Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Alternativ rock

Jane’s Addiction — A Cabinet of Curiosities

Jane’s Addiction — A Cabinet of Curiosities.Så bra att man ger ut en box fördelade på fyra cd-skivor, med bok, tarotkort och voodoodockor i boxen vilket är tidstypiskt för ett band som Jane’s Addiction. Ett av de mera märkliga banden från den alternativa rockscenen som jag precis lärd mig att älska från det 80-tal som var full av skräpband. Boxen baseras på deras tre bästa skivor plus deras försök till återkomst 2003. Deras tre bästa album som kom ut mellan 1988 framtill 1991, då bandet officiellt upplöstes. ”Jane’s Addiction (Live)”, ”Nothing’s Shocking” och ”Ritual de lo Habitual” är de tre album som jag fortfarande sätter högst i den alternativa rockens värld. Tre album med märkliga rocklåtar, surrealistiska texter och utmanade videos, allting som sattes ihop till ett koncept där rocken kunde få konstnärliga drag. Perry Farrell är den mest karismatiska rockmusikern som dök upp på en scen inom undergroundrocken. Perry Farrell var en utomordentlig musiker och talang för dramatiska effekter inom sitt gebit. Stilen, kläderna och musiken som kan sägas vara en mix av punk och jazziga rockuttryck. Frank Zappa möter Talking Heads kanske är den rätta beblandningen så att säga. Jane’s Addiction.Med sig hade han den fina gitarristen Dave Navarro,Stephen Perkins och Eric Avery. Dessa fyra musiker är hos mig det mest briljanta som kunde dyka upp, precis i rätta tillfället när jag sökte efter nya överraskningar inom musiken. Jane’s Addiction sprack efter cirka fyra år tillsammans. Perry Farrell bildade ett nytt indieband Porno For Pyros under några år. Dave Navarro ersatte John Frusciante i The Red Hot Chilli Pepper tills John senare återvände till bandet. Soloplattor och annat kom hela tiden ivägen för ett återförenande av Jane’s Addiction. Men ett försök gjordes med ett hyfsat album 2003 – ”Strays.” Jag tyckte aldrig om det albumet fullt ut helt enkelt. Perry Farrell startade upp rockfestivalen Lollapalooza för att kunna göra en bra slutturné. Rockfestivalen finns fortfarande kvar och lever i högaktlig förmåga. Boxen svagheter är att det är en märklig mix av demoversioner och liveversioner som jag tröttnar på ganska snart. Jag hade velat ha studioversioner och demoversioner för att kunna jämföra skillnaderna. Men det får jag ta. Det var verkligen dags för en box till ett av världens bästa alternativa rockband.

Musik

Arctic Monkeys — Humbug

Blur — Midlife: A Beginner’s Guide to Blur

Boris & The Jeltsins — Låt det blöda & Bye Bye Bicycle — Compass

Chickenfoot — Chickenfoot

Death — For the Whole World to See

Ecovillage — Phoenix Asteroid

Ebba Forsberg — Ta min vals: Ebba Forsberg sjunger Leonard Cohen

Gossip — Music for Men

Hardcore Superstar — Beg for It

Jane’s Addiction — A Cabinet of Curiosities

King Creosote — Flick the Vs & Great Lake Swimmers — Lost Channels

Korta musikrecensioner LII

Kreator — Hordes of Chaos

Marie Bergman — Det liv du får

New York Dolls — ’Cause I Sez So

Passion Pit — Manners & Theoretical Girl — Divided

Pretty Whores — Teens of USA

Rancid — Let the Dominoes Fall

Ray Smith — Rockin’ Little Angel: The Sun Years, Plus

Sky Saxon och hans band The Seeds

Son Volt — American Central Dust & The Jayhawks — Music from the North Country: The Jayhawks Anthology & Hollywood Town Hall

Stratovarius — Polaris

The Bats — The Guilty Office

Två gånger Tom Malmquist: Smoke & Dial (Art by Accident) & Fadersmjölken

Träd, Gräs och Stenar — Hemlösa katter

Trick or Treat — Tin Soldiers

Tyr — By the Light of the Northern Star

Whitney Houston — I Look to You

Victor Olaiya — Victor Olaiya’s All Stars Soul International & Captain Yaba — Yaba Funk Roots