlemsländers huvuden kommer att rulla. Det finns nämligen principer som är viktigare än att tillfredsställa vissa medlemsländers behov av att få vara medlem i en gemenskap på grunder som är lika falska som vatten. Dags att ta itu med en synnerligen stinkande byk, men det är som sagt hög tid.

Dr. Da Capo

Musik

Arctic Monkeys — Humbug

Blur — Midlife: A Beginner’s Guide to Blur

Boris & The Jeltsins — Låt det blöda & Bye Bye Bicycle — Compass

Chickenfoot — Chickenfoot

Death — For the Whole World to See

Ecovillage — Phoenix Asteroid

Ebba Forsberg — Ta min vals: Ebba Forsberg sjunger Leonard Cohen

Gossip — Music for Men

Hardcore Superstar — Beg for It

Jane’s Addiction — A Cabinet of Curiosities

King Creosote — Flick the Vs & Great Lake Swimmers — Lost Channels

Korta musikrecensioner LII

Kreator — Hordes of Chaos

Marie Bergman — Det liv du får

New York Dolls — ’Cause I Sez So

Passion Pit — Manners & Theoretical Girl — Divided

Pretty Whores — Teens of USA

Rancid — Let the Dominoes Fall

Ray Smith — Rockin’ Little Angel: The Sun Years, Plus

Sky Saxon och hans band The Seeds

Son Volt — American Central Dust & The Jayhawks — Music from the North Country: The Jayhawks Anthology & Hollywood Town Hall

Stratovarius — Polaris

The Bats — The Guilty Office

Två gånger Tom Malmquist: Smoke & Dial (Art by Accident) & Fadersmjölken

Träd, Gräs och Stenar — Hemlösa katter

Trick or Treat — Tin Soldiers

Tyr — By the Light of the Northern Star

Whitney Houston — I Look to You

Victor Olaiya — Victor Olaiya’s All Stars Soul International & Captain Yaba — Yaba Funk Roots