Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Kreator — Hordes of ChaosB.B.B.B.

Steamhammer

Kreator Kicks Ass

Thrash i sin renaste form är inget för svaga nerver. Den kan få pacemakers att stanna, hem och skolaföreningen att börja skrika efter förbud och få S&M att framstå som en trevlig tur på landet. Det är helt enkelt musikformen som tar ett skamgrepp där det känns som mest. Kreator tillhör denna asförbannade och frustrerade skara som spottar ut varenda låt som det vore en härligt grön klistrig anrättning som väl i pannan inte går att tvätta bort med vanligt tvål och vatten. En så blytung platta att om man lyssnar på den i en vattentät MP3-spelare, så sjunker man. Men trots mina inledande varningar är det en härlig anrättning som Kreator kan erbjuda, för den med starka nerver till och med en riktig njutning.

Thrash är en metalform där banden framför allt använder sig av en blytung matta av gitarrer, smattrande trummor och ett helvetes tempo för att skapa så mycket kaos det bara någonsin går. Band som Megadeath och Metallica är legendarer i genren men ett annat ganska väletablerat band är alltså Kreator. De kommer från Essen i Tyskland och “Hordes Of Chaos” är deras tolfte platta sedan starten 1982. Där de nämda banden numer är mer melodiösa, är dock Kreator mer renläriga. Med det menar jag än mer blytunga så det är en platta med tyngd om jag säger så och det är inget för svagsinta.

Musiken är av den mer apförbannade sorten. Det startar med en burnout där gummiröken inte förmår att dölja att bandet satsar från hälsenan och att det är gasen hela vägen ner i basen som gäller. Det smattrar, det tjuter, sångaren skriker några väl valda ord, sedan ett tvärstopp och så börjar allt om från början med nya tjut och skrin. Om låtarnas utformning handlar om så mycket väsen som det någonsin bara går att trycka in, så handlar texterna om uppror, ond bråd död och allehanda orättvisor. Det går med andra ord att uppfatta texterna som en slags politisk manifestation om man vill, men de är av det där slaget som är outtalade. Här finns också en del referenser till allas vår vän Belsebub i en och annan text, det är hårdrock med andra ord. Vomymen på stereon bör skruvas upp till “tinnitus” därför att hela idén med den här musikformen är att den ska kännas i varje fiber av kroppen. När det gäller den biten att kännas i varje fiber i kroppen, är detta bandet helt oslagbara. Det klöser, det viner och bandet tar till alla tricks de kan och fler bara de kommer fram till den där punkten där det smiskar som värst.

Om man nu mot all förmodan har fått för sig att det skulle vara ett album som saknar nyanser så är detta fel. Andra grupper skulle variera sig med hjälp av låtar som har olika karaktär där mjukt blandas med hårdare holmgångar, det är inget för kreator. Plattan i mattan gäller hela vägen, istället varierar gruppen sina teman med olika tempoväxlingar, melodibyten och olika musikaliska teman som växlar ofta mitt i en låt. Det här är ett grepp som gruppen behärskar till fullo och mer.

En platta att moshpitdansa till med en total avsaknad av hämningar är inte helt fel. Kreators nya tillhör den kategorin på fler än ett sätt. En stenhård platta med mycket attityd som ger den en sådan pondus att den håller på att koka över på sina ställen. Där gruppen Heaven & Hell gjorde en av årets hittills bästa traditionella hårdrocksplattor, levererar Kreator en av de bättre i undergenrerna. Extremt hård men ändå med variationer men framför allt en binge låtar som sparkar ärsle hela vågen och tillbaka. Mangel, skrik, tillmälen och totaldeffad musik är det som man kan förvänta sig för de ynka 200 spänn skivan betingar. Det är helt enkelt cirka 40 minuter väl genomtänkt totalkaos och ruskiga rekord i tyngd. Jag vet inte vad det kostar att besöka Madam Kerstin, men jag kan nog ändå lova att detta är både billigare, bättre och mer effektivt, för sällan har väl en spark på kodden kännts så välmotiverad som här.

Dr. Da Capo

Musik

Arctic Monkeys — Humbug

Blur — Midlife: A Beginner’s Guide to Blur

Boris & The Jeltsins — Låt det blöda & Bye Bye Bicycle — Compass

Chickenfoot — Chickenfoot

Death — For the Whole World to See

Ecovillage — Phoenix Asteroid

Ebba Forsberg — Ta min vals: Ebba Forsberg sjunger Leonard Cohen

Gossip — Music for Men

Hardcore Superstar — Beg for It

Jane’s Addiction — A Cabinet of Curiosities

King Creosote — Flick the Vs & Great Lake Swimmers — Lost Channels

Korta musikrecensioner LII

Kreator — Hordes of Chaos

Marie Bergman — Det liv du får

New York Dolls — ’Cause I Sez So

Passion Pit — Manners & Theoretical Girl — Divided

Pretty Whores — Teens of USA

Rancid — Let the Dominoes Fall

Ray Smith — Rockin’ Little Angel: The Sun Years, Plus

Sky Saxon och hans band The Seeds

Son Volt — American Central Dust & The Jayhawks — Music from the North Country: The Jayhawks Anthology & Hollywood Town Hall

Stratovarius — Polaris

The Bats — The Guilty Office

Två gånger Tom Malmquist: Smoke & Dial (Art by Accident) & Fadersmjölken

Träd, Gräs och Stenar — Hemlösa katter

Trick or Treat — Tin Soldiers

Tyr — By the Light of the Northern Star

Whitney Houston — I Look to You

Victor Olaiya — Victor Olaiya’s All Stars Soul International & Captain Yaba — Yaba Funk Roots