Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Dead Weather — Horehound B.B.B.

Third Man Records

Ombytta roller à la Jack White

White Stripes var alltid ett hejdlöst flörtande med bluesen och dess arv i rocken, Raconteurs däremot ett steg mot poppen. Jack Whites karriär har så här långt tagit honom både bort och tillbaka till hans rötter och nu har det blivit dags för ett nytt steg som stavas “tillbaka”. För tillbaka till bluesrötterna är det och det är stundtals än mer extremistbluesigt än White Stripes var i sina glans dagar. Här ryms så mycket av rötter att inte ens lupinblomsrötter har någon chans, det är helt enkelt så mycket tillbaka att man hänförs men det är aldrig utan den ständigt närvarande kusinen rockmusiken.

Lite övrraskande har Jack Whites roll blivit att spela trummor i gruppen. Hans gamla roll har ju annars varit att spela gitarr och sjunga i både White Stipes och Raconteurs, men den nya uppgiften tycks funka riktigt bra för trumspelet är utmärkt. Förgrunden till gruppen utgörs istället av Alison Mosshart, Jack Lawrence och Dean Fertita som alla spelar gitarr, bas och sjunger i olika låtar.. Jack White får alltså på pappret nöja sig med en undanskymd roll i gruppen, medvetet eller omevetet vet jag inte, men trots detta är han inblandad i skrivandet av flera låtar och producerar dessutom slutresultatet.

Musiken kretsar alltså kring blues med en hel del rock i baggaget. Låtarna är över lag mer än övertygande och riktigt bra, men tyvärr finns ett undantag på den fronten.. “I CutLike A Buffalo” är nog en låt som jag önskar att Jack White producenten sagt ifrån om för den har en kvalitet som ligger långt under de andra låtarnas.Med sina reggaeinsppirerade influenser och träaktiga text är den helt enkelt inte lika intressant. När vi ändå är inne på den negativa biten finns det tyvärr en låt till som tillsammans med den förra drar ner helhetsbetyget för skivan. “3 Birds” är inte den roligaste av låtar jag har hört i mitt liv. Med sitt rätt händelselösa upplägg av struktur på låten kan det inte bli annat än lätt ointressant. Istället för att låta något hända är denna låt snarare präglad av det totalt likiltiga. När det till sist äntligen händer något är det dels redan försent och dessutom på fler sätt. En låt som återigen kanske skulle förpassats till soptunnan med andra ord.

Roligare är det då att konstatera att gruppen lånat in låten “New Pony” skriven av ingen mindre än Bob Dylan. De gör den dessutom riktigt bra när de spottar fram textraden “Once I had a new pony, her name was Lucifer”. Förunderligt det där att i all bra rock finns på ett eller annat sätt Belsebub med. Än mer roligt är det att konstatera att resten av skivan håller den där stökiga och brutala linjen med mycket oljud och skrammel.

Låtarna är ofta tunga, grötigt göttiga och riktigt högljudda så där som bra rocklåtar ska vara. Ta inledande “60 Feet Tall” som gnisslar och gnyr på det där vägvinnande sättet. Den skattkisktan finns för övrigt fler låtar än den nämda att ösa ur, för på det hela taget är det här en platta man kommer att komma ihåg för dess tyngd och skitighet. I låtar som “Hang Your From The Heavens”, “Bone House” och “No Hassle Night” både svänger det och dänger det så där så man blir alldeles yr va glädje. När det också brakar ut i totalskitig ren blues som i en låt som “Will There Be Water?” då är i varje fall jag så lycklig som bara jag kan bli när jag hör något riktigt bra.

Liten tuva stjälper stort lass heter det ibland och det är nog tyvärr så sant som det är sagt. Jag skulle nämligen gärna gett den här skivan betyget fyra om det inte hade varit för två ganska tråkiga omständigheter. “I Cut Like A Buffalo” och “3 Birds” är inte några bra låtar, i varje fall inte i min bok. Jag blir än lite mer förvirrad när bandet visar att man kan skriva så bra låtar som det övriga materialet är, men samtidigt låta dessa två styggelser slinka igenom. Man kan dock inte få allt, en trea är ändå ett ganska bra betyg för en debutskiva och det är samtidigt betydligt mer lovande än Raconteurs som jag tyvärr tyckte var ett rätt sömngivande projekt i sina ögonblick. Det här är dock allt annat än sömgivande, här brakar det stundtals löst med en sådan pondus att jag trots allt är mer imponerad än kritisk. De bluesiga smiskningarna vi bjuds på är så tunga och så bråkiga att inte mycket rår på det här. Kan bara gruppen till nästa skiva se till att skaffa sig självkritik nog att rensa bort det som bör rensas bort, är jag helt övertygad om att de kommer att ha en platta som kommer att få Mike Tyson att framstå som en fjäderviktare. De har trots allt lyckats bevisa att de är fullt kapabla att skriva riktigt övertygande låtar som dessutom är fler än de få snedsteg som ändå finns.

Dr. Da Capo

Musik

AK von Malmborg — Vår tids rädsla för AK von Malmborg

Blända — Minnesmissbruk

Broder Daniel — No Time for Us 1988–2004 & Army of Dreamers

Buddy & Julie Miller — Written in Chalk

Dead Weather — Horehound

Delbert McClinton — Acquired Taste

Dizzee Rascals — Tongue N Cheek

Drive-By Truckers — The Fine Print: A Collection of Oddities and Rarities 2003–2008

Echo & The Bunnymen — The Fountain

Elin Ruth Sigvardsson — Cookatoo Friends & Rebekka Karijod — The Noble Art of Letting Go

Fibes, Oh Fibes! — 1987

Health — Get Color & Every Time I Die — New Junk Aesthetic

Ian Hunter — Man Overboard & Mott the Hoople — Original Abum Classics & Roll Away the Stone: The Best of Mott the Hoople

Janne Bark — Bara en man

Jay-Z — The Blueprint 3

Jet — Shaka Rock

John Fogerty — The Blue Ridge Rangers & The Blue Ridge Rangers Rides Again (Dr. Indie)

John Fogerty — The Blue Ridge Rangers Rides Again (Dr. Rock)

John Lindberg Trio (JLT) — Brand New Philosophy

Julian Plenti — Julian Plenti Is Skyscraper

Killer Clan of F.U.N. — Killer Clan of F.U.N.

Korta musikrecensioner LIII

Levon Helm — Electric Dirt

Lightning Bolt — Earthly Delights & Fuck Buttons — Tarot Sport

Lou Barlow — Goodnight Unknown

Megadeth — Endgame

Midaircondo — Curtain Call; Fabrizio Caccaimali — Kobolt Trees & Bubble Shield — My Raspberry Nights

Moderat Likvidation — Mammutation

Monsters of Folk — Monsters of Folk & Pete Yorn & Scarlett Johansson — Break Up

Dr. Indies notering om legendariska Motowns 50-års jubileum

Municipal Waste — Massive Aggressive; August Burns Red — Constellations; Caliban — Say Hello to Tragedy; Tenet — Sovereign & Job for a Cowboy — Ruination

Patterson Hood — Murdering Oscar

Pearl Jam — Backspacer

Porcupine Tree — The Incident & Lacuna Coil — Manifesto

Prefab Sprout — Let’s Change the World with Mu; David Sylvian — Manafon & The Flaming Lips — Embryonic

Progressiv rock från skivbolaget Record Heaven/Transsubstans Records

Riltons Vänner — Japanmix

Robbie Williams — Reality Killed the Videostar

Roger Rönning — Ingen kvinna ingen man

Simian Mobile Disco — Temporary Pleasure; Atlas Sound — Logos & Yacht — See Mystery Lights

Stella Rocket — To the Birds

Sunstorm — House of Dreams

The Big Pink — A Brief History of Love

The Black Crowes — Before the Frost/Until the Freeze

The Confusions — A Permanent Marker & Oholics — Disgraceland

The Donnas — Greatest Hits Volume 16

The Hidden Camera — Origin: Orphan

The West of Eden — Travelogue

Theodor Jensen — Tough Love

This Vision — This Vision

Twaang — The Third Dimension & Dark Angel

UFO — The Visitor

Vader — Necropolis; Behemoth — Evangelion & Yob — The Great Cessation

Vitalic — Flashmob; Maps — Turning the Mind & Bad Lieutenant — Never Cry Another Tear

Vivian Girls — Everything Goes Wrong

Yo La Tengo — Popular Songs