Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Levon Helm — Electric DirtB.B.B.B.

EMI

Levon Helm firar nya triumfer

En gång i urminnes tider när jorden fortfarande höll på att formas och dinosaurerna härskade på Tellus, fanns ett band som hette The Band. Nej, skämt åsido så var det naturligtvis på det glada 60-talets slut och inledningen av 70-talet som bandet existerade. De gjorde sig snart kända för att vara bandet som backade upp Bob Dylan i deras samarbete, och för att förbruka hejdlösa mängder förbjudna preparat av suspekt ursprung. Konsertfilmen “The Last Waltz” av Martin Scorsese visade bandets sista konsert 1975 innan de gick skillda vägar. En film som för övrigt av många har betecknats som världens bästa konsertfilm. Nu trettiofem år efter har en av de före detta medlemmarna - Levon Helm – börjat släppa skivor i eget namn och nyligen kom den utsökta “Electric Dirt” som precis som kanadensiska The Band försöker att sammanföra olika amerikanska folkmusiktraditioner med blues och jazz i en härlig blandning.

Att Levon Helms nya är en folkmusikplatta i äkta helylleamerikansk anda råder ingen tvekan om, det som är det lite avvikande är att den tar tag i så många olika traditioner och kombinerar dem. Här finns som sagt blues, tradjazz, country och mer traditionell folkmusik i en enda kompott. Det är oftast en svängig tillställning där både bluesgung och jazz med uppåtpekande mungipor är ledstjärnorna. Ska man sammafatta det som Levon Helm gör musikaliskt i ett enda ord, är det där vaga ordet Amerikana.

Eftersom både jazz och blues ska svänga, är har Levon Helm lagt det mesta av sitt krut på en tillställning i den stökigare skolan. Det är blås som tutar så där lagom anarkistiskt men som ändå håller sig inom ramarna, det är låtar som skuttar loss så där dansant att man inte kan sitt still och det är Levon Helms sång och trumspel som svänger så där omåttligt som utgör grunden. De övriga i bandet är inte sämre de när det svingar loss i musiken på ett så där charmfullt och fullständigt intagande sätt. Det rullar och gungar mest hela tiden. Inleddande “Tennessee Jed” är ett typiskt exempel på just den typen av ultravåldsamt sväng med mjukisfasoner som är det receptet som Levon Helm skapar sina låtar utifrån.

Trots detta faktum ryms här också mer nyanserade och lite mer tillbakalutade ögonblick där harmonierna och lugnet får ta över. Låten “Golden Bird” är ett sådant exempel. Med sin mer traditionella stil och uramerikanska folkmusik är den ren balsam för själen. Ursprunglig, avskalad och mer trogen sina rötter är den en av skivans givna höjdpunkter där den Appalachiska stil den uppvisar firar nya triumfer.

Men det är inte bara i låtvalet som den här skivan firar triumfer. Musikerna får mig att dansa schottis av ren lycka då de visar hur instrument och sångmikrofoner ska användas. Ta en låt som “When I Go Away” där sångens fem (!) sångare flera gånger utbrister i a capella-partier där stämmorna sitter som smäckar. Man kan bli lycklig för mindre. Det är genomgående så bra, att bara där når den här plattan så många nya höjder att man kan fröjdas av bara det skälet.

Det finns med andra ord många olika skäl till att köpa den här skivan, men det främsat skälet är nog ändå att den är så fruktansvärt bra helt enkelt.

Få skivor visar upp lika mycket spelglädje, och få har så bra låtar som den här. Det man får för de ynka 200 spänn den kostar, är helt sonika en skiva med ett överflöd av det mesta som gör en platta bra. Det är mer än värt de stackars pengarna, för vad får man för 200 spänn som kan slå detta på fingrarna? Ett kilo smågodis? Hej tandläkaren!

Nej, det är mer beständigt med skivor. Man kan ta fram dessa igen och igen och de skänker lika stor glädje varje gång och den här skivan skänker så mycket glädje att 200 spänn är ett rent reapris om ni frågar mig. För få skivor just nu kan visa upp lika stor glädjespridarmentalitet, lika stor musikaliskt kunnande och lika mycket spännvidd på de musikaliska influenserna. Den här skivan är helt enkelt fantastisk på detta och lite till. Så för den som är intresserad av folkmusik är detta ett självklart inköp, för den som är nyfiken kan jag bara gratulera till ett bra val. Det finns nämligen sämre skivor att vara nyfiken på.

Dr. Da Capo

Musik

AK von Malmborg — Vår tids rädsla för AK von Malmborg

Blända — Minnesmissbruk

Broder Daniel — No Time for Us 1988–2004 & Army of Dreamers

Buddy & Julie Miller — Written in Chalk

Dead Weather — Horehound

Delbert McClinton — Acquired Taste

Dizzee Rascals — Tongue N Cheek

Drive-By Truckers — The Fine Print: A Collection of Oddities and Rarities 2003–2008

Echo & The Bunnymen — The Fountain

Elin Ruth Sigvardsson — Cookatoo Friends & Rebekka Karijod — The Noble Art of Letting Go

Fibes, Oh Fibes! — 1987

Health — Get Color & Every Time I Die — New Junk Aesthetic

Ian Hunter — Man Overboard & Mott the Hoople — Original Abum Classics & Roll Away the Stone: The Best of Mott the Hoople

Janne Bark — Bara en man

Jay-Z — The Blueprint 3

Jet — Shaka Rock

John Fogerty — The Blue Ridge Rangers & The Blue Ridge Rangers Rides Again (Dr. Indie)

John Fogerty — The Blue Ridge Rangers Rides Again (Dr. Rock)

John Lindberg Trio (JLT) — Brand New Philosophy

Julian Plenti — Julian Plenti Is Skyscraper

Killer Clan of F.U.N. — Killer Clan of F.U.N.

Korta musikrecensioner LIII

Levon Helm — Electric Dirt

Lightning Bolt — Earthly Delights & Fuck Buttons — Tarot Sport

Lou Barlow — Goodnight Unknown

Megadeth — Endgame

Midaircondo — Curtain Call; Fabrizio Caccaimali — Kobolt Trees & Bubble Shield — My Raspberry Nights

Moderat Likvidation — Mammutation

Monsters of Folk — Monsters of Folk & Pete Yorn & Scarlett Johansson — Break Up

Dr. Indies notering om legendariska Motowns 50-års jubileum

Municipal Waste — Massive Aggressive; August Burns Red — Constellations; Caliban — Say Hello to Tragedy; Tenet — Sovereign & Job for a Cowboy — Ruination

Patterson Hood — Murdering Oscar

Pearl Jam — Backspacer

Porcupine Tree — The Incident & Lacuna Coil — Manifesto

Prefab Sprout — Let’s Change the World with Mu; David Sylvian — Manafon & The Flaming Lips — Embryonic

Progressiv rock från skivbolaget Record Heaven/Transsubstans Records

Riltons Vänner — Japanmix

Robbie Williams — Reality Killed the Videostar

Roger Rönning — Ingen kvinna ingen man

Simian Mobile Disco — Temporary Pleasure; Atlas Sound — Logos & Yacht — See Mystery Lights

Stella Rocket — To the Birds

Sunstorm — House of Dreams

The Big Pink — A Brief History of Love

The Black Crowes — Before the Frost/Until the Freeze

The Confusions — A Permanent Marker & Oholics — Disgraceland

The Donnas — Greatest Hits Volume 16

The Hidden Camera — Origin: Orphan

The West of Eden — Travelogue

Theodor Jensen — Tough Love

This Vision — This Vision

Twaang — The Third Dimension & Dark Angel

UFO — The Visitor

Vader — Necropolis; Behemoth — Evangelion & Yob — The Great Cessation

Vitalic — Flashmob; Maps — Turning the Mind & Bad Lieutenant — Never Cry Another Tear

Vivian Girls — Everything Goes Wrong

Yo La Tengo — Popular Songs