Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Kort



väl framme jag blev stolt över dig, du skulle ha sett det först, när boken kom, och när du skickade även din andra bok, blev så otroligt glad och stolt, opprymd, sedan även ledsen och förveten, t.&.med konfys, nästan därtill lite avundsjuk [störd] när den kom ut på h;ström, du hade inte sagt nåt innan, ingen sagt och så kom det plötsligt en bok, tjock och fin med serier, enär kikade närmare i den såg jag Långben fr. Kalle Anka i den, genast min alltid mest avstängda radio började förkunna att det släppts ut förorenade avfallsmoln, farligt att andas deras nerfall, att man måste söka sig till filtrerade bombskydd, och jag gick till ett i byggnaden och skruvade fast ventil efter ventil sluta bland en massa människor, var så mer opprörd, blivit avbruten, ville bara kika i din bok fastän där fanns Långben av en antologi tydligen af nåt slag. Pärmen var lite märklig, tjock av nåt elastiskt plastmaterial, gick lite att forma likt en dyna eller som kosmetikakirurgen gör bröst, ha, ha, nej inte riktigt ändå, dock hade jag fått hålla på att släta ut den vid läsningen när densamma blev obekväm och tjock i ena ändan jag avbruten sedan av terroristernas moln och utsläpp, jag var veritabelt sur då att hade glömt, lämnat din bok utanför bombskyddet i evig tid, markerat mer, den ensam som fick gå i dörren var en myndighett som skulle dela ut något depåpreparat i gräsgrön kapsel.

var till djupaste källarn här, en källarens källare, för att stoppa undan ett album i en kista, fann i den istället två kort från min första kärlek, hennes semknamn hade jag glömt, däremot aldrig hennes läppar. För länge sedan läste jag i tidningen att hon blivit tuff, var eftersökt av myndigheterna. De sorgligaste korten jag helt hade glömt var från min mor som låg på sanatorium, då yngre, långt yngre än jag är nu, hon ursäktade i ett att hon varit arg. Nu minns jag att jag för länge sedan inte heller hade kommit ihåg de korten. Fann också ett kort från en barndomsvän som då var liten, rest till sin faster av någon anledning stationerad i Falsterbo, han sa att det låg i Skåne. Jag minns mycket svagt att han nämnde i tiden att han skulle dit. Ser att det var postat inte långt innan han nästan till döds brann upp, fick femte eller fjärde gradens brännskador över alltför stor kroppsyta, låg ett halvår på sjukhus och opererades. Jag träffade honom bara ett par gånger efter det. Fastän jag numera vid tvenne tillfällen varit i Skåne, hade jag ingen aning om att det finns något som Falsterbo där. Ett kort var fr. henne jag en tid var inackorderad hos, det kortet skrivet innan hon steg på tåget, ett tåg som kolliderade med ett annat, av den kanske största tågolyckan i Finland, hon fick axlar förstörda, nacken bestående sned så huvudet verkade dingla fastän var fäst i järn och höften mosades på henne, hon opererades ett otal gånger för att ändå aldrig mer kunna stå rak och en dag när hon drömde på soffan att hon var liten och kunde gå rusade hon upp fr. sin kanapé och föll ihop och dog efter en tid på sjukhus som en följd av de nya skadorna. Hon brukade säga åt mig att jag nog blir författare, något jag aldrig trodde henne, tog som rena nojan på den tiden. Sedan klarade jag inte av så många fler kort. Om jag skulle ha ens en enda handskriven text av dig Emma, skulle jag gömma den i kistan, kanské opptäcka den i mitt sista skede av livet när jag om möjligt nästa gång öppnar kistan, men jag har ingen handstil av henne. Jag lyfte slutligen på kistans platta lock två mycket tunga elektriska skrivmaskiner. På en av dem har jag skrivit mina två första läromedel [böcker]. PS. I kistan bör &:så finnas något kort från en gemensam vän till henne första kärleken, han som var trevlig fastän lite knäpp, hans mor hade fr. höghuset, inte som jag minns från vilken våning, var väl femte, högt oppifrån alltså slängt ner hans syster från piskbalkongen, och vidare slängt honom barnsdomsvännen, som då hade varit ett litet barn och hade landat på sin döda syster, överlevde själv. Hört senare att han balkongfararen även själv lär ha blivit sinnessjuk, emedan hans mor åtminstone tolvklockslagtilllfälligt blev normal sedermera. Även om detta sista låter tjockt, är det helt sant som alla de övriga kortens livsöden. Jag har för övrigt en gång talat med henne på balkongen per telefon, hon lät inte speciellt nojig alls även om alla varnade att hon är. Tyvärr kan det vara olycksbådande att skriva kort åt mig, blott en poet brukar numera göra det från sina resor i östern, émellertid måhända bra att mig Emma aldrig skrivit sin handstil åt mej. Såg &:så dr Schön_:s studentfoto, som tacckort, dr Schön_ som blev ledande robotexpert i ett nerlag aldrig slutfört hemligt alleuropeiskt projekt som la ner många tiotals, eller hundratals miljoner euro, eller miljarder på en gruvtraktor som var meningen kunna carl- och manöverlös arbeta sig ner i månen, eller på mars, eller längre borta, klara nästan hurudan förhållanden som helst ungefär, sedermera blev han dr Schön_ aldrig mer anställd p.g.av alkholism och att slängt en dator i skallen på sin dårvarandechef, dr Schön_ grundade därpå ett ödemarkshotell som han istället förestod några år med gratis egetdestillierat brännvin för gästerna, ett hotell han senare brände upp för att kvittera ut försäkringspengar. Om det är någon som för övrigt saknar moral helt, är det dr Schön_, allt är endast matematik i hans hjärna, vilket inte hindrar att han knullat med ”miljoner” kvinnor och några djur. Några kort var mina egen, inget i dem har lovat att där fanns en blivande författare, tvärtom är de sämre än alla andras de övriga, i sämsta handstilen av alla. Det goda åhtminstone med att vara författare, att de värsta sakerna händer andra och det tuffaste man alltid själv har är textens Santersbo i. Fråga icke mig hur man kanöverleva ihopskrivet fem våningar balkongfärd ner, eller var det sex våningar faktiskt, och han nämnde aldrig heller något om skador, men kanské är det bara så att landar man på sin döda syster och nerslängd av sin mor, är det just det man förstås gör, och slutade han någonsin tro att systern dog för att han landade på henne, rent av skickligt att komma ner just där på fläcken. (Läs även om honom författaren som hoppade ner från höghuset med ett paraply, en lika sann berättelse i slutet av konservöppnare bok, men han dog ju trots sitt paraply, utan LSD för den delen.

Musik

Arctic Monkeys — Humbug

Blur — Midlife: A Beginner’s Guide to Blur

Boris & The Jeltsins — Låt det blöda & Bye Bye Bicycle — Compass

Chickenfoot — Chickenfoot

Death — For the Whole World to See

Ecovillage — Phoenix Asteroid

Ebba Forsberg — Ta min vals: Ebba Forsberg sjunger Leonard Cohen

Gossip — Music for Men

Hardcore Superstar — Beg for It

Jane’s Addiction — A Cabinet of Curiosities

King Creosote — Flick the Vs & Great Lake Swimmers — Lost Channels

Korta musikrecensioner LII

Kreator — Hordes of Chaos

Marie Bergman — Det liv du får

New York Dolls — ’Cause I Sez So

Passion Pit — Manners & Theoretical Girl — Divided

Pretty Whores — Teens of USA

Rancid — Let the Dominoes Fall

Ray Smith — Rockin’ Little Angel: The Sun Years, Plus

Sky Saxon och hans band The Seeds

Son Volt — American Central Dust & The Jayhawks — Music from the North Country: The Jayhawks Anthology & Hollywood Town Hall

Stratovarius — Polaris

The Bats — The Guilty Office

Två gånger Tom Malmquist: Smoke & Dial (Art by Accident) & Fadersmjölken

Träd, Gräs och Stenar — Hemlösa katter

Trick or Treat — Tin Soldiers

Tyr — By the Light of the Northern Star

Whitney Houston — I Look to You

Victor Olaiya — Victor Olaiya’s All Stars Soul International & Captain Yaba — Yaba Funk Roots